NPF diagnos

Neuropsykiatrisk funktionsnedsättning.  Vad är det?

Det vanligaste NPF diagnoserna är ADHD, Asperger, Tourettes, språkstörningar. Dessa diagnoser är närbesläktade och man kan ha en eller flera diagnoser.

Alla kan glömma saker ibland så som ett viktigt möte osv men för oss med NPF diagnos så är det svårare att få ihop vardagen. De svårigheter som kan uppstå är

  • Inlärningsproblem och minne

  • Impulskontroll och aktivitetsnivå

  • Samspelet med andra människor

  • Uttrycka sig i tal och skrift

  • Motoriken

Det viktiga är att man bemöter NPF diagnoser ut efter varje individ då ingen är lik den andra. Om du som chef har en anställd med en NPF diagnos så läs på om diagnosen och lär känna individen just för att kunna ge den en så bra anställning som möjligt. Om du jobbar på något sätt med barn, samma sak där. För att kunna ge hen så bra stöttning som möjligt så ta reda på hur hen fungerar. Allt för många ser bara vad man inte kan när man har en NPF diagnos. Vi kan ta senaste rapporteringen om Joel Öberg, han har klarat alla tester som behövs för att bli brandman men får ändå inte bli det. Ja man behöver ha fokus och så men bara för en person med exempelvis har problem med att hålla fokus behöver inte alla det för att alla är vi olika. Det är det som gör oss unika, ingen är den andra lik.

Jag själv är väldigt normalfungerande i min diagnos och behöver inte alls den hjälp som andra behöver. Jag har mest inlärningsproblem och hittat mitt sätt för att lära in. Jag har också hittat ett sätt att strukturera upp vardagen. För jag är någon som gillar struktur, funktion och ordning. Detta är diagnoser som inte kommer att växa bort med åren, de kommer alltid att finnas där. Man lär sig olika tekniker, olika sätt att hantera saker.

 

Med detta inlägg så vill jag sprida kunskap på själva NPF dagen. Vill ni veta mer så fråga gärna.

 

Ni kan se klippet här från SVT angående Joel Öberg

https://www.svt.se/nyheter/lokalt/uppsala/diagnos-drar-alla-over-samma-kam och jag har hämtat information från https://attention.se/

 
 

Friskolor?

Friskolor på landsbygden existerar för att det inte finns några andra alternativ. Den statliga skolan ligger för långt ifrån landsbygden vilket gör det svårt för barnfamiljer då många barn får gå på livsfarliga vägar med tung trafik och utan belysning för att ens komma till skolbussen. Vissa dagar på vintern kan inte ens skolbussen gå pga halka och snö. Ute på landsbygden så är det bättre med mångfald och kultur än inne i städerna.

Men friskolor inne i stan bedrivs enbart i vinstsyfte. Segregation blir större och det blir mer Vi mot Dom, utanförskapet blir större. Behovet av friskolor inne i stan är inte samma som landsbygden då inne i stan finns det så många andra möjligheter. Eller att de missar 3 dagar i skolan för att skolskjutsen inte kan köra? 

Är det rimligt att små barn ska gå på farliga vägar för att komma med skolskjutsen? Är det rimligt att åka flera mil för att få komma till skolan?


Bara några tankar kring ämnet från mig.


https://www.svt.se/nyheter/lokalt/varmland/statlig-utredning-hotar-varmskogs-friskola

 

Bilden är hämtad från Google

 

 


Veckans mammatips



Jag fick en fråga på DM av en person som har problem med mat till sitt barn, barnet i fråga är 1 år nästa månad. Så här kommer det några tips från mig. 


"Alltså var Lily såhär vid 1 års ålder? Min son vill inte äta vanlig mat längre. Han bara spottar ut allt. Testat ägg, köttbullar, barnmat som både är väldigt pure och lite mer bitar. Testat gröt. Inget duger, knappt ersättning men det är det enda som funkar nu. Han gallskriker vid läggning, oavsett om det är dag eller natt och natten tar nån timme nu att genomföra. Sen vaknar han många gånger per natt när han väl somnat. Påklädning, avklädning, blöjbyten, sitta i matstolen, bilbarnstolen, allt genomförs med skrik och protester till att börja med. Blir galen 😭"


Här kommer mina erfarenheter och tips.


