Då var det dags igen. Osäkerheten, rädslan, otillräckligheten, hopplösheten. Det har ju gått så bra. I ett helt år har det gått hur bra som helst. Det har varit underbart och jag har varit lycklig. Men nu rycks allt bort. Varför? Tur att jag har familjen och mina vänner! Älskar er alla! <3