Vill bli accepterad

Den enda önskan jag har är att bli accepterad för den jag är. Jag vet att det är fler som upplever detta också, vi människor vill bli accepterade för de vi är. Ni som följt mig länge vet säkert att jag inte dricker särskilt mycket alkohol, jag anser att jag inte behöver ha alkohol alls. Jag kan ha kul utan alkohol och jag vill bli accepterad för det valet och hitta vänner som då accepterar mig för det. 

Allt för många gånger i mitt liv så har jag blivit bortvald pga att jag inte dricker alkohol och fått höra flertal gånger att jag är tråkig. Tyvärr har jag mött personer som då inte kan acceptera mig utan måste såra mig med att kalla sig nära vänner osv. Men hur bra är vänskapen om de inte kan acceptera att jag inte dricker alkohol? Jag kan ju tycka då att den inte är så bra. 

Jag är van att bli bortvald, jag är van att alltid stå åt sidan och se på när alla andra har kul och varför skulle jag, jag menar obetydliga lilla jag betyda något? Som jag jag sa i en video en gång, jag existerar inte och många tycks tro att min vänskap är gratis och att de kan behandla mig hur som helst och jag ska bara stå där och ta emot all skit. Många tycks tro att man kan trycka ner mig hur mycket som helst och jag ska bara finna mig i det. Det gäller allt i samhället, så som skola, jobb, vänner och övriga relationer. Jag skulle ha fått veta idag hur många timmar jag ska studera och vilka kurser jag ska läsa men icke. 

Nu säger jag GLÖM DET! ALDRIG I LIVET!! Nu tar jag ingen mer skit! 

Nu är det nog, jag är en människa liksom alla andra med tankar, känslor och värdighet. Om det inte passar så dra. Jag har såpass mycket självrespekt så jag kan stå upp och säga NEJ! 


Då har det hänt...

Då var dagen här, jag har intalat mig själv så dum som jag är att det inte kommer hända mig. Trots att jag redan 2014 hade ett mindre sammanbrott. 

I månader nu har jag egentligen mått dåligt på olika sätt, magen har bråkat, yrsel till och från, öronen har krånglat, jag har varit mer ledsen och upprörd än vanligt. Jag borde ha fattat att det skulle ske och bromsat in tidigare. Men med allt som händer runt om kring så har jag ändå bara fortsatt. 

Nu kom det. Nu hände det. 

Jag har kraschat helt, jag orkar inget mer. För varje gång som jag tänker på mitt arbete så får jag hjärtklappning, ångest, svårt att andas. Som tur är så har jag bara två arbetspass kvar och sen semester. 

Jag hade nog klarat mig om det inte hade varit för alla problem med att man måste sköta jobbet åt andra hela jävla tiden. Men när man måste göra dubbelarbete så tar det på krafterna. Jag menar, jag ska inte behöva förklara för sköterskan på vårdcentralen hur hon ska göra sitt jobb, jag ska inte behöva förklara för butikspersonal hur de ska lägga en beställning. Men jag måste verkligen kriga för att de ska göra sina jobb och jag måste hela tiden vara på för att något ska hända. 

Ni vet den där frasen, "Vill man ha någoting gjort så får man göra det själv" den stämmer fan i mig.  Så mycket som jag har fått göra för att saker ska hända i rätt tid för andra inte kan sköta sina jobb som de ska. Men mycket är ju för att jag är en sådan driven person och en extremt envis jävel också. Många gånger så blir jag nästan tjatig men är inget händer så får jag ju göra något åt det. 

Men nu får det fan räcka, jag orkar inte mer! 


Brädspel, så mycket mer...

Va tänker ni när jag säger tv-spel, brädspel, figurmålning, konvent, cosplay, rollspel, lajv och att man har en hel helg där man spelar spel och träffas? 


Under många år var det tabu över att gilla sådana saker, det var töntigt, barnsligt, farligt. Men vad är det som är så farligt med detta? Jag kan tycka att det är mer farligt att gå ut på krogen och dricka alkohol och härja, att det känns mer farligt ut för mig att gå på en fotboll eller hockeymatch där alkholförtäringen är hög och extrema fantaster förstör för andra med att bete sig som huliganer.

Jag har i helgen varit på Karlstads Spelkonvent och det har varit hur kul som helst. Här är jag accepterad för den jag är, jag måste inte låtsas att jag gillar alkohol för att passa in, jag kan komma klädd hur jag vill. Så många härliga människor jag har mött i helgen skulle jag aldrig möta någon annanstans. 