  • Yoghurt
  • Fil
  • Kräm
  • Ostkaka
  • Frukt
  • Havrefras
  • Potatismos
  • Köttbullar
  • Äggröra
  • Leverpastej
  • Majs
  • Korv
  • Broccoli
  • Blomkål
  • Morötter
  • Ärtor
  • Ost
  • Gurka


Låt barnet testa att använda bestick, låt barnet kladda runt, låt barnet undersöka mat, former och vad som händer. Det är så de lär sig om vad som går att äta och inte äta, de lär sig olika konsistenser, former och använda sin kropp.


Middag: 


köpta köttbullar och hemmagjort potatismos någon grönsak till i pure eller bitar.


Korv med rotfruktsmos (potatis och morötter)


Pasta med köttfärssås


Fiskbullar och potatis (inget jag har provat)


Kvällsmat:

Fullkornsgröt med någon fruktpure på, macka och ersättning/välling (en skvätt mjölk/vatten om det funkar istället för ersättning)


Frukosten:

Yoghurt, fil, havrefras, macka, ersättning, välling.


Just nu äter Lily en hård macka och banan och mjölk till frukost. Sen lunch på föris och sen middag med oss hemma. Igår blev det köttbullar och makaroner med grönsaker till. Sen försöker vi variera kvällsmaten. Lily behöver variera precis som vi vuxnq. Så här om kvällen gjorde jag äggröra med lite ost, mjölk och lite salt. Lily satt och sa Mmm hela tiden. Igår kväll fick hon få mannagrynsgröto och ikväll kan hon få yoghurt med havrefras eller en mannafrutti. Vi äter alltid något tillsammans med Lily och middagen äter vi tillsammans.


Det är bara din egen fantasi som sätter gränser egentligen. Gör matsedel vecka för vecka, strukturera upp maten och se till att det alltid finns mat hemma så det är bara att fixa i ordning. Frys in rester, på så vis blir det mer ekonomiskt, det finns allt något att tillgå och det är klimatsmart.


När det gäller allt det andra så kommer det falla på plats tror jag när maten är på plats. Det är ju svårt att fungera om maten inte fungerar. Alla måste ha bränsle. Sen tänker jag rent generellt att barnen testar ju gränser, de kollar hur deras kropp fungerar, vad händer om jag gör såhär osv. Allt är i en utveckling som är fullständigt normal. Sömnen funkar om maten funkar likväl som aktivitet. Allt hänger liksom ihop. Vi har haft svåra stunder med Lily där vi har fått gå långa promenader ibland på nätterna, ibland på kvällen och till slut efter att ha frågat efter hjälp så hittade vi en metod som fungerade. Vi hade barnvagnen inne och vaggade henne i den. I somras fick hon eget rum och det gjorde att hon kunde gå tillbaka till att vi läser sagor och sen ny rutin. Att somna i sängen. Under hösten så slutade vi dagvilan hemma men hon har den på förskolan i ca 30 minuter. 


Det viktigaste av allt, du är en bra mamma även i de svåraste stunderna. För vet du vad, du är mänsklig! 












Perfekt förälder?

Vem är det egentligen? Ingen!

Och vad är en perfekt förälder? Är det när man aldrig skriker? Är det när man aldrig är trött? Är det när man aldrig är ledsen? Eller är det när barnen aldrig trotsar och det är ett rosa skimmer hela dagen lång?


Jag kommer aldrig bli en perfekt människa för guess what! Den perfekta människan existerar inte! Jag menar vi har känslor, tankar och behov. Alla är trötta någon gång, alla är ledsna någon gång, alla skriker vi någon gång, barnen trotsar och en dag kan vara nattsvart istället för skimmerrosa. Men man är inte en sämre människa för det eller en dålig mamma/pappa. Det är just detta som gör oss mänskliga!


