Ta emot en komplimang

Något som jag har svårt med är att ta emot beröm och komplimanger. Jag förklarar alltid bort dem, blir irriterad och nedvärderar mig själv på olika sätt. En gång i skolan så sa jag till min lärare att hon inte skulle ge mig för mycket beröm för då blir jag arg istället. Varför kan jag inte bara säga Åh, tack. Vad kul att du gillade det jag gjorde? Nej istället så säger jag, Äsch det var väl inget. Eller Nej, jag gjorde bara min plikt. Och jag har alltid tänkt om mig själv Vad då, jag är ju bara jag.


Vad då bara jag? Är jag inte värd mer än så? Jag har väldigt svårt att se det andra ser. Tobias kan sitta många gånger och säga att jag är fin. Jag tackar lite halvdant och visst känner jag mig glad men min egen syn på mig själv färgar ju av sig liksom. Så jag kan ändå inte glädjas av hans kommentar och uppskattning utan min egen syn hänger som ett svart moln i ett hörn och gör sig påmind om det kanske inte är så.


Så hur gör man då för att ändra sitt tänk? En bra start är väl ändå att börja reflektera över detta. Kanske prata med någon i sin närhet som också har lite kunskap om sånt här. Någon som också filosoferar en del. Jag har min syster Evah som har genomgått en hel del och arbetar mycket med sig själv och psykisk ohälsa. Vi byter ofta tankar med varandra, både stort som smått. Jag har också nu börjat läsa böcker av Mia Törnblom som skriver om ämnet. Än så länge är jag nybörjare själv och lär mig efter vägen. Ingen kan allt och ingen begär det heller.


Att få en komplimang är en gåva, säg tack och glädjs åt den!





Egentid

Igår hade jag lite egentid och det var väldigt skönt. Jag började med att gå till biblioteket och hämtade en hitta ut karta och sen över till solariet. Det var väldigt skönt att lägga sig där och bara koppla av. Det kändes så himla härligt att få den där tiden bara för sig själv.

När jag hade solat klart så gick jag över till Cool card och köpte en sak som Tobias hade bett mig om. Sen gick jag och kollade på kläder. Tyvärr var det en riktig dålig dag för att kolla på kläder. En svälld mage, tankar som sa att jag är tjock och ful för alla kläder och allt det färgade av sig på mitt humör. Jag gick in på Indiska och hittade 2 fina blusar men kände mig så osäker på dem, så jag bad säljaren att lägga undan plaggen åt mig. Jag gick in i lite fler butiker men mitt dåliga humör fortsatte tyvärr. Jag gav upp och gick och åt en god sallad. Efter maten så gick jag in i nån butik mer men fanns bara små, små kläder där också. Allt såg ut att vara till dockor typ. Jag menar, jag drar medium i alldagliga kläder men här var ju medium som XS. Så jag skulle behöva upp i XXL eller något sånt och då skulle det bli för stort i längden osv istället. Jag skrev ett ledsamt sms till Tobias och han skrev ett pepptalk till mig. Jag gick också in på ett Instagram konto, Kajjan som skrivit boken kroppspositivt föräldraskap. Jag kände Nej, fan! Jag ska köpa de två blusarna på Indiska. Så sagt och gjort så gick jag tillbaka till Indiska och köpte dem.

Sen började det regna och blev kallt. Jag som var på dåligt humör kände mig mer trött och ledsen när regnet kom. Så jag tog bussen hem och väl hemma möts jag av en glad Lily som kastar sig i mina armar med en glädje som inte går att beskriva. Jag visar dem vad jag har köpt och Lily älskar kläderna och säger åh, fin! 😍 Jag provar kläder och Lily tittar uppskattande på mig och säger fin. 😍 Senare sitter jag och Lily i hennes säng, då kramar hon om mig och säger Äää dig! ❤️ Det betyder Jag älskar dig. 😍 Så även om jag kände mig ful och tråkig så älskar min familj mig. 😍

Ja min egen tid blev kanske inte den bästa men det var ändå skönt att få vara Anna en stund och inte behöva tänka på någon annan än sig själv. Bästa var nog solariet. 🤩





Tur och otur

Hej på er. Jag har haft så himla mycket att göra på senaste tiden och så jag inte vetat vad jag ska skriva om. Senaste jag skrev var att Lily har slutat med nappen. Nu har det 2 veckor och det har gått superbra för henne, ja det har varit en tuff omställning men hon har klarat det kanon. Mycket är väl för att vi har stöttat henne hela tiden och funnits där när det behövdes.


Sen här om veckan fick jag ett telefonsamtal och det var från Forshaga kommun och de ville anställa mig under en period så jag får jobba som timvikarie under våren så jag får erfarenheten. Jag började i måndags på den nya arbetsplatsen och trivs så jäkla bra. Jag kände mig hemma direkt och jag har verkligen kämpat för att få komma dit där jag är nu. Jag jobbade sen kväll under tisdagen och kände att nu vänder livet. Jag kände mig så glad och harmonisk. Under natten sen så hade jag svårt att somna, våra madrasser är för gamla och vi har köpt nya. Det kvittar i vilken position man lägger sig så ligger man inte bra.


