Äpplen är knytnävsstora och söta (sura förekommer) vanligen röda, gula eller gröna falska frukter som äts i hela världen. De kan ätas både råa och tillagade. Varifrån äpplet kommer, eller när man började äta det är okänt. Det finns dock bevis för att ympning av äpplen har skett i minst 2000 år. De äldsta sortbeskrivningarna av äpple i Europa kommer från ett brittiskt kloster år 1204. Européer förde med sig äpplet till sina kolonier, såsom Australien och Amerika.
Det finns huvudsakligen tre typer av äpplen: sommaräpplen, höstäpplen och vinteräpplen. Exempel på sommaräpplen är Gyllenkroks astrakan, stor klar astrakan, Hampus, Sylvia, Gladstone och Transparente blanche. De bör ätas direkt från trädet och har mycket kort hållbarhet - smaken försämras efter bara någon dag i rumstemperatur, men de kan förvaras någon vecka i kylskåp. Alla äpplen mognar inte samtidigt på trädet utan det gäller att hitta dem just när de börjat bli mjukare och sötare. Några dagar senare är de övermogna, mjöliga och smaklösa. Sena sommaräpplen, till exempel Oranier och Alice kan däremot sparas ett par veckor.

Höstäpplen ska skördas trädmogna (fortfarande hårda och sura men kärnorna har då börjat bli bruna), eftermognas några veckor och de håller sig sedan fina till slutet av november-december om de förvaras svalt och luftigt, gärna utomhus under tak på ett bord där mössen inte kan ta sig upp. Exempel på höstäpplen är Lobo, Gravensteiner, James Grieve, Signe Tillisch, Gul Rickard.

Vinteräpplen ska också skördas trädmogna. De blir ätmogna efter ca en månads lagring och kan sparas i flera månader om man har kall och luftig men frostfri förvaring. Exempel på vinteräpplen är Ingrid Marie, Cox Orange, Ribston och Belle de Boskoop.

I Sverige är de mest odlade sorterna Aroma, 'Ingrid Marie' och Cox Orange, vanliga importerade sorter är 'Braeburn', Elstar, Holsteiner Cox, 'Jona Gold, Jonagored, 'Gala', 'Pink Lady', Granny Smith, 'Golden Delicious' och 'Red Delicious'. I Sverige är äppelodlingar vanliga bland annat i Skåne (Kivik och Vånga).

Höst- och vinteräpplen som ska förvaras måste hanteras mycket försiktigt så att skalet inte skadas. Skador i skalet är en ingång för mikroorganismer som förstör äpplet, t.ex. Monilia, en svampsjukdom som får äpplen att ruttna mycket snabbt, både på trädet och efter skörd. Den yttrar sig utomhus i form av brun röta med ringar av vita prickar. Under lagringen fram på vintern blir äpplena istället svarta och läderartade av Monilian.

Om man biter av en bit från ett äpple och låter det ligga en stund blir fruktköttet brunaktigt. Detta kommer sig av att äpplen innehåller fenoler som oxideras. Detta kan förhindras om ett antioxidant, exempelvis askorbinsyra, täcker ytan.

Äpplen har länge ansetts vara nyttiga. I Storbritannien lyder ett gammalt talesätt An apple a day keeps the doctor away (svenska: Ett äpple om dagen håller doktorn borta). Även tillägget "And ten a day gives you a tooth decay" (Och tio om dagen ger dig hål i tänderna) förekommer. Under 1950-talet myntades i Sverige begreppet Tänderna borsta var morgon och kväll - ät gärna ett äpple men ej karamell. Äpplen, framförallt äppelskalet, innehåller flavonoider, kalium och rikligt med C-vitamin.

Redan i skrifter från Babylon som skapades 800 år före Kristus betecknas äpplet som medicinalväxt. Samma gäller för avhandlingar från medeltiden. De äpplesorter som användes vid dessa tider hade troligtvis en annan smak än dagens äpplesorter, de var oftast syrligare, grövre och hade större mängd garvsyra. Ibland går det inte att avslöja vad de gamla skrifterna syftade på. Men som exempel kan nämnas att äpple med skal är ett laxermedel och kan döda vissa skadliga bakterier.