Livet, döden och LSS

Jag läste på Facebook om Lovisas syster Tyra och deras historia. Hjälp vad jag grät! Jag grät för att jag känner sorgen, känner hjälplösheten, rädslan och skräck. En dag kommer jag och få det samtalet och jag bävar för den dagen. Då kommer min värld rasa samman och jag har då förlorat en del av mig själv. 

För nya följare så är min lillasyster Sofie svårt sjuk och kräver LSSvård dygnet runt. Hon är några år yngre än mig och varit min pärla, mitt ljus och min sol vilket hon är fortfarande. Hon är nu också en stolt moster och hon och Lily myser verkligen tillsammans. Sofie har alltid varit den som har varit mest glad, positiv och busig. Jag har alltid kunnat sätta mig bredvid Sofie när jag har varit ledsen och nedstämd. Hon har alltid tröstat på sitt underbara vis. Jag minns den dagen när hon kom som igår. Det var en kall novembernatt som allt började och jag fick åka till vår farmor och lägga mig. Nu när Lily kom till världen så är hon en kopia av Sofie tycker jag. 

En dag kommer sjukdomen ta henne ifrån oss. Men kommer den dagen tidigare än väntat för att våra politiker inte kan ta hänsyn till andning, sondmatning och våra grundläggande behov? För att det är viktigare med utsikt över Vänern än att få leva ett bra liv? De inser inte vikten av LSS utan de ser bara det som ett problem som måste bort. Vi har inte gått framåt i utvecklingen där utan vi går snarare bakåt. 

Jag fasar för när dagen kommer! Rädda LSS nu!! 
#tystaintetyra

https://www.metro.se/artikel/debatt-jag-%C3%A4r-19-%C3%A5r-och-r%C3%A4dd-f%C3%B6r-min-framtid-om-jag-inte-f%C3%A5r-r%C3%A4tt-hj%C3%A4lp




Män som inte hatar kvinnor

Jag läste för någon dag sedan en diskussion på Facebook angående det Morgan Alling har startat. Kroka arm för att hjälpa utsatta kvinnor. Många tycker det är toppenbra intiativ och stöttar det men många menar på "nu tar männen plats när det är kvinnors kamp" "vart var de tidigare" "att bara göra saker på nätet hjälper ju inte till i verkligheten".

Då till min fråga, hur ska männen vara? När de inte står upp så är de riktiga svin men när de står upp så är det också fel. Män som tar diskussionen och kämpar för kvinnor gör ju något i alla fall. Ska vi tysta ner dem för att sen klaga på dem? Då är vi ju inte bättre själva. 

Nej, det Morgan Alling gör är bara bra! Män lyssnar på män så vi behöver fler män som Morgan Alling som tar fajten tillsammans med oss kvinnor! 



Dagens feminist tanke



Vad är en feminist?

Att vara feminist innebär inte att man ska hata män, att man ska gå och skrika fula ord på stan, att man ska hata sex, att man ska hata det och det.

Att vara feminist innebär att man:

* Tycker att män och kvinnor ska ha samma lön för samma arbete
* Tycker att kvinnor ska ha rätt till sina egna kroppar
* Tycker att kvinnor ska kunna gå hem senare på kvällen utan att vara rädd
* Tycker att kvinnor ska kunna gå klädd som hon vill utan att bli våldtagen
* Att både pojkar och flickor ska kunna ha vilka kläder och färger de vill
* Att man få ha vilken sexuell läggning man vill
* Att kvinnor inte ska ses som ett objekt utan som en individ

Detta är bara några punkter vad en feminist är. Men varför behövs feminismen då? Jo, för alla dessa utsatta kvinnor så som Josefin Nilsson och alla de andra som är fått stått ut med misshandel, sexuella övergrepp, ofredande, mobbning, utanförskap och för alla som befinner sig i det här och nu. Tänk om de hade tagit Josefin på allvar och inte ursäktat hennes ex, det hade varit ett steg i rätt riktning och in i framtiden. Men nej, män som han ska ursäktas och få gå fritt från allt ansvar. Ja han blev dömd men de mildrade domen. Varför då? Jo, för att han är man och det anses tydligen rätt att bete sig som svin och komma undan med det.

Jag är en stolt feminist och kämpar för att Lily ska få en sådan bra framtid som möjligt. Jag kämpar för alla de där ute som inte orkar själva, för alla de som kämpar tillsammans med mig!  





