Något som jag har svårt med är att ta emot beröm och komplimanger. Jag förklarar alltid bort dem, blir irriterad och nedvärderar mig själv på olika sätt. En gång i skolan så sa jag till min lärare att hon inte skulle ge mig för mycket beröm för då blir jag arg istället. Varför kan jag inte bara säga Åh, tack. Vad kul att du gillade det jag gjorde? Nej istället så säger jag, Äsch det var väl inget. Eller Nej, jag gjorde bara min plikt. Och jag har alltid tänkt om mig själv Vad då, jag är ju bara jag.

Vad då bara jag? Är jag inte värd mer än så? Jag har väldigt svårt att se det andra ser. Tobias kan sitta många gånger och säga att jag är fin. Jag tackar lite halvdant och visst känner jag mig glad men min egen syn på mig själv färgar ju av sig liksom. Så jag kan ändå inte glädjas av hans kommentar och uppskattning utan min egen syn hänger som ett svart moln i ett hörn och gör sig påmind om det kanske inte är så.

Så hur gör man då för att ändra sitt tänk? En bra start är väl ändå att börja reflektera över detta. Kanske prata med någon i sin närhet som också har lite kunskap om sånt här. Någon som också filosoferar en del. Jag har min syster Evah som har genomgått en hel del och arbetar mycket med sig själv och psykisk ohälsa. Vi byter ofta tankar med varandra, både stort som smått. Jag har också nu börjat läsa böcker av Mia Törnblom som skriver om ämnet. Än så länge är jag nybörjare själv och lär mig efter vägen. Ingen kan allt och ingen begär det heller.

Att få en komplimang är en gåva, säg tack och glädjs åt den!

Hej på er. Jag har haft så himla mycket att göra på senaste tiden och så jag inte vetat vad jag ska skriva om. Senaste jag skrev var att Lily har slutat med nappen. Nu har det 2 veckor och det har gått superbra för henne, ja det har varit en tuff omställning men hon har klarat det kanon. Mycket är väl för att vi har stöttat henne hela tiden och funnits där när det behövdes.

Sen här om veckan fick jag ett telefonsamtal och det var från Forshaga kommun och de ville anställa mig under en period så jag får jobba som timvikarie under våren så jag får erfarenheten. Jag började i måndags på den nya arbetsplatsen och trivs så jäkla bra. Jag kände mig hemma direkt och jag har verkligen kämpat för att få komma dit där jag är nu. Jag jobbade sen kväll under tisdagen och kände att nu vänder livet. Jag kände mig så glad och harmonisk. Under natten sen så hade jag svårt att somna, våra madrasser är för gamla och vi har köpt nya. Det kvittar i vilken position man lägger sig så ligger man inte bra.

Dock under natten så hör jag ett ljud som skrämmer vettet ur mig och vrider mig på ett onaturligt sätt så jag vrider axeln ur led. Helvete vilken smärta!!! Jag fullkomligt skrek och höll på att svimma och kräkas på samma gång. Vi ringde 112 och de hänvisar mig till akuten, svärmor och plastsvärfar kör dit mig. Jag kom in ca 1 på natten och klev innanför dörren här hemma 5:30 på morgonen. Så jag sov inget alls den natten i princip. Men jag fick bra hjälp från sjukhuset och jag fick mitella och en remiss till sjukgymnasten. Så jag fick flytta mina inskolningstider till nästa vecka på det nya jobbet.

Så igår och idag har jag legat mest i sängen och vilat. Gjort såna sysslor som man kan göra i sängen så som ringa samtal, fixa med saker på datorn mm. Jag har behövt hjälp av Tobias med viss av och påklädning för jag har inte orkat lyfta armen alls.