Ja Lily får ha nappen ibland och vi jobbar på att få bort den. Men hon är utan nappen alla timmar som hon är på förskolan men jag är inte en dålig mamma för det. Oftast är hon väldigt trött och ledsen på eftermiddagen och nappen är en trött och tröstnapp. Det händer att hon många gånger väljer bort nappen men jag hinner inte fånga det på bild för att hon faktiskt säger ifrån för att vara med på bild och det får jag respektera. Hon säger numera till att hon inte vill bli fotad vilket jag respekterar även om jag fotar henne mycket. Så bara för att nappen syns ibland på bilder så innebär det inte att hon har den 24 timmar om dygnet. Även Lily är mänsklig och har behov.


Jag är så oändligt trött på denna momshaming som existerar i vårt samhälle! Jag gör det som jag tycker är bäst just för mitt barn och det får andra respektera. Jag är långt ifrån perfekt men jag lär mig varje sekund vem Lily är, vilka behov hon har, vad hon vill. Jag vill lära Lily att hon duger exakt som hon är, att man inte behöver ha ett perfekt liv, att man inte behöver ha de perfekta kläderna, att man måste vara perfekt som människa för bara man är sig själv så räcker det i mina ögon i alla fall.


Jag är mig själv, jag är långt ifrån perfekt men jag är stolt över den jag är!



Att våga visa känslor

Det här med att visa känslor kan vara svårt. Några saker man kan få höra är:

Vadå? Tål du inte lite skämt?
Man va, blev du sur nu?
Hallå, har du PMS?
Killar ska inte gråta.

Det är bara några fraser man kan få höra. Redan som barn blir man matad med att man inte ska visa känslor. Många mammor exempelvis får höra ofta från samhället att man ska rycka upp sig, inte visa för barnen när man är trött och ledsen. Redan där börjar det, barnen får höra att mammor inte får känna trötthet, ledsamhet, arg. En mamma ska alltså trycka ner alla sina känslor.

Under tiden så lär vi pojkarna att en pojke inte får gråta eftersom en man inte gråter. Man lär samtidigt pojkarna att förtrycka känslorna och inte respektera att mamma som kvinna är trött och ledsen. Vi vuxna måste ge barnen rätt verktyg för att kunna hantera konflikter och känslor. För om vi inte gör det så kommer barnen aldrig kunna respektera en annan individ alls. Något annat som är viktigt är att kunna be om ursäkt när man också har gjort fel, att känna ånger är en viktig del i känsloregistret för det är den delen som får oss att utvecklas och vilja bli ett bättre människa.

Detta är något vi måste ändra på och det börjar med oss vuxna. Bara för att jag är en kvinna som är en mamma så försvinner inte mina behov, mina känslor och tankar. Jag är minst lika mycket människa som barnet och tänker inte skämmas för att jag är trött, ledsen, arg eller något annat. Man skäms ju inte för man är hungrig så varför skämmas för att man är trött? Vi måste visa våra barn redan från ung ålder att alla människor oavsett kön eller ålder kan känna sig trötta, arga, ledsna och ge barnen rätt verktyg för att kunna hantera det. Det är på så vis de lär sig empati, respekt, kärlek och omtanke. Och de lär sig att hantera konflikter på ett bra sätt.




Min ADHD

Om min ADHD och jag inte lever upp till dina förväntningar så har du satt för höga mål och det är ditt problem och inte mitt. Jag har varit rak och ärlig med hur min ADHD är och om du har problem med det så får du ta tag i det istället för att projicera det på andra. Det är du som har problem och inte jag. 


Personer med ADHD behöver mycket stöd och hjälp.


  • Försök att ha realistiska krav och förväntningar. Hjälp personen att få erfarenheter av att lyckas.


  • Uppmuntra och ta tillvara personens starka sidor


  • Visa din uppskattning ofta och mycket 


  • Ge tydlig direkt och återkommande feedback.


  • Kommunicera enkelt och konkret minska på tjatet.


  • Avgränsa och bryt ner uppgifter i delar eller steg.


  • Förutse problem och ligg steget före 


  • Överse med mycket, välj dina strider.




Mammor är mänskliga!

Man är inte en dålig mamma för att man är trött.


Man är inte en dålig mamma för att man är ledsen.


Man är inte en dålig mamma för att man är orolig.


Man är inte en dålig mamma för att man är sjuk.


Man är inte en dålig mamma för att man blir arbetslös.


