Usch idag är det en sådan där jobbig dag. Känns som att jag inte räcker till, att jag är en usel person, att jag misslyckas med allt jag vill göra. Vissa stunder funderar jag på hur Tobias kan älska mig.

Men det är verkligen inte lätt att tänka på detta när man är nere. Det viktigaste är att man inte stannar på botten utan man tar sig upp till ytan igen. Vägen dit kan vara svårt men jag ska fasiken lyckas. Jag vägrar att misslyckas för att samhället inte kan göra sitt jobb. Jag vägrar att bli trampad på . Nu får det räcka med förnedring. Bara för att min hjärna sitter i rullstol så kan man inte behandla mig hur som helst.