Video - Internationella Kvinnodagen


Dagens feminist tanke




Dagens mamma tanke



En liten tanke




Manifestation på internationella kvinnodagen

Hej på er. Ja idag fick jag sova ända fram till 6:50. Lily sov bra i princip hela natten och var mer eller mindre helt utslagen. Hon blev väckarklocka till Tobias idag då hans klocka inte ringde. Jag själv sov så gott och märkte inte något alls. 

Dagens rullade på, Lily ville bara mysa och hänga med mig i soffan. Så det blev soffläge igen, hon sov ca 1 timme på dagen. Sen när pappa kom hem så blev det ett bad, jag och Tobias duschade. Hon var så trött och somnade snabbt efter badet och maten. 

Jag tog sen cykeln till city och var med på en manifestation där tillsammans med Karlstads tjejjour, Vänsterpartiet och Ung vänster. Några vänner till mig var med som Linda, Linn, Linns kille Jens, Eva och Johanna. Vi gick runt och manifesterade. När det var klart så skildes vi åt och Linda och jag gick till Norrstrand och åt på Sibylla. Cyklade där ifrån och hem. 

Bjuder på lite bilder.









En liten tanke


Texten och bildens upphovskvinna: Jessica Hallbäck. 

Internationella kvinnodagen -Heja oss kvinnor

Ja varför har vi internationella kvinnodagen? Jo för att uppmärksamma ojämställdhet och kvinnors situation världen över. Dagen instiftades 1910 av Andra internationalen som är en socialistisk världsorganisation. Det var den tyske kommunisten Clara Zetkin som tog initiativet. Parollen var då kvinnans rösträtt och vi ska stå enade i kampen för socialismen.

Från 1978 så finns dagen med på FN:s lista över högtidsdagar. Med det erkännandet så blev dagen en opolitisk högtidsdag och hur man firar den ser ut på olika sätt i olika länder. En del länder firar som alla hjärtans dag och en del har en mer politisk agenda. 

Jag själv tänker idag delta i en manifestation och stödja Karlstads tjejjour i deras arbete. Jag har aldrig firat denna dag på något särskilt sätt men i år tänker jag försöka slåss för kvinnors rättigheter och för en bättre framtid. Jag vill att Lily ska få en sådan bra framtid som möjligt där jämlikhet och acceptans råder. Jag vill att Lily ska få växa upp och få känna att hon får vara vem hon vill, att hon kan göra allt som killar kan, att hon ska få känna sig trygg. 

Min agenda med denna dag är att skapa en mer jämlik värld där alla får vara sig själva oavsett kön, läggning, etnicitet, hudfärg, hbtq, hårfärg, tjock, smal, kort, lång. Oavsett om man gillar att greja med bilar som tjej eller om man tycker om smink som kille. Oavsett om man har en NPF-diagnos, funktionshinder eller är "normal".

Till alla er som funderar på vart ni hör hemma? Ni hör hemma där ni känner er hemma, ni är alla unika och värdefulla.


  





När en kvinna blir sjuk

Ja när en kvinna blir sjuk så ska hon orka med allt som innan. Det förväntas av henne att hon ska sköta hemmet, ta hand om barnen, att tvätten ska vara ren ja allt sånt. Och ber hon om hjälp så får hon höra att man ska tänka sig frisk, att det är inte så farligt det är bara lite förkylning osv. Sen gnäller han på att han är trött om han får krångla lite en natt med barnet men hon som inte får sova en hel natt alls någon gång ska orka med.

Men när en man är sjuk så är han nära döden. Han förväntar sig att få allt serverat och lyfter inte ett finger. Många gånger är det som att man ska gå på toaletten åt dem också. 

Det värsta är när det är en familj som är sjuka. Hon får då stå med allt trots att hon kanske inte orkar egentligen. För mat måste man ju ha oavsett och även rena kläder. Jag tänker att man samarbetar så gott det går i ett sådant läge. Hon känner sig pigg en stund och kan ta hand om lite och sen tvärtom. 

Ja i alla fall så blir en kvinna inte tagen på allvar när hon är sjuk. Detta är bara rent generellt sett, rent allmänt med andra ord. 



Man ger inte barn öknamn!!

Du som vuxen ska föregå med gott exempel! Du som vuxen ska lära barnen rätt och fel! Du som vuxen ska veta bättre än så!

Man ger inte barn öknamn såsom tönt, bög, fjolla, fikus. Då lär sig barnen att det är rätt att säga så. Som exempel; Lilla Peter tycker om att leka med dockor och han tycker om färgen rosa. Men han farbror Nils tycker att det är fånigt att killar leker med dockor och kallar honom för bög. Lilla Peter som inte förstår bättre börjar kalla någon annan för bög för det gjorde ju hans farbror. Då blir hans farbror arg och menar på att Peter ska visa respekt. 