Men man är en mänsklig mamma som har rätt att vara trött, sliten, sjuk, orolig, ledsen och blir arbetslös. Mammor är inga slavar som ska göra alla till lags och förtrycka sin egen person. Mammor ska visa barnen vägen till att må bra och det gör man genom att prata om känslor, sjukdomar, trötthet, arbetslöshet mm. Genom att vara närvarande i familjen och dela med sig när man är ledsen så blir det färre bråk och konflikter. Det är vi vuxna som ska lära barnen rätt och fel och då måste vi också våga prata om det som är jobbigt och våga sätta ord på känslorna vi har.


Jag tänker vara en närvarande mamma och visa Lily att alla människor kan må dåligt ibland och det är inget konstigt med det. Lily och Tobias är mitt allt! ❤️





Saker man inte vill höra som nybliven mamma

Ja nu har det gått lite över 2 år sen Lily kom. Och under första tiden så får man höra olika fraser från omvärlden, en del goda råd, en del onödiga kommentarer, en del självklara saker. Vissa saker enligt mig är så onödiga att säga och kan uppfattas som elaka till och med. För när du är mitt i det så vill du ha stöttning, någon som säger att det är okej att du är trött, någon som ger dig en kram och säger gå och lägg dig en stund.


Saker man kan få höra:


  • Så är det att vara förälder. Bara att vänja sig.

  • Ja men jag då? Jag har inte sovit på...

  • Du valde att skaffa barn

  • Vila när barnet vilar (men så fort man lägger ner sitt huvud på kudden så skriker barnet)

  • Barnet är nog hungrig (trots att barnet har precis ätit klart)

  • Du måste motionera/träna regelbundet för att du måste vara pigg och alert som mamma.

  • Gåstol är farligt



Detta är bara en liten del av vad du kan få höra. Sen när barnet är äldre så kommer det andra påpekande.


  • Barnet ska inte använda napp så mycket.

  • Ni har för mycket skärmtid

  • Gröt är inte mat

  • Allt socker som finns i den, den, den produkten är skadligt. (Låt ungen svälta eller skaffa en egen gård med djur och växter så vet du vad du ger ditt barn.)

  • För mycket kläder/för lite kläder på barnet (gäller alla åldrar på barnet)

  • Fel kläder, fel färg (pojkar kan inte ha rosa eller klänning)

  • Dagvilan behövs inte (vad vet hen om det? Det är inte hen som behöver tampas med en trött unge)


Ja som sagt så finns det en hel del att få påpekade och klagomål över. En del påpekande är välmenande och omtänksamma och hur ska man kunna sortera ut? Jag fick rådet att tänka såhär: det är jag och Tobias som är föräldrar och ser Lily dagligen. Så vi bedömer vad som fungerar bäst för henne. Så mitt råd till er är att inte lyssna allt för mycket på alla som kommer med råd. Utan försök och testa er fram vad som fungerar för just ert barn. Alla barn är olika liksom vi vuxna. Alla har olika förutsättningar också.


Ett sista råd, försöka att underlätta er vardag. Om barnet dricker ersättning/välling så är Baby Brezza en underbar uppfinning. Om ni har en robotdammsugare så gör det inget, man orkar inte stå med en vanlig dammsugare hela tiden. Om ni har färdig köpta köttbullar istället för hemmagjorda för att middagen ska snabbt och enkelt spelar ingen roll. Det viktigaste är att det står mat på bordet.


Bilden är tagen i slutet av september 2018 när jag hade åkt in med ambulans till sjukhuset för gallstensanfallet, Lily var knappt 2 månader då.




Man kan göra saker trots barn

Nu har jag varit mamma i 2 år och 2 månader och jag älskar verkligen att vara mamma. Men ja det är tufft ibland och man är trött rätt som det är. Då är det skönt att få komma bort ibland eller bara få lägga sig en kväll och läsa när hon har somnat. Oftast som mamma får man sällan egentid och vissa vill inte ha det utan ser på ett annat sätt på det hela vilket är okej.


I alla fall så lyckas jag ibland att få till egentiden och ibland har jag med mig Lily när jag träffar vänner. Som här om dagen fick jag egentid då jag åkte till frisören och fixade håret. Jag är hos frisören alldeles för sällan men det har bla med ekonomi att göra. Men i fredags så var jag ute med en vän på fika och det var så härligt att bara få vara Anna en stund. En annan gång så träffade jag gamla vänner och hade då Lily med mig, jag träffade min syster och hennes underbara son här om veckan och då var Lily med. Men något som jag tänker på så är det att männen får mer egentid än kvinnan. 


