Jag tittade på Dumbo förut och den filmen är verkligen bra. Den tar fram känslor och tar upp ett viktigt ämne. Den tar upp mobbning och det var känslomässigt jobbigt att titta på. Man känner igen sig så väl, trots att det är tecknat och handlar om en elefant.

Som ni alla (förmodligen) vet så föddes Dumbo med stora öron. Alla gör sig rolig på hans bekostnad och de förnedrar honom på värsta tänkbara vis. De fryser ut honom och anser honom som värdelös. Hans mamma försöker försvara honom men de sätter henne i bur ensam från omvärlden med en skylt "farlig elefant". Under tiden får han klara sig själv. Men en lite mus blir ledsen på Dumbos vägnar och bestämmer sig för att vara Dumbos vän. Jag blir arg och ledsen när jag ser denna filmen eftersom mobbning är så fel, elakt, grymt och fegt! Vi alla är lika mycket värda och vi är alla unika!

 

Nej, bort med mobbning och inse att alla är vi bra och fina som vi är!

 

Märkligt det här med handikapp och jobb. Då talar jag om DAMP/ADHD, Aspergers och andra dolda handikapp. Man har svårt att lära sig saker i skolan och ha kvar uppmäksamheten och sådana saker. Man får hjälp och man utvecklas som person och sen ska man ut i arbetslivet. Vad händer? Jo, man får höra att man inte klarar av stressen i arbetslivet, man är inte duglig nog för att jobba, man är för saktfärdig. Men nu kommer den stora frågan, hur kommer det sig att jag och många fler jobbar då på Burger King, Mc Donalds och Max om vi inte klarar stressen?

Jo, för de är villiga, just det VILLIGA att lära upp oss och de accepterar oss som vi är. Jag fick ofta höra när jag sökte jobb att jag inte skulle klara än det ena än det andra därför fick jag aldrig ens chansen till en prövotid utan de ratade mig direkt. Utan att veta om jag faktiskt skulle klara det. Men tack vare arbetsförmdelingen som hörde att det kunde finnas chans för mig på Burger King här i Grums så tog jag chansen. Visst det är inget drömyrke men med de arbetskamrater man har så går jag mer än gärna dit. Jag har aldrig haft så bra arbetskamrater någonstans och bra miljö. Visst finns det konflikter men det gör det på alla ställen och vi löser dem på ett bra sätt. Men varför är det så att "normala" jobb så som städerska, undersköterska, vårdare, butiksbiträde mm tackar många gånger nej till en med DAMP/ADHD eller något annat dolt handikapp när Burger King och de andra tar emot?

 

Vad tror ni?

Jag personligen tror det förhåller sig så att de "normala" arbetsplatserna har inte "tid", "resuser", "pengar" eller helt enkelt inte lust att lära upp en som har just då ett dolt handikapp. De är rädda för ansvaret och de är rädda för det dolda så att säga. Det kan inte hantera situationen utan då avsäger sig en bra arbetskraft. För vi som har dolda handikapp är duktiga på mångt och mycket bara vi får chansen att visa det. Men hur ofta får man det? Jag har nu fått min chans på Burger King och den är jag tacksam för. Jag har utvecklats enormt på mycket och mår mycket bättre än vad jag har gjort på många år. Många av mina gamla klasskamrater är extremt duktiga på datorer medans jag själv är bättre på matlagnig.

 

Nej, ge alla en chans och se vad de går för. Alla är värda det!

 

 

 

Klicka på bilden för att komma till sidan. ;)

Varje dag skadas nära hundra cyklister i Sverige. De flesta av dem skadas när de kör omkull utan att någon annan är inblandad. Några få krockar med bilar eller andra trafikanter.

Orsaken till att man kör omkull på cykel kan vara en sten på vägen, en grop i vägbanan eller något fel på cykeln. Och det kan hända vem som helst, när som helst. Därför ska du aldrig cykla utan hjälm. I samma ögonblick som ditt oskyddade huvud slår i marken är det för sent: du kan ha fått en hjärnskada som förändrar ditt liv för alltid.