Dock under natten så hör jag ett ljud som skrämmer vettet ur mig och vrider mig på ett onaturligt sätt så jag vrider axeln ur led. Helvete vilken smärta!!! Jag fullkomligt skrek och höll på att svimma och kräkas på samma gång. Vi ringde 112 och de hänvisar mig till akuten, svärmor och plastsvärfar kör dit mig. Jag kom in ca 1 på natten och klev innanför dörren här hemma 5:30 på morgonen. Så jag sov inget alls den natten i princip. Men jag fick bra hjälp från sjukhuset och jag fick mitella och en remiss till sjukgymnasten. Så jag fick flytta mina inskolningstider till nästa vecka på det nya jobbet.


Så igår och idag har jag legat mest i sängen och vilat. Gjort såna sysslor som man kan göra i sängen så som ringa samtal, fixa med saker på datorn mm. Jag har behövt hjälp av Tobias med viss av och påklädning för jag har inte orkat lyfta armen alls.


I alla fall så har jag tur eftersom jag har fått ett nytt jobb där jag ska få delegering, gå en kurs i förhandlingsteknik mm. Men otur med armen. Nåja nu är det påsk och jag ska använda dessa lediga dagar att vila upp mig och mysa med min familj. ❤️






Mycket att fira!

Oj oj oj! Nu har det hänt grejer! Börjar först med att i tisdags så var jag på arbetsintervju och den gick väldigt bra. De blev intresserade av mig och jag fick träffa brukaren redan samma dag. Sen på onsdagen var det massor av telefonmöten och Tobias uträttade några ärenden och jobbade kvällen. Igår torsdag så vaknade jag 3:30 och kunde inte somna om och klockan ringde 4:15. Anledningen till att klockan ringde så tidigt var just för att jag började 7 och skulle köra Lily till förskolan. Sen är det ju frost på bilen och vi har ingen kupevärmare så det tar sin lilla tid med bilen också. Sen gjorde jag min första dag som personlig assistent, jag håller på att skolas in. 😄


Det var roligt att jobba och med det jag har drömt om. Det kan vara intensivt när man lär känna en ny person. Man måste kunna läsa av och vara med hela tiden. Efter jobbet så hämtade jag Lily på förskolan, fixade middagen och hade ett telefonmöte. Sen blev jag så himla trött så jag fick lägga mig och vila. 😴


Idag var jag rätt så trött när klockan ringde vid 4:45 men masade mig upp. Var ut till bilen och fixade med den men frosten var dryg idag. När jag kom upp så var Lily uppe och var på toa. Men hon var lite ledsen på morgonen. Blev bättre sen när vi skulle ge oss iväg. Hon fick åka cykel idag vilket hon älskar! Tobias lämnade idag och det blev cykelvagnen eftersom det är så himla kallt. På jobbet så kändes det bra och jag vill verkligen jobba med detta, jag vill kunna hjälpa andra. På eftermiddagen så hämtade jag en trött men glad Lily. Vi lekte en del när vi kom hem och när Tobias kom hem från jobbet så åkte jag iväg för att besikta bilen. Och den gick igenom. 😄 Åkte sen där efter och köpte mat.


Det blev Burger King då vi också har mycket att fira. Vi firar först att jag har ett nytt jobb, sen att det går framåt med Lilys språkutveckling då hon pratar mer och mer. Och vi har hittat ett sätt som gör att hon väljer bort nappen självmant vid flera tillfällen. 😍 Ja det är jobbigt med Corona då vi inte kan ha aktiviteter nu på samma sätt men vi har så mycket positivt som händer ändå. 🤩














Nyårslöften?

Nej, det tror jag inte på alls. Jag sätter upp mål och för att nå vägen dit så sätter jag upp delmål istället. Inför detta år 2020 så hade jag att jag skulle lyssna mer på kroppen och ta hand om mig själv så jag kan vara mer närvarande. Jag hade också satt att jag skulle cykla mer och jag skulle simma men allt blir inte alltid som man tänkt sig. Ja jag cyklade mycket mer än vad jag gjort de senaste 15 åren men simning gick det inte så bra med. Corona kom i vägen så att säga.


Mina mål för 2121:


  • Cykla ännu mer

  • Vara mer aktiv i skog och natur

  • Hitta ett nytt jobb, blev ju arbetslös nu.

  • Lära mig mer om tecken som stöd

  • Lära mig mer om olika typer av pyssel

  • Träna mer hemma

  • Yoga och meditation

  • Bli ännu mer närvarande i nuet och ta vara på alla stunder man kan få med nära och kära

  • Bli mer aktiv i politiken

  • Virka mer


Detta är mina mål för 2021 och jag ska göra mitt bästa för att uppnå de flesta av dem. Eftersom all aktivitet i samhället inställt så som bågskytte, handarbetesträffen, badhus mm så får man hitta andra sätt att aktivera sig på. Så får vi hoppas att jag får ett nytt jobb så fort som möjligt och att Corona vill släppa sitt iskalla grepp om vår värld.