Däremot så kan det behövas planering ibland för när man har små barn framför allt så är det inte bara att säga Nej du får klara dig själv till pappa kommer hem. Sen är det också planering för om barnet har aktiviteter, man ska vara med där, veckohandling, matlagning, tvätt, städning. I dagens samhälle så ska man presterar sönder sig helt. För vänner vill ses (vilket är jättekul), man ska hinna med att ha ett välstädat hem, laga nyttig mat utan socker och andra tillsatser, man ska vara vältränad och se snygg ut varje sekund, man ska hinna med att vara mamma och fru. Man ska också orka prestera på topp på jobbet också.


Hur ska man få ihop den ekvationen? Min erfarenhet är att man inte får det. De vänner som inte förstår att man måste planera är inga vänner. Så jag väljer att planera min tid med de arbetstider som min familj har, efter vad vi har för måsten och efter vårt schema. Däremot så behöver fler kvinnor få lite tid för sig själv om det bara är för att gå på toaletten i lugn och ro eller få duscha ifred. Och när man träffar andra mammor så blir det prat om barnen, blöjor och annat. Inget konstigt med det tycker jag. Men jag kan även prata om annat så som mat, film, musik mm.


Så bara för att man har barn så är man inte låst men man får planera lite mer då man har ansvar för fler än sig själv.




Oönskade åsikter

Något som jag har tänkt på en tid, hur skulle andra reagera om jag kom med olika förmaningar?

Jag menar, den som dricker kaffe på morgonen ska sluta med det. Oavsett om den "måste" ha sin kaffe kopp så ska jag brygga kaffe och sen rycka koppen ur handen och säg, Nej, du får inte dricka kaffe nu!

Eller den som röker, jag ska alltså rycka cigaretten ur handen efter middagen och säga nej du får inte röka nu!

Eller den som precis ska ta och äta sitt favoritgodis, precis när hen är på iväg att stoppa in i munnen så ska jag kasta mig över och bara nej, du får inte! 

Om jag ser en bild på sociala medier där någon har sin cigarett i högsta hugg, ska jag verkligen kommentera med en gång att det är farligt att röka utan att jag har en aning om vad som har hänt före och efter bild? Nej, låt alla göra det som passar dem om de inte har bett om råd. Kommentera inte heller andras vikt osv om personen inte har bett om den. Alla är fina exakt som de är och alla är unika exakt som de är!




Låt barn vara barn!

Jag läste nyss hos Hej hej vardag om ett viktigt ämne, pojknappar. Hon behövde köpa nya nappar, tog några som hon tyckte såg bra ut men får sen se att det står på förpackningen att de är för pojkar. Detta får mig att fundera över vilka värderingar och normer som vi vill ge till våra barn. Är det så farligt att en flicka har en blå napp? Eller en pojke har rosa napp? Kan en flicka ha blåa kläder? Kan en pojke ha smycken? Hur var det när jag själv var liten och mina småsyskon? 

När jag var liten så blev jag ofta tagen för att vara kille. Jag hade kort hår och klädd i pojk kläder men älskade rosa. Rosa var min favoritfärg och för varje gång som jag hade varit hos frisören så fick jag rosa sprayfärg i luggen. Jag hade mycket ärvda kläder och leksaker, en del av leksakerna var bilar, robotar men jag hade även dockor. Jag var också väldigt aktiv som barn och lekte så kläderna gick sönder, en gång hittade jag och en kompis en container där det fanns brädbitar, skräp och målarfärg. Vi gick in i den och började måla. Fick färg på jackan och min farfar som bodde precis intill denna blev så arg på mig, minns inte att jag har sett honom så arg före eller efter det.