Så kom ihåg hjälmen – för hjärnan kan inte gipsas!

Min historia med cykelhjälm är sådan att mina föräldrar köpte en hjälm till mig när jag var ca 10 år. Och jag är glad för att de nästan tvingade mig att använda hjälmen för två år senare så råkade jag ut för en olycka. Hade jag inte haft hjälmen så hade det kunnat vara så att jag inte skulle skriva detta inlägg här och nu. Jag slog i huvudet rätt illa och hjälmen tog hela smällen som tur var. På den tiden så var det hjälmar i frigolit. Men hela hjälmen sprack och jag tänker tillbaka på det och är glad för att det inte var mitt huvud som sprack.

Var en bra förebild

Om du använder hjälm är du också en bra förebild för dina och andras barn. För dem är det lag på att bära hjälm när de cyklar tills de fyller 15 år. Och det är svårt att förklara för dem varför ditt huvud skulle vara mindre ömtåligt än deras.

Barn och ungdomar som inte använder hjälm kan stoppas av polisen, men inte bötfällas. Personer som fyllt 15 år kan däremot bötfällas om de skjutsar ett barn som inte har cykelhjälm.

På Transportstyrelsens webbplats finns mer information om lagen om cykelhjälm för alla cyklister under 15 år.

Jag använder hjälm fortfarande idag när jag cyklar och jag känner mig lite tryggare då. Visst nu kan man slå i huvudet rätt illa i alla fall men man har då gjort det man har kunnat.

Använd rätt sorts hjälm

Det finns många olika hjälmar som passar utmärkt som cykelhjälm. Om du känner dig osäker på vad du ska använda för hjälm kan du fråga i butiker som säljer hjälmar eller hos Konsumentverket.

Grönt spänne för mindre barn

Tänk på att barn upp till sju år bör ha hjälm med grönt spänne, så kallad barnhjälm. Det gröna spännet löser ut om barnet skulle fastna någonstans, och därför är en sådan hjälm säkrare för små barn. Läs mer om den här typen av hjälmar på sidan Barnhjälmar.

Bra med hjälm för barn på trehjuling men inget hjälmtvång

Sparkcyklar och trehjulingar räknas inte som cyklar utan som lekfordon. Därför gäller inte lagen om hjälm för barn som åker sparkcykel eller trehjuling. Men det är självklart bäst att barnen använder hjälmen i alla fall.

 

 

Informationen är hämtad på http://www.trafikverket.se

Tänk om alla kunde respektera varandra precis som de är och prata med varandra istället för att vara eleka. Då skulle världe bli en mycket bättre plats att vara på. Visst, jag är inte helt perfekt på detta men jag ska bättra mig och behandla andra så som jag själv vill bli behandlad. Ibland vill jag bara få ge igen men samma mynt men om jag ska leva upp till ordspråket så får jag vända andra kinden till och tala om hur jag tycker, tänker och känner men på ett bra sätt utan att såra den andra. Jag har funderat på detta en tid och kommit fram till att jag skulle vilja bli en bättre människa. Hjälpa andra på olika sätt. Jag har bla tänkt tagit upp detta med blodgivning igen. Jag har varit det tidigare och vill bli det igen. Sen även börja med välgörenhet.

Man behöver inte älska alla människor men att respektera och lyssna när de har något att säga är viktigt. Och även om man tycker att någon gör fel så behöver man inte kränka dem genom att säga nedsättande saker. Så som hora, fitta, dra åt helvete, gå och ta livet av dig osv. För det finns de som redan mår dåligt och får de sådana ord kastat rakt i ansiktet så finns risken att de faktiskt gör det du sa. Jag skulle inte vilja ha någons liv på mitt samvete och veta att det är mina ord som gjorde att denna person inte finns mer.

Den Gyllene Regeln: Allt Vad Ni Vill Att Människan Ska Göra För Er Det skall Ni Också Göra För Dem