Jag läste nyligen Torka aldrig tårar utan handskar av Jonas Gardell, den fick mig att tänka efter och bli förundrad. Historen utspelar sig 80 och 90-talet och jag märker av att vi inte har kommit särskilt långt i vissa sammanhang. Fortfarande är folk rädda för det som är annorlunda.

 

Varför? 

 

Vad är det som är så annorlunda? Kan man inte få vara den man är född till att vara? Oavsett sexuell läggning, mål i livet, utvecklingsstörd eller normalströd. Alla har ett lika värde och alla förtjänar kärlek och respekt. Jag är född till att vara jag så jag tänker inte ändra på mig för att passa in i ett samhälle som är så enkelriktat. Det är samhället som måste öppna upp ögonen och se hur det verkligen är med utanförskap!