Jag fick i alla fall ha olika typer av leksaker och mina föräldrar har aldrig tvingat på mig något. Vi  har alltid kunnat prata om saker och diskuterat fram vad jag vill och vad som är möjligt. Jag fick prova på fotboll, ridning, olika typer leksaker Jag tänker i alla fall låta Lily utforska olika områden och låta henne upptäcka världen. Barn ska får vara barn utan att behöva höra att man ska vara lång och smal, utan att höra att killar ska gilla bilar, utan att känna sig otillräckliga. Här hemma hos oss ska Lily få känna sig älskad oavsett vad hon väljer för kläder, intressen och annat. 




En dikt - pappa vart är du?

Jag läste en artikel om frånvarande föräldrar och börja tänka på barnen. Hur upplever dem det hela? Hur känner de? Vad tänker de? I alla fall så kom jag på en dikt. Längesen jag kom på bara sådär.

Jag ser dig komma
Jag ser dig gå
Jag hoppas att din
kärlek till mig kommer bestå

Jag ser dig sitta där
Och jag vill att du är här
Men du är någon annanstans
I teknikens ingenstans

Jag vill att du är med mig
Men av dig själv
Kan du inte dela med dig

Jag vill pappa att du finns här
Där jag är
Jag är här och nu
Inte sen och då

Förlåt pappa om jag ber dig om det omöjliga
Men jag älskar dig!


Mina krav som kvinna!

Jag föddes som kvinna och jag är stolt över att vara kvinna. Men bara för att jag är kvinna så är jag inte mindre värd. Även jag har tankar, känslor, behov och önskemål. Jag tänker inte längre finna mig i att någon tar mig för givet längre. 

Här kommer min lista med krav:
1: Respektera mig.
2: Ge mig återhämtning när jag behöver det
3: Lyssna på mig
4: Se mig 
5: Gör något för mig när jag gör något för dig
6: Hjälp mig när jag behöver hjälp
7: Ge mig andrum
8: Acceptera mig
9: Älska mig för den jag är och inte för den jag borde vara
10: Ge mig credd när jag behöver det



Män skyller alltid ifrån sig

Det är aldrig hans fel, det är alltid hon som får skulden. Omvärlden ursäktar hans beteende med kassa ursäkter. Jag kan ge några exempel:

Han är otrogen, han skyller på henne. Ja men det är inte mitt fel, hon var så snäll och sexig säger han. Jag: För tusan, det är väl ändå du som har kuken?!

Vid våldtäkt: Hon får skylla sig själv, hon var lättklädd. Jag: Okej, så om du går i badbyxor så får jag våldta dig?! Du får ju skylla dig själv!

Hushållssysslor/barn: Barnet har svårt att somna, mamma gör allt på dagarna med aktiviteter och kommer på olika sätt för att få hemmet att fungera: han säger, det här går inte. Barnet behöver inte vila på dagen (han vet inte alls vad som har hänt under dagen när han har varit på jobb)
Jag: kom på en lösning du då?! Eller hänger det bara på mig?!

Tonårskille tafsar på tjej: Omvärlden ursäktar med "vetenskapligt syfte" "pojkar är pojkar" "kärlek börjar alltid med bråk" Jag: Va?! Lägg ner denna jävla bullshiten nu!! Lär pojkarna respekt istället! 

Jag är feminist av den enkla orsak, jag vill att pojkar, killar och män ska inte blir ursäktade något mer! Att de står för det dom gör och att omvärlden slutar med denna skiten! Om nu männen kunde stå för det de gör istället för att skylla ifrån sig så skulle det var så mycket enklare!

Det är sådan jävla bullshit rakt av när männen kan göra vad som helst i princip och bli ursäktade. De lär sig redan från blöjåldern att de kan komma undan med vissa saker. Vilket jag finner för jävligt! Jag ska i alla fall uppfostra min dotter att hon inte ska tåla vilken jävla skit som helst!

Girl power! ❤️


Ingen ska behöva välja mellan vård eller ekonomisk stabilitet

Det är många orsaker till att jag är Vänsterpartist. Men de ord som jag först och främst tänker på så är det solidaritet och välfärd. Jag anser att alla har rätt till samma vård oavsett ekonomi, att alla har rätt till samma levnadsvillkor och standard, att alla har rätt att finnas till. För mig har alla människor samma värde oavsett normalstörd, utvecklingsstörd, hudfärg, etnicitet, religion, ekonomi, förutsättningar. För mig är det viktigt med ett välfärdssamhälle där ett solidariskt tänkande är ett måste. Vi har i allt för många år blivit nedrustade i vården och nu ser vi effekterna av det. Vi har rustat ner försvaret och vi såg effekterna av det sommaren 2018. Just för att inget får kosta i vårt samhälle och därför blir det såhär.

