Vart är vi på väg? Jag läser dagligen om LSS och dess indragningar, läser om barn och ungdomar som inte har valt detta liv men de får indragen assistans. Det är inte en mänsklig rättighet att andas längre utan det är bara något onödigt tydligen. Dessa barn och ungdomar har inte valt att bli så sjuka för att det är kul, det var bara något som hände. 

Just nu så pluggar jag färdigt till undersköterska och nyss läst färdigt kursen psykiatri. När jag läser atriklar på nätet om dessa nya boenden för handikappade så ser jag att det är en paniklösning från kommunernas sida. De kämpar likväl som alla föräldrar för att dessa barn och ungdommar ska ha rätt till att få vård och trygghet. Det är barnhem som byggs vilket tar mig tillbaka på vad jag nyss läst i kursen psykiatri. Ska vi verkligen gå bakåt i tiden? Är det inte dags att utvecklas? 

Låt oss titta tillbaka på historen och se vad som hände...

Under 1800 talet och början på 1900 talet så byggdes det stora sinnessjukhus, avsikten var att skydda samhället från de psykist störda. På denna tiden fanns inga bra behandlings metoder utan de utsattes för överraskningsbad, det innebar att patienten fördes ut på en bro där en fallucka öppnades så att hen föll ner i iskallt vatten, de utsattes även för svängstolar där patienten sattes i en stol som snurrade runt med stor hastighet tills hen blev medvetslös. Det fanns även Lobotomi vilket innebar att de skar av vissa nervbanor i hjärnan och syftet med det var att patienterna skulle bil lugna. Men idag vet vi bättre och vet att dessa behandlingar innebär till obotliga hjärnskador även döden.

Sedan 1950-1970 talet så skedde det stora förändringar, människosynen blev mer human. Fram till 1980 talet fanns det instutioner för utvecklingsstörda och föräldrarna blev uppmanade att lämna bort sina handikappade barn. Här kommer det några årtal som det hände saker på.

• 1968 kom omsorgslagen som gav nya rättigheter för personer med utvecklingsstörning
• 1981 erkände riksdagen teckenspråket som dövas första språk.
• 1989 tod de bort omyndighetsförklaringen och alla medborgare över 18 år fick rätt att rösta.
• 1994 kom assistansreformen, alltså LSS.
• 1999 kom den första diskrimineringslagstiftningen, den gäller alla funktionshinder. Den gäller  rättigheter i arbetslivet.

Ska vi verkligen gå bakåt i utveckligen? När jag ser till historen så är det verkligen skrämmande att vi inte har kommit längre i vårt tänk. Visst, sjukvården är bra här i Sverige, vi får hjälp mm. Men de handikappade, vad får de? Det är de jag tänker på med familjer och assistenter. Det är handlar också om de som förlorar sina jobb pga indragen assistans, familjer som förlorar allt och livet blir som en ond cirkel. Vi fick bra lagar angånde de handikappade för att de ska vara trygga, skyddade, få bättre levnadsvilkor och allt. 

I lagen för LSS står det klart och tydligt, 

5§ Verksamheten enligt denna lag skall främja jämlikhet i levnadsvilkor och full delaktighet i samhällslivet för de personer som anges i 1§. Målet skall vara att den enskilde får möjlighet att leva som andra.

6§ Verksamheten enligt denna lag skall vara av god kvalitet och bedrivas i samarbete med andra berörda samhällsorgan och myndigheter. Verksamheten ska vara grundad på respekt för den enskildes självbestämmanderätt och intigritet. Den enskilde skall i största möjliga utsträckning ges inflytande och medbestämma över insatser som ges. Kvaliteten i verksamheten skall systematiskt och fortlöpande utvecklas och säkras.

För verksamheten enligt denna lag skall det finnas personal som behövs för att ett gott stöd och en god service och omvårdnad skall kunna ges. Lag (2005:125) 

Är det verkligen god service och bra omvårdnad när man kastar omkull assistansen? Nej, verkligen inte!

Jag ber er att tänka om och börja om helt enkelt. Gör om och gör rätt!