Det kan bli så här också, lilla Peter vågar inte vara sig själv och leka med det han vill för att andra trycker ner honom och mobbar honom. Han får då bilden av att antingen så är man nedtryckt av andra och inte vågar vara sig själv eller så gör man samma sak, trycker ner andra.

Allt det är bara exempel och självklart handlar det också om föräldrarna hur de uppfostrar barnet. Men min poäng är att även vi andra vuxna har ansvar! Och det är verkligen elakt att ge barn öknamn! 

Jag tänker lära Lily detta med genusperspektiv och att även om man är kille så kan man använda rosa, klänning, kjol likaså att en tjej kan använda byxor, blått och andra "killsaker".

Vad är din tanke kring ämnet? Är det rätt att ge barn öknamn? 



Rädda LSS!

Idag har jag och Lily varit med i en demonstration här i Karlstad. Det är föreningen JAG som ordnade tillsammans med RBU och FUB. Jag träffade en och annan bekant som jag stod och pratade med. Lilys första demonstration och Linda var med och även min kompis Viktor. 

Tyvärr var det halvdant väder och snålkallt men de serverade glögg så jag drack lite av det. Det var mycket trevligt och kul att prata med de andra. Sen var det dags för mig och Lily att åka hem då det var mat och pyjamas för Lily. Nu ligger hon och sover och jag myser med Tobias.

LSS idag hänger på en skör tråd och jag hoppas att det blir bättre. Ju fler som kämpar för LSS och jämställdhet ju desto bättre. 

STÄRK LSS - STÄRK ALLA BARNS RÄTT!!! 







Jag klär mitt barn hur jag vill!

Det är ett himla tjat om hur man ska klä en bebis. Nu är det vinter och det finns ytterkläder för alla åldrar och vi vuxna tar på oss massor, MASSOR av kläder men barnen ska åka lättklädda i bara en enkel pyjamas. Som min dotter är jättefrusen av sig och är väldigt gnällig om hon inte har det varmt och ombonat. Så jag bäddar ner henne i barnvagnen och hon somnar så gott och man ser hur skönt hon mår.

Vi vuxna klär på oss för att inte förfrysa om händer, fötter och andra delar. Varför ska ett litet barn utsättas för det som vi själva vill slippa? Ni som inte klär på era barn kan väl själva gå ut utan jacka, mössa, skor, vantar mm? Du får inte ta på dig det för du ska klara dig ändå. 

Det är sant att barnen inte får vara för varma men inte för KALLA heller. För mig är det självklart att klä på barnen när man ska sätta sig i en kall bil, varför ska jag ha kläder på mig om mitt barn inte har? Nej, lagomt med kläder på och lager på lager i så fall. Men kläder ska vara på! 

Jag blir så arg när jag ser att föräldrar inte tar på barnen vantar utan man måste påpeka att fryser inte hen nu? Eller varför ska du ha vantar men inte hen? Jag tänker att man kan ge barnen skador så som ledvärk, lunginflammation. Jag tänker inte ge mitt barn några skador för att man inte orkar klä på barnet. 

Vad anser ni? Dela gärna med er av era tankar. 



En kvinnas intressen räknas inte

En kvinnas intressen anses inte vara viktiga, värdiga att prata om. De anses vara som löjliga och allt som en man gillar är det enda riktiga intresset. Så om en man gillar fotboll så är det intresset mycket bättre och viktigare än en kvinnas intresse för en tv-serie. Så en man kan sitta och skrika allt han kan till en fotbollsmatch och sen diskutera. Men om en kvinna skriker till en tv-serie och sen diskuterar så låter det; "vad ser du på det skräpet för? Det har inget underhållningsvärde."

Så bara för att jag är kvinna så är inte mina intressen viktiga? Så bara för att jag är kvinna som då gillar såpoperor så är mitt intresse dåligt och ovärdigt? 

I många situationer i samhället så diskuteras det fotboll, hockey och om man nu inte gillar det så är man konstig. Det finns en specifik situation som jag själv upplevt där någon sa att åka till IMAX i Stockholm för att se Star Wars inte var något utan att se en fotbollsmatch var bättre. 

Kan man inte få gilla det man vill utan att få höra massa negativt skit om allt? Låt alla få tycka om det dom tycker om och är du inte intresserad så var tyst. Du behöver inte klanka ner på andra och dit intresse är inte centrum i världen. Det finns andra människor med andra intressen, kom ihåg det.