Vi kan ta USA som exempel, där var det en man som hade varit på affärsresa till Kina och när han kom tillbaka hem till USA så tog han på eget initiativ kontakt med sjukvården och det visade sig att han inte hade Corona, han gjorde alltså vad en god medborgare ska göra. Vad fick han betala ur egen ficka? Jo, 1.400 dollar, vilket motsvarar 13.500 kronor. Vem har råd med att betala 13.500? Inte jag i alla fall! I USA så finns det 28 miljoner människor som saknar sjukförsäkring och de kan alltså inte få den hjälp som behövs. Vill vi ha det så här? Nej! Reflektera över detta, han fick betala 13.000 kr men här i Värmland så betalar vi 200 kr för ett sjukvårdsbesök. 

Vi måste bli bättre på att vara medmänniska och mindre egoist. Ett ordspråk som passar in är just, Behandla andra så som du själv vill bli behandlad. Om vi inte steppar upp till nästa nivå nu och gör Sverige till det solidariska välfärdssamhället som det en gång var så är vi verkligen ute på hal is. På 1980-talet så byggde Sverige upp en krissjukvård i världsklass men detta monterades ner under 1992, 1996 och 2000. Det var socialdemokratisk regering och borglig regering som monterade ner Sverige i småbitar.

Just nu är det bara Vänsterpartiet som driver en vård för alla och reglerar vården tillbaka till staten, landstingen och stoppa utförsäljningen. Det borde ligga i alla partiers intressen att bedriva vård för alla för alla kan bli sjuk, rik som fattig.

Nu står vi med ena foten i graven och funderar på hur blev det såhär?

Källor: https://www.dn.se/nyheter/varlden/hoga-vardskostnader-hindrar-amerikaner-fran-att-soka-hjalp/
 https://www.gp.se/ledare/hur-sverige-slarvade-bort-sin-beredskap-1.26107481




Är det verkligen jämställt?

Något som jag har tänkt på allt mer och mer är jämställdhet. Jag vet inte hur det är i relationer där paren är samkönade men i heterorelationer så är det extremt vanligt och det jag syftar på är att det är inte alls så jämställt som många vill hävda. Jag menar, det är kvinnan som planerar alla barnens kläder, packar ryggsäckar, förbereder inför nästa dag, planerar kalas, skriver inbjudan, planerar presenter och olika besök, de städar, putsar och fejar. Det är kvinnan som bakar, julpyntar, påskpyntar, pysslar med barnen, planerar olika aktiviteter mm.

Exempel: Man har lagt barnen och ska plocka rätt på kvällen. Det mannen gör innan han sätter sig för kvällen: ställer rätt sakerna som ska vara på soffbordet och anser sig klar efter det. Det kvinnan gör innan hon sätter sig för kvällen: ställer rätt sakerna som ska stå på soffbordet, lägger rätt kuddarna i soffan, plockar med det sista i köket, plockar rätt på alla skor i hallen, tänder smålampor, kollar så skolväskan är packad och klar, planerar morgondagen så morgonen kan gå så smidigt som möjligt.

Inte undra på att vi kvinnor är trötta konstant när vi måste hela tiden agera som projektledare i allt vi gör för att ingen annan gör det heller. Tänk, hur skulle hemmen se ut om kvinnor gjorde som män? Fast vi kvinnor kanske borde bli mer Killräckliga...ett ord som jag läste hos mammasanningar, en podd jag älskar! Med killräcklig så menas det att vi borde kanske varva ner lite och inte stressa runt så. Men vem vill ha det rotigt när man kommer upp på morgonen och ska iväg till jobb, förskola och skola? Är det liksom inte stressigt nog utan att man ska behöva leta efter än det ena än det andra?