I alla fall så har jag tur eftersom jag har fått ett nytt jobb där jag ska få delegering, gå en kurs i förhandlingsteknik mm. Men otur med armen. Nåja nu är det påsk och jag ska använda dessa lediga dagar att vila upp mig och mysa med min familj. ❤️

Oj oj oj! Nu har det hänt grejer! Börjar först med att i tisdags så var jag på arbetsintervju och den gick väldigt bra. De blev intresserade av mig och jag fick träffa brukaren redan samma dag. Sen på onsdagen var det massor av telefonmöten och Tobias uträttade några ärenden och jobbade kvällen. Igår torsdag så vaknade jag 3:30 och kunde inte somna om och klockan ringde 4:15. Anledningen till att klockan ringde så tidigt var just för att jag började 7 och skulle köra Lily till förskolan. Sen är det ju frost på bilen och vi har ingen kupevärmare så det tar sin lilla tid med bilen också. Sen gjorde jag min första dag som personlig assistent, jag håller på att skolas in. 😄

Det var roligt att jobba och med det jag har drömt om. Det kan vara intensivt när man lär känna en ny person. Man måste kunna läsa av och vara med hela tiden. Efter jobbet så hämtade jag Lily på förskolan, fixade middagen och hade ett telefonmöte. Sen blev jag så himla trött så jag fick lägga mig och vila. 😴

Idag var jag rätt så trött när klockan ringde vid 4:45 men masade mig upp. Var ut till bilen och fixade med den men frosten var dryg idag. När jag kom upp så var Lily uppe och var på toa. Men hon var lite ledsen på morgonen. Blev bättre sen när vi skulle ge oss iväg. Hon fick åka cykel idag vilket hon älskar! Tobias lämnade idag och det blev cykelvagnen eftersom det är så himla kallt. På jobbet så kändes det bra och jag vill verkligen jobba med detta, jag vill kunna hjälpa andra. På eftermiddagen så hämtade jag en trött men glad Lily. Vi lekte en del när vi kom hem och när Tobias kom hem från jobbet så åkte jag iväg för att besikta bilen. Och den gick igenom. 😄 Åkte sen där efter och köpte mat.

Det blev Burger King då vi också har mycket att fira. Vi firar först att jag har ett nytt jobb, sen att det går framåt med Lilys språkutveckling då hon pratar mer och mer. Och vi har hittat ett sätt som gör att hon väljer bort nappen självmant vid flera tillfällen. 😍 Ja det är jobbigt med Corona då vi inte kan ha aktiviteter nu på samma sätt men vi har så mycket positivt som händer ändå. 🤩

Nej, det tror jag inte på alls. Jag sätter upp mål och för att nå vägen dit så sätter jag upp delmål istället. Inför detta år 2020 så hade jag att jag skulle lyssna mer på kroppen och ta hand om mig själv så jag kan vara mer närvarande. Jag hade också satt att jag skulle cykla mer och jag skulle simma men allt blir inte alltid som man tänkt sig. Ja jag cyklade mycket mer än vad jag gjort de senaste 15 åren men simning gick det inte så bra med. Corona kom i vägen så att säga.

Mina mål för 2121:

• Cykla ännu mer

• Vara mer aktiv i skog och natur

• Hitta ett nytt jobb, blev ju arbetslös nu.

• Lära mig mer om tecken som stöd

• Lära mig mer om olika typer av pyssel

• Träna mer hemma

• Yoga och meditation

• Bli ännu mer närvarande i nuet och ta vara på alla stunder man kan få med nära och kära

• Bli mer aktiv i politiken

• Virka mer

Detta är mina mål för 2021 och jag ska göra mitt bästa för att uppnå de flesta av dem. Eftersom all aktivitet i samhället inställt så som bågskytte, handarbetesträffen, badhus mm så får man hitta andra sätt att aktivera sig på. Så får vi hoppas att jag får ett nytt jobb så fort som möjligt och att Corona vill släppa sitt iskalla grepp om vår värld.

God fortsättning på 2021

Om min ADHD och jag inte lever upp till dina förväntningar så har du satt för höga mål och det är ditt problem och inte mitt. Jag har varit rak och ärlig med hur min ADHD är och om du har problem med det så får du ta tag i det istället för att projicera det på andra. Det är du som har problem och inte jag. 

Personer med ADHD behöver mycket stöd och hjälp.

• Försök att ha realistiska krav och förväntningar. Hjälp personen att få erfarenheter av att lyckas.

• Uppmuntra och ta tillvara personens starka sidor

• Visa din uppskattning ofta och mycket 

• Ge tydlig direkt och återkommande feedback.

• Kommunicera enkelt och konkret minska på tjatet.

• Avgränsa och bryt ner uppgifter i delar eller steg.

• Förutse problem och ligg steget före 

• Överse med mycket, välj dina strider.