Vill du bli respekterad för dina intressen så respektera andras intressen!




Feminist möte

Hej på er. Idag så började vi dagen med en förmiddag på Bergvik jag och Lily. Vi kom ner till Bergvik lite för tidigt så vi fick sitta och vänta. Vi fick en del fixat och det kändes mysigt att ha en shoppingtur med sin tös. Jag tog lunch på Wayne's Coffee och Lily sov så gott. Satt sen och läste i boken. Tog en promenad hem från Bergvik och det var skönt. Väl hemma så blev det mat för Lily och sen kom pappa hem. 

På eftermiddagen så åkte jag in till city. Där mötte jag upp min kompis Linda och vi käkade på Burger King. Som vanligt så blev det mycket skratt, hon har så härlig humor. Sen gick vi iväg till ett möte med Vänsterpartiet där det diskuterades feminism och 8 mars. Det var riktigt roligt och spännande. Jag ser fram emot att engagera mig i politiken och feminismen mer än vad jag gjorde förr. Jag vill kunna påverka så att Lily får en bra framtid. Barnen är vår framtid och då måste vi jobba för dem. 

Nu är jag hemma, Lily sover och vi ser på tv en stund. Det har varit en härlig dag ändå men väldigt kallt. Nu känns det som att vintern är på gång. Nu kommer det lite bilder från dagen. 







Nu får det vara nog!

Nu går skam på torra land! Jag blir så fruktansvärt ledsen och arg när jag sitter och ser nyhetsmorgon på SVT om detta med momshaming. Snart så är man väl en dålig mamma för att man kissar och lämnar barnet den korta stunden. Alla behöver en rast så att säga och en mamma är ingen maskin som kan tuffa på hur mycket som helst. Även mammor blir trötta och slitna. 
 
Det ska vara så himla jämställt idag och det tjatas om rättigheter hit och dit så öronen ramlar av. Männen hyllas för att de vill vara delaktiga i sina barns liv och de är ju så duktiga som tar ut sin pappaledighet. Han är duktig för att han tar hand om sitt barn men det förväntas av mamman att hon ska göra det helt själv. Om hon delar sin föräldraledighet med sin partner så är hon tydligen en dålig mamma. Pappan är trött och sliten och sticker ut på en aktivitet och då låter det, ja han behöver ju komma bort och få egentid. Det är synd om honom när det är så jobbigt. Men när mamman lämnar för en stund så ska hon stå i skamvrån med dumstruten och bli hatad. Fy skäms mamma, du får inte vara trött och sliten det är bara pappa som får det. Du ska orka med allt 24/7 och vara snygg, sexig, perfekt, hemmet ska vara städat och det ska vara si och så.
 
Vakna upp! Livet med småbarn är ingen dans på rosor. Man blir trött och sliten oavsett vilket kön man har och man är inte en sämre förälder bara för det. Jag tycker snarare tvärtom. För om man tar hand om sig, ger sig själv och sin partner egentid, ger även sig själv och sin partner partid och ser till att man umgås som familj så blir det ännu bättre. Jag vet att livet med småbarn inte alltid är så lätt, jag har två småsyskon och vet från den tiden att det var svårt för mina föräldrar, vi är ju 4 barn i min familj. Mamma har alltid kämpat för att orka med och räcka till och hon har prioriterat oss barn framför henne själv. Dock är min familjs situation lite annorlunda då min lillasyster Sofie är svårt handikappad. Men båda mina föräldrar har kämpat verkligen i alla år och jag tycker inte att de skulle vara sämre människor om de hade valt lite egen tid. 
 
Nu är jag själv mamma och har en lättskött dotter på snart 3 månader. Vi fick en tuff start med akut kejsarsnitt, gallstensoperation och urinvägsinfektion. När jag var sjukskriven från min mammaledighet och så var Tobias hemma med oss då jag inte fick lyfta efter operationen med gallsten. Men innan operationen så hade Tobias några aktiviteter som han var iväg på och jag har varit iväg på någon men det gör inte mig till sämre mamma för det. Om man ska se saken så, så måste jag ha varit en dålig mamma när jag var till barnmorskan på efterkontroll själv eller som när jag blev inlagd på sjukhuset pga gallstensanfallet. Då var Lily med sin pappa och det är ju så det ska vara. Man är ju faktiskt TVÅ som har skapat barnet och bara för att man är mamma så sitter man inte ihop med barnet.
 