Så då till min fråga, är det verkligen så jämställt i våra relationer? Det ser ju ut som att kvinnorna fortfarande drar det mesta och mannen gör bara en liten del. Nu tänker säkert många, Ja men han tar ju ändå disken/soporna eller vad det nu än kan vara. Ja men vad gör du? Jo resten! När ska du som kvinna få vila, vara för dig själv, skita i lugn och ro, få duscha i fred, läsa en bok eller vad du nu än vill göra?

Nej, nu sätter vi ner foten och kräver ännu mera jämställdhet!




Gör saker som får dig att må bra

Detta med psykisk ohälsa kan drabba alla och jag har haft mitt i många år. Jag har försökt att få hjälp, jag har försökt att ändra mitt liv och mycket har ändrats till det bättre. Men det är svårt när man inte får rätt hjälp av samhället. 

Jag har fått mycket stöd av familjen och vännerna. Mina syskon Carola och Evah har tipsat om att jag ska göra saker som jag mår bra av. Så nu ska jag göra en liten lista över vilka saker som får mig att må riktigt bra.

1: Mysa, busa och vara med Lily och Tobias. 
2: Baka och laga god mat
3: Läsa en bra bok
4: Handarbete
5: Umgås med vänner och familj
6: Se på film
7: Ta en skön promenad

Detta är några saker av så många. Men det är de jag gör mest. Och till att laga mat och sen ge Lily den är bland det roligaste som finns. Att se hennes glädje när hon får vara med och smaka, kolla in och bara vara delaktig är fantastisk! 

Vad är era avkopplingar? Vad får er att slappna av? 



En mammas tankar



Återanvända gamla saker

Hej på er. Jag har funderat på detta med att återanvända gamla saker, kläder som är trasiga eller andra saker. 

Vi köper alldeles för mycket nytt många gånger när vi inte behöver det. Men både jag och Tobias använder många av våra saker tills de går sönder helt och hållet så det absolut inte går att återanvända det alls. Min familj i Grums skänker bort saker och vi här får väldigt mycket också. Vi ger varandra saker. Som exempel, jag har fått jättemycket kläder av Evah genom åren och nu så får hon och Dennis saker som de kan ha nytta av när de har flyttat ihop. 

I alla fall så tänkte jag försöka sy saker av gamla kläder, ett par jeansbyxor kan bli shorts, kjol eller något annat. 

Först ut är ett par gamla jeans jag fick av mamma som jag gjorde till shorts. 




Att nå ut med budskap

Att nå ut med budskap kan vara svårt och man måste jobba hårt för att få reaktioner. Att få till förändringar och väcka tankar, funderingar och ett intresse är ett jobb som tar tid. 

Igår var det ju 1:a maj och jag hade ju en egen skylt där jag manifesterar till att behålla välfärden och LSS. Med min utstickande klädsel så la man märke till mig på ett annat sätt än om jag bara hade jeans och tröja. Jag har alltid tyckt om kläder men det är nu först idag som jag vågar sticka ut på riktigt. Varför vara som alla andra när man kan vara sig själv? 

På gymnasiet så gick jag min egen väg och körde mitt race men någon gång mellan gymnasiet och vuxna delen så tappade jag bort mig själv helt. Under årens lopp så har jag letat efter mitt riktiga jag. Nu har jag hittat henne och jag vill sticka ut, jag vill synas och höras, jag vill göra förändringar i vårt samhälle. Tack vare mina nära och kära så vågar jag det nu. 

Tobias, du låter mig vara den nödiga Harry Potter token. Lily, du älskar mamma som hon är. 😂 Och du ger mig den där motivation och styrkantill att ryta ifrån tillsammans med Sofie. Evah, du ger mig alla coola kläder så jag kan sticka ut. Du är min klädguru liksom. 😝 Men vi pratar mycket om feminism, LSS, genustänket. Mamma och pappa, ni har lärt mig om rättvisa, vad som är rätt och fel, gett mig bra väderingar. Carola, du är med och diskuterar och säger vad du tycker. Dennis, du är insatt i politiken och lärt mig en hel del även om vi inte pratat så mycket. Birgit, dig kan jag prata med om olika orättvisor, du länkar olika artiklar och tipsar om program på tv. Therese, vi pratar mycket om genustänk och sånt. Linda, med dig är det LSS, feminism och grejer.

Man är som man är när man inte blev som man skulle! 


RSS 2.0