I denna underbara kulturdel kan man spela gamla traditionella spel så som fia med knuff, yatzy, hockeyspel. Men det finns även en mängd av nya roliga utmanande spel som Ticket to ride, Boss monster, Warhammer, Pokémon och mycket mer. Jag spelade ett berättar kortspel som heter Hobbit Tales och det var verkligen ett utvecklande spel. Jag får träna på att läsa engelska, jag får träna på att berätta historier och vara social. Vi spelade även Cards agiest humanity, även där får man träna på engelska. Där ska man läsa allt på engelska och då så roligt resultat som möjligt. 

Summan av kardemumman är att sådan här sammankomster är inte så farliga som många tror. De är så mycket bättre än många andra då alla tar hand om varandra här och det är en fin sammanhållning. Jag är glad över att ha hittat denna grupp att umgås i. ☺️ 


Möte med arbetsmarknadsministern Ylva Johansson

Hej på er. Då har jag nyss kommit hem från mötet med Ylva Johansson, hon är arbetsmarknadsministern och hon har varit i Kristinehamn och här i Karlstad under dagen. Och Karlstad bjöd på strålande sol och visade sig från sin soligaste sida idag. :) Hon jobbar med arbetsmarknad och etablering.
 
Hon hade en lite inledning där hon sa att Sverige går som tåget, men då fick jag en tanke som inte är riktigt relaterat till kvällens ämne dock. Om nu Sverige går så bra, varför alla indragningar på LSS? Nåväl, den diskussionen är ju på tapeten också. I alla fall så är det inte hennes bord. Hon berättade att sen hon blev minister så har det skapat tvåhundratusen nya jobb. Hon sa också väldigt bra saker som att hitta vägar in i utbildningar, att vi ser etnicitet före kompetensen. På arbetsmarknaden så är den den kompetens man har som räknas, men jag kan inte säga att jag fått uppleva den. För jag har ju min diagnos men inte fått jobba inom det område jag vill och är utbildad till. Så hur kan det vara kompetensen som räknas då? Jag tog upp detta med lönebidrag och om att många blir utnyttjade i denna reform. I alla fall så blev hon intresserad av det jag hade att säga och hon skulle ta med sig det vidare. Hon blev också förvånad över varför jag inte har fått jobb inom vården, men som en annan kvinna sa sedan till mig är att okunskap och rädsla hade styrt alla nej som jag fått genom åren.
 
Hon sa sedan också att de kommer införa ett CSN för körkort så det ska bli lättare för den som inte har ett jobb att ta ett körkort. Jag minns ju vad svårt det var för mig när jag skulle ta körkort och var arbetslös. Jag kan inte för allt i världen förstå hur man ska lyckas med ett körkort utan jobb. Jag har sagt många gånger att utan jobb inget körkort och utan jobb inget körkort. De går alltså hand i hand.
 
Ett mycket givande möte kan jag tycka och hon var mycket trevlig. Jag fick en bild med henne och hon var en fascinerade kvinna som gav mig mycket inspiration och kämparglöd. Här kommer det nu lite bilder.
 
 
 
 
 
 

RÄDDA LSS! Manifestation - Vlogg


Manifestation- Rädda LSS

Nu är jag på väg till Göteborg för att delta i en manifestation. Det handlar om att rädda LSS, (Lag om stöd och service för vissa funktionshindrade). Regeringen skär ner på dem kraftigt och nekar till assistans. Många som inte kan äta själva, gå på toa själva, som är beroende av andra för att ens kunna överleva blir av med sin assistans för att regeringen ska "spara" pengar. 

Socialdemokraterna skulle ha sin partikongress där men efter händelsen igår så måste Stefan Löfven vara på plats i Stockholm. Så om det blir någon kongress vet jag inte. Men manifestationen blir av i alla fall. Det är RBU (Rörelsehindrade barn och ungdomar) som ordnar dessa manifestationer. Jag missade den som var under vintern här i Karlstad så jag tänkte gå den här gången. Ja, i Göteborg men det berör ändå hela landet eftersom att Socialdemokraterna skulle vara där eller är där. 