Men en annan aspekt som många inte tänker på, det är att barnet måste få tid med BÅDA föräldrarna. Då egentid med mamma eller pappa. Hur ska pappan kunna få bra kontakt med barnet om mamman ska göra allt hela tiden? Vi har ju fått detta med att vi ska kunna dela på föräldraledigheten och vi vill ju att papporna ska ta mer plats i föräldraskapet inte ska vi väl bromsa det då? Vi vill att papporna ska vara mer delaktiga och det ska vara jämställt i samhället klaga då inte när vi försöker!





Borta bra men hemma bäst

Äntligen är man hemma. Tobias och Lily kom och hämtade mig och sen åkte vi ner till Bergvik och handlade lite. Det var så underbart att få sätta sig i bilen och se Lily, pussa Tobias och bara vara med dem. 

När vi kom hem från Bergvik så gosade jag med Lily en stund, matade henne och pysslade om henne. Fick sånt härligt och glatt leende från henne. Mitt mammahjärta smälte av kärlek. 😍 Sen så fixade vi rätt på lite saker, jag packade upp de sakerna jag hade på sjukhuset, Tobias diskade och så duschade vi. Nu sover Lily en stund och jag har ätit lite, vi sitter och ser på tv. 

Men jag ska spinna vidare på detta med att tillåta sig själv att må dåligt och ta hand om sig själv. Man kör på i spinn, allt rusar på och går bara snabbare och snabbare. Man känner hur orken börjar tryta, man märker kroppens signaler men ändå så kör man vidare. Men när orken tar slut, kroppen kollapsar och du ligger där och orkar inte resa på dig, vem tackar dig då? 

Ingen! 

I mitt fall så har jag nu ett barn att ta hand om och för att kunna ta hand om henne så måste jag också ta hand om mig själv. Tillåta mig själv och må dåligt, äta bättre och röra mig mer. Jag ska även tillåta mig själv att må bra. 

Så jag ställer mig frågan, vem tackar mig när min ork är slut?






Tillåt dig själv att må dåligt

Jag har alltid haft svårt att tänka på mig själv, jag sätter alla andra framför mig själv. Det är en fin egenskap men vad gör det mot mig? När jag låg på akuten här om dagen så hörde jag någon som mådde dåligt och hade ont och då ville jag bara kliva upp och hjälpa till. Men där låg jag ju själv för att jag inte mår bra. 

Frågor dyker upp som vad gör jag mot mig själv? Ska jag inte ta hand om mig själv? Vad gör jag när min ork är slut, när min kropp säger ifrån? 

Nu under dagarna här på sjukhuset så har jag haft tid att reflektera och tänka. Det är första gången i mitt vuxna liv som jag är inlagd på sjukhuset (bortsett från förlossningen). När jag var barn så var jag inlagd men inget jag minns mycket av och då var pappa med. Nu ligger jag här själv, saknar min familj som jag har skapat tillsammans med Tobias. Tankarna snurrar runt och jag har kommit fram till att nu när jag har legat här så har jag tillåtit mig själv att må dåligt. Det är första gången som jag inser mer att jag också kan bli akut sjuk och behöver hjälp, att jag inte behöver stå stark hela tiden. Jag har underbara människor i mitt liv som finns där och stöttar på alla sätt och vis. 

Min underbara man som är hemma med vår älskade dotter. Han är en klippa att luta sig mot och min stora kärlek. 
Mina föräldrar och syskon i Grums (och svågern) finns alltid där när de behövs. De kollat med jämna mellanrum hur det går trots allt de själva dras med. En av mina systrar är svårt handikappad och behöver tillsyn dygnet runt. 
Min svärmor som ställer upp i vått och torrt. Kommer med en massa handfasta tips och råd, kan mycket i allmänhet och aldrig svår att prata med. Svärfar finns alltid om hörnet och prata med, aldrig en tråkig konversation där. Man får sig alltid ett skratt. Svägerskan och hennes familj i Örebro finns ett samtal bort och man kan alltid ringa eller skriva till dem. 

Sen alla goa vänner som finns där och stöttar och skriver. Några bor nära och några längre ifrån. Nu känner jag mig inte ensam längre. Det finns så många i mitt nätverk som hjälper till på olika sätt. Jag är så tacksam för alla de här underbara människorna. 

Jag svär dyrt och heligt att från och med nu ska jag tillåta mig själv att må dåligt och ta hand om mig själv. Det är min plikt och mitt ansvar mot mig själv. För det är jag värd!

Kom ihåg det du också som läser detta, för det är du värd!



RSS 2.0