God fortsättning på 2021



Mina styrkor med ADHD

  • Bra på skapa struktur och ordning
  • Omtänksam
  • Att hitta kreativa lösningar
  • Är orädd för att prova nya saker
  • Är orädd för att lära mig
  • Tålmodig
  • Är bra på att arbeta med kroppen.
  • Är bra på att uttrycka mig i skrift
  • Rolig
  • Envis
  • Förstående
  • Fokuserad
  • Sympatisk
 
Många ser tyvärr bara svagheterna med ADHD och glömmer bort att man är mer än diagnosen. Det finns så mycket mer än det negativa och vi borde ta tillvara på det positiva istället för att fokusera på det negativa. Många av kända människor har diagnosen. Så som Jamie Oliver, Tom Cruise, Joakim Thåström, Bill Gates mfl. Det ryktas även om att Albert Einstein hade det när han levde, om det är sant kan jag inte säga.
 
Så om de kan lyckas så kan väl vi också? Bara man får chansen. Men då måste svenska samhället sluta att se oss som en börda, som en sjukdom och som en belastning. Se oss istället som en tillgång och ge oss respekt!
 
 
 

Min ADHD

Om min ADHD och jag inte lever upp till dina förväntningar så har du satt för höga mål och det är ditt problem och inte mitt. Jag har varit rak och ärlig med hur min ADHD är och om du har problem med det så får du ta tag i det istället för att projicera det på andra. Det är du som har problem och inte jag. 


Personer med ADHD behöver mycket stöd och hjälp.


  • Försök att ha realistiska krav och förväntningar. Hjälp personen att få erfarenheter av att lyckas.


  • Uppmuntra och ta tillvara personens starka sidor


  • Visa din uppskattning ofta och mycket 


  • Ge tydlig direkt och återkommande feedback.


  • Kommunicera enkelt och konkret minska på tjatet.


  • Avgränsa och bryt ner uppgifter i delar eller steg.


  • Förutse problem och ligg steget före 


  • Överse med mycket, välj dina strider.




Jag har fått bättre fokus som mamma

Det här med att bli mamma och vara mamma har hjälpt mig så mycket på så många sätt. Jag har blivit mer harmonisk, glad, fokuserad och avslappnad. Jag upplever inte samma stress inombords som jag gjorde förr.


Vi kan ta bågskytten som exempel. Förr när jag sköt så var jag över allt på tavlan utom där jag skulle vara. Jag blev så fort frustrerad och irriterad, kunde liksom inte vara avslappnad och lugn. Hade hela tiden en stresstanke som malde och malde. Ville hela tiden vara som de andra, skjuta lika bra, varför lyckades jag inte? Jag kämpade i många år med den där stressen. Men så kom 2017, jag står och ska tävla för första gången på väldigt länge. Tävlingen börjar och mina pilar flyger åt alla håll. På stora tävlingar så har det ljussignaler, ni vet trafiksignaler typ. De står då snett bakom tavlorna och tror ni inte att jag lyckades träffa den stolpen istället för tavlan? Jo! Det var så sjukt jobbigt och pinsamt! Om jag inte hade haft Tobias där då och svärfar så hade jag packat ihop och gått hem. Jag tävlade några gånger till men gav upp helt sen.


Det blev 2018 och Lily kom till världen. Jag hade lagt skyttet åt sidan och ägnade mig åt att vara mamma och försökte få vardagen att fungera. Började med handarbete igen istället för skyttet och det var så skön avkoppling. I alla fall så är ju de träffarna inställda nu pga Corona och då tog jag upp skyttet igen. Redan första träningen när jag hade fått min utrustning rätt med alla inställningar så sköt jag bra. Tränaren tycker att jag ser så avslappnad och lugn nu när jag skjuter. Jag var iväg ikväll och sköt och satte massa i gult. 🤩 Och var nära på att göra en Robin Hood också.


Vad kan det bero på att jag skjuter så bra nu? Jo, jag har bättre tålamod nu då Lily tränar upp det på mig. Jag är mer fokuserad på att ha kul och det får gå som det går. Jag har mer styrka i hela min kropp nu än förr, jag menar livet med en 2 åring är ju som värsta träningspasset.😂 Vi bor på andra våningen och man får många gånger bära henne upp och ner för trapporna. Jag jobbar dessutom i butik nu och lyfter en hel del varor, en del tunga. Men att få vara mamma är nog det som har hjälpt mig mest. Jag kan nu vara mer i nuet och inte tänka så mycket. För när man står där på skjutlinjen så måste du tänka vad du gör här och nu och inte övertänka.


Så att bli mamma skapade ett lugn i mig och gav mig mer harmoni i mitt liv.






Saker man inte vill höra som nybliven mamma

Ja nu har det gått lite över 2 år sen Lily kom. Och under