Hoppas på fint väder och en härlig dag och hoppas att ni får en fin dag. Mina tankar går till Stockholm och alla utsatta i vår värld. Ta hand om varandra, var rädda om varandra. Jag kommer filma under dagen så ni får ta del utav det. ☺️ Men jag är sjukt nervös inför denna dag och förväntansfull. 


Varför ens fråga?

När man möter någon så frågar man varandra artigt hur den mår. Mest gör man väl det för ytlig omtanke. Men om man möter någon man känner lite mer än ytligt och den frågar hur jag mår så vill jag inte höra vem som har det värst. 

Om jag säger att jag har migrän, mensvärk och mår dåligt överlag så vill jag inte höra "tänk på mig, jag har ont si och så vilket är värre än ditt." 

Du vet väl inte hur det känns för mig? Du kan väl inte säga vad som är jobbigt för mig? Varför frågade du ens om du ändå inte bryr dig mer än ytligt? 

Jag har DAMP och det innebär för mig att jag antingen har jättemycket energi eller ingen alls. När jag har mycket energi så förbrukar jag mer än vad andra gör så när jag sen går in i viloläge så får jag lätt värk. Jag har även skolios som är sned ryggrad då mitt ena ben är kortare än det andra. Det leder till kronisk värk i ryggen och fötter. Dessa två i en kombination blir extremt påfrestande och när jag blir dålig av dessa två så hjälper inte kommentarer som "det finns andra som har det värre". 
Jag vet redan att det kan finnas andra som har det värre men det gör inte min smärta mindre verklig för det. 

Jag har ont oavsett hur många som har det värre, värken för mig är olidlig oavsett om 5 personer till är sjuka. Det spelar liksom ingen roll för min värk är lika verklig som din. 

Så om du inte ens bryr dig ytligt, måste du ens fråga mig hur jag mår? Jag mår faktiskt sämre av att någon frågar och jag sen svarar för ändå få höra att jag inte alls har det jobbigt. 

Litet bittert inlägg från mig men då är jag på surt humör idag. 


Vad ska man ha vårdcentralen till?

Vad ska vi ha vårdcentralen för? Är det inte meningen att de ska hjälpa sina patienter och göra sitt jobb? 

Tydligen inte. Jag ringde till vårdcentralen för att få en remiss till Otto Bock på centralsjukhuset här i Karlstad men nu ringde vårdcentralen tillbaka och inte visste något alls. De sa i princip att nej, vi tror inte att du behöver någon remiss. 

Så jag fick sätta mig och göra vårdcentralens jobb och ringa själv. Som tur är så har jag gamla papper kvar med viktiga telefonnummer och sånt. De på Otto Bock såg att jag hade varit hos dem förut och fick en tid redan på tisdag. Vårdcentralen sa också lite lojt att jag får anlita en sjukgymnast privat om jag vill ha mer hjälp. Fick några telefonnummer så jag ringde ett och fick bra information. 

Men jag kan fundera på vad vi ska ha en vårdcentral till om man inte kan ringa dit för att få hjälp. Jag har ändå Scolios och det är dokumenterat sen jag var barn. På sköterskan lät det som att min korta ben har växt ut till rätt längd under åren som gått. 

Nåväl som vanligt så löste jag problemet själv. Jag borde ha förstått från början och ringt direkt till Otto Bock. 



Det går bra att hjälpa andra

Något som jag har funderat på ett tag är att det går så bra att hjälpa alla andra men inte sin närmaste krets. Man ska kunna räkna med sin närmaste krets att de ställer upp för en precis som en annan ställer upp för dem. Men nu har jag fått sett motsatsen.

Många säger, jag är din bästa vän och behöver du hjälp så hör av dig. När man då hör av sig till dem så är det ingen som kan ställa upp. Men när man sen någon dag senare får man veta att de hade hjälpt någon annan. Det erbjuds pengar hit och pengar dit men när det verkligen gäller så är det gnäll och långa klagovisor.

 
I många fall så är det för långt att åka och för dyrt för vissa men de kräver att den de "vill" träffa ska åka till dem hela tiden. Jag hörde för några år sen, "Det är så dyrt att åka till Grums så du får åka till Karlstad". Jag bara hallå?! Det är faktiskt lika dyrt till Karlstad med! Och den personen hade jobb då och inte jag. Men jag fick också höra "Nu när du blir Karlstadbo så kan vi ju umgås". 
 
Som sagt, det går bra att hjälpa andra och prioritera andra och tro att en annan kommer finnas kvar. Men jag tänker inte finna mig mer i det! 
 
 

Yay! Fått min första...

Lite småkrasslig igen. 😕 Dagen började med jobb och det var kul. Men jobbigt när man är lite småsjuk hela tiden. Det har rullat på bra borta på jobbet. 


När jag nu kom hem så hade jag mail från nyheter 24 och de har publicerat min text. 😀 Känns sjukt bra och speciellt. Ni kan hitta den här:  http://nyheter24.se/debatt/873610-anna-35-jag-som-har-en-diagnos-vet-hur-utanforskap-i-dagens-sverige-ser-ut 

Jag fick även mitt paket som jag har väntat på. Det var ett plånboksfodral till mobilen. Nu ser jag på tv och väntar på att Tobias ska komma hem. Hoppas att ni har haft en fin dag. ☺️ 


Var finns hjälpen när man behöver den?

Fy vad arg jag är på vår politik och handikappomsorgen vi har här i landet! Varje dag läser man på nätet och i tidningar, varje dag får du höra på radion och tv:n.

Landets sjukvård och handikappomsorg blir bara värre och värre! Vi har ju exempel handikappboendet inom LSS i Karlskoga som det rapporterades om tidigare. Vi anhöriga tvingas att se på när våra handikappade och sjuka blir sämre och sämre och de som sköter om dem med hjärta och själ går på bara knäna och sliter ont. De offrar nästan sina liv för att den sjuka ska få det så bra som möjligt under rådande förhållande. Men det är inte lätt när alla och jag menar ALLA motarbetar! 
 
Jag förstår inte hur det är tänkt med assistansen, hur det är tänkt att man ska få den hjälp man behöver. Ingen föräldrer vill ha ett sjukt barn så varför ska man straffas för att man får det? Ska man inte få den hjälp man behöver? Nej, vi ska trycka ner alla så långt det går! Vi ska trycka ner de utsatta så de försvinner från jordens yta för då är ju problemet löst! 
 
Var är solidariteten? Vart är mångfalden alla talar om? Kan någon berätta det? 
 

Tillit

Tillit, förtroende och respekt. Det är 3 viktiga ord i en relation, men båda parter måste använda sig utav dem. 


Du kan inte få de orden att funka från ett håll. Det funkar inte om den ena parten ljuger för att sen lägga över skulden på den andra och påstå att den andra är för misstänksam. Ställ dig frågan; vad är det som har gjort den andra så misstänksam? Jo, dina egna lögner! Det är alltså du själv som bär skulden där!

Visst sen finns det misstänksamhet som är över gränsen såklart. Men om du har ljugit för din partner som sen då blir misstänksam tänk på att det är just du själv som orsakat problemet. Man är två i en relation och båda måste vara ärliga. 

Vill du att din partner ska lita på dig, då får du se till att inte ljuga, bedra eller göra något som får din vän att misstro dig på något vis. Ärlighet, respekt och tillit är något man förtjänar genom att kämpa för det.


Varför firar vi lucia?

Jag har tänkt på den senaste debatten angående Åhléns reklam. Många anser att det är vår nordiska tradition men som jag fick lära mig i skolan så är det en sammanslagning av flera olika folktroer både här i Sverige, Italien, Tyskland med flera.
 
Själva Lucia är ett helgon från Sicilen, i Syrakusa så genomförs firanden av heliga Lucia den 13 december samt i maj. Sedan några år tillbaka brukar också en Lucia och några tärnor av svensk typ delta i sankta Lucias procession i Syrakusa. Helgonet Lucia är även populärt bland barn i vissa delar av nordöstra Italien, där hon ger presenter till snälla barn och kol till stygga barn. I delar av Italien förekommer en luciatradition som helt skiljer sig från den svenska. Denna tillhör romersk-katolska kyrkan och ordet Lucia kommer från latinets Lux som betyder ljus.
 
Vår Lucia grundar sig främst på julfasta och årets längsta natt. För från medeltiden finns det uppgifter på att julfastan började. På 1300-talet, så gällde julianska kalendern  i Sverige och Finland och lucianatten var årets längsta natt och då ansåg man att övernaturliga makter var ute och härjade och att det därför var bäst att hålla sig vaken. Årets längsta natt var detsamma som midvinter och fungerade som motsvarighet till midsommaren. Traditionen kan ha sitt ursprung i en hednisk ljusgudinna.
 
Lussi, ja vad är det? Lussinatten inträffade 13 december och det var då som Lussi eller Lussekärrningar kom på tröskeln och bringade olycka över andra. Det var alltså en kvinnovarelse med onda egenskaper som demon eller häxa. I vissa trakter var det Lussegubbe, om inte barnen var snälla så kunde Lussi komma genom skorstenen och röva bort dem. 
 
Ett annat ursprung kan vara Lekbrudar som fanns på olika håll i landet precis som pingstbrud, majbrud, midsommarbrud eller blomsterbrud. 
 
Herrgårdarnas firande eller Christkindlein kommer från Tyskland. Allmoge såsom Herrgårdar firade med mat och dryck. I herrgårdarna på 1800 talet uppstod en tradition att en vitklädd kvinnogestalt gick med i lussevakandet. En del av gårdens kvinnor fick klä sig i vitt och ha en ljuskrans på huvudet. Traditionen tros komma från Tyskland på 1700 talet där en flicka fick klä sig för att vara Christkindlein med ljuskrona som symboliserar glorian. Denna gestalt tros ha koppling till bilden av Jesusbarnet i krubban.
 
Så helgongestalten Lucia i svensk tradition, Lucifer, som sades vara extra aktiv den natten. Namnet Lucifer ligger när till latinets Lux som betyder ljus. Men sedan att hötidlighålla och besvärja solens återkomst har mer med kristna rötter. Detta med röda sidenband som Lucia bär idag säg symbolisera Lucias martyrdöd. Utöver det har inte Luciagestalten en väldigt liten koppling till helgonet Lucia.
 
Enligt folktron här i Sverige så var 13 december en farlig natt för att övernaturliga krafter härjade vilt och djuren kunde prata. Luciafirandet och besläktade traditioner har genomgått olika förändringar genom olika århundraden, omkring sekelskifte 1900 så kommer en gemansam och allmän utspridd luciatradition i Sverige. Vår morderna lucia har sina starkaste rötter i Västsverige, Dalsland, Värmland, Bohuslän, Västergötland och som sen spridit sig till resten av Sverige.
 
Ja, som ni ser så är det en sammanvävning av flera länders folktro och religoner. Varför jag firar Lucia? Jo, det är för att det är så vackert med körsång, man samlas för att lyssna, man samlas för att umgås, man tar i ljuset in i den mörka dystra vintern (som är extra dyster utan snön). Jag firar lucia för att sammanväva andra männsikor. Mötet med andra oavsett ras, religion, läggning osv är så underbart. Jag får ett kulturellt utbyte av Lucia och jag har börjat med att vaka in lucianatten på bio tillsammans med andra filmälskare. Där är alla välkommna oavsett hudfärg, kön, ras, tro osv. Alla är lika mycket värda och den som vill vara lucia får vara det för mig. Vad gör det om lucian är mörk? Vad gör det om lucian inte ser svensk ut? Helgonet Lucia kommer aldrig bli svensk hur nir än bär er åt, hon kommer för alltid komma från Italien och ha mörkt hår. Så vad gör det om vi har en lucia med mörkt hår? Vad gör det om lucian är mörkhyad? Inget för det finns mer här i världen än så. Ja, vi ska bevara våra traditioner men tänk på att vår luciatradition har redan genomgått så många förändringar genom olika århundraden. Till att börja med så var det ju ändå ett sätt att mota bort Lucifer. För jag personligen tycker Lucia är vacker oavsett hur denne ser ut. Mörkt hår, ljust hår, rött hår, grått, hår, mörk hy, ljus hy, oavsett längd och bredd. Alla är vi vackra som vi är. <3
 
Vad är era tankar om detta? Dela med er om tankarna och har ni något att tillägga i historian så gör det. Jag har hämtat allt från: https://sv.wikipedia.org/wiki/Lucia 
 
 

Det är inte mitt ansvar

När du är vuxen eller ja i alla fall från 17 år och uppåt så ska du kunna ta ansvar för att du kommer till gymnasiet/universitet/ jobbet i tid. Det är inte dina kompisars ansvar, inte dina klasskamraters ansvar eller dina kollegors ansvar utan ditt eget.

Man kan inte begära av samhället runt om att de ska ta ansvar för att du ska vakna i tid och komma iväg till ditt möte, din lektion eller jobbet. Är du vuxen så får ta ditt ansvar för dig själv. Din kollega ska inte behöva ringa och fråga "är du vaken?" För du är stor nog att kunna sköta dig själv och visst att man försover sig eller att man kommer försent någon enstaka gång är okej men när det upprepas gång på gång det tycker jag är fel. Det är även okej om man åker buss och bussen är försenad, det händer något längs vägen till skolan/ jobbet som gör att du blir sen. De orsakerna är skäliga orsaker men att bara ignorera klockan varje morgon är inte okej. Även om man har barn som man ska få iväg till dagis men barnet är bråkigt på morgonen, inte där heller gör det något för man gör så gott man kan som föräldrer.

Jag tycker att det är brist på respekt och att det är en viss arogans med att försova sig ofta. Då kan man ju börjar fundera på om det finns bakomliggande orsaker eller är personen så arrogant? Om det finns bakomliggande orsaker så kan man få en bättre förståelse om man får veta men om någon bara är arrogant och kommer sent för att den inte har lust är en hel annan sak.

I alla fall så är det inte mitt ansvar för att du ska komma i tid till dit du ska. Jag har ansvar för mig själv och ingen annan. Jag har som helst inga ansvar för dig! Du är stor nog att kunna ta hand om dig själv och kan du inte det så får du lösa det. Jag ska inte behöva lösa det om dig om jag inte är din syster/dotter/mamma eller annan släkt. Som syster kan jag ställa upp för mina syskon om de behöver hjälp, jag kan ställa upp för mina föräldrar men en skolkamrat eller en kollega är något helt annat.

Vad är er syn omkring detta? Är det verkligen mitt ansvar för att man kommer i tid? Har ni råkat ut för detta? Dela gärna med er om era tankar och erfarenheter.


STORYTIME - Jag existerar inte


Swish

Detta med swish. Jag använder inte det för jag anser inte att jag behöver.

Något som jag har tänkt på ett tag är att man inte ska anta att alla använder swish, Facebook eller vad det nu än kan vara. Fråga personen du ska ha kontakt med hur den gör. En kompis till mig berättade att han skulle sälja en möbel för en billig peng. Han fick en köpare som antog att säljaren hade swish. Felet som säljaren gjorde dock var att inte skriva ut i annonsen att det är kontant betalning som gäller. Men det är också upp till köparen.

Jag har även fått hört historier om gäster på olika restaurangkedjor som vill swisha istället för att använda kort. Nu finns det vissa butiker och företag som använder swish men du ska inte anta att alla gör det. Vad är det som säger att bara för att du använder swish, Facebook eller vad det än kan vara så använder alla andra det också? Det finns faktiskt de som inte använder något av det och de är nöjda med det.

Det jag vill säga är att ta inte för givet att alla är som du själv. Det finns de som skiljer sig från mängden. Jag är en av dem som inte använder swish men dock flitig användare av Facebook. Däremot så antar jag inte att alla har Facebook utan frågar den jag vill kontakta på Facebook i så fall. Det finns faktiskt andra alternativ än swish, Facebook eller vad det än kan vara.


Att be om hjälp

Något som jag har funderat på ett tag är detta med att be om hjälp. Då tänker jag som när man köper nya möbler eller något annat sånt. Köper du nya möbler på IKEA så kan du få mot en liten betalning hemleverans och ihopsättning. Jag tycker inte det skadar att lägga ut den summan på det då man kanske inte har någon i sin närhet som kan hjälpa en med att bära eller sätta ihop. Det kan också vara så att den ena partnern inte kan bära pga olika orsaker. Kvinnan kanske är gravid, har ryggproblem eller något annat.

Det är inte skamligt att be om hjälp och betala en liten summa för det. Så vad gör det om jag vill lägga pengarna på det om jag har råd? Varför ska jag slita mer än vad jag orkar för att sen höra att man ändå är krävande av andra? Om jag betalar för mig så är det väl ingen skada? 

Många gånger har jag fått hört att jag är krävnade när jag bett om hjälp men sen tycker personen i fråga att jag inte ska ta hjälp av butiken. Så hur ska jag då göra? Nu har jag kommit på det, jag skiter i vad alla andra tycker och betalar om det  är möjligt. Det är min ekonomi, mitt liv och min kropp. Jag vill bära barn och måste då vara rädd om min kropp. 

Nej, det skadar inte och ta hjälp av butiken och betala för det. Det är min rätt som kund att göra det.

 

 

Du får inte säga vad du vill!

Jag hörde en dag av en väninna om en händelse på en butik. Människor tror ju att man får säga vad som helst till butikspersonal, restaurangpersonal, ja all offentlig personal. Detta är faktiskt grova kränkningar och jag tycker inte det är okej. Ni kunder vill ju ha ett bra bemötande och respekt. Men det vill personalen också. Man ska respektera varandra och vara snälla.

 

Hur kan man säga till någon, Vi tycker din röst är så himla ful så vi skrattade ihjäl oss, eller Din frysyr är så bedrövlig hur kan du visa dig så, eller Åh, äntligen en riktig svensk här bland alla fula utlänningar. HUR I HELA HEL*VETE KAN MAN SÄGA SÅ? Har ni ingen skam i kroppen ni som säger såhär? Det är ju så man skäms för mänskilgheten när man kan uttrycka sig på detta sätt. Är inte alla människor lika mycket värda? Hade någon sagt så till er som säger detta så hade ni blivit asförbannade och tyckt att mänskligheten är svinig. Hur kan du tro att du har rätt att säga så till någon annan människa?

 

NYHET: DU HAR INGEN RÄTT TILL DET!! Visste du det? Visst, vi har ytrrandefrihet men det innebär inte att du får kränka andra, det innebär inte att du får säga nedsättande saker till andra, det innebär inte att du får såra andra. Något du ska tänka på, Behandla andra så som du själv vill bli behandlad och att säger du till fel person så kan du bli misshandlad. Det som tar emot budskapet kan ta det så hårt så den ser rött och slår dig sönder och samman. Men visst det är ditt val men ha det i åtanke när du säger något. 

 

Ord kan skada hårt, mer än vad du själv inser. Ord är makt och var försiktiga med vad ni säger där ute. Ett tu tre så är det någon som har fått nog och tar till knytnävarna i stället och det kan gå illa.

 

 

Vi kan vi med!

Jag såg nu på nyheterna om en kompis som trotsat sin funktionsnedsättning och samhället med att plugga till lärare på universitetet vilket fick mig att fundera.

Senaste året så har jag lärt känna jättemånga som har en diagnos med DAMP, ADHD, Aspergers, Autism och alla de här människorna har lyckats trots alla motgångar. 2 av dem är arbetsledare på en restaurang, någon är undersköterska på ett demensboende, någon läser på universitetet och sen har vi en rad andra människor som lyckats. Det visar bara på att man kan oavsett.

Alla är vi värda den chansen och för mig visar det på att jag kan lyckas jag med bara om jag kämpar för det. Jag måste tro på mig själv och försöka stå på mig. Jag vet att på min nuvarande arbetsplats kommer jag lyckas. För mig är problemet mest att jag trappar ner i tempot och det får jag inte göra i utvecklingen. Så det jag måste göra nu är att hitta en bra balans så jag kan komma dit jag vill.

Jag vill, jag ska, jag kan!!

 

Att tycka man är bra på något

Hur lär man sig att man tycker att man är bra på något? Jag har aldrig tyckt jag är bra på engelska, tycker fortfarande att jag är dålig på det.

När jag har stått i kassan på jobbet så har en del gäster sagt att jag har en väldigt bra engelska. Även när vi var till London så fick jag höra det. Även några av mina kollegor har sagt det. Jag har alltid förstått engelska men har haft svårt med tal och skrift. Men de senaste åren så har både tal och skrift blivit bättre men jag känner ändå att jag inte kan. Dock märker jag ju skillnaden men jag får ändå inte in i mitt huvud att jag är bra på det. Jag märker ju att jag pratar bra engelska men ändå så får jag känslan av att jag inbillar mig bara, att jag inte alls är bra på det. Jag vet mitt värde, jag vet att jag är värdefull så min självkänsla är bra men mitt självförtroende i engelska är inte så superbra. Där emot är mitt självförtroende när det gäller matlagning och bakning på topp. Det vet jag att jag är bra på (och skryter gärna med.) :P 

Men hur ska jag få mig själv att tro på det? Har ni några tips på hur man ska göra för att få sig själv att förstå att man är bra på något? Vad är era knep för att tro på er själva? Dela gärna med er av era tankar och erfarenheter.

 

 

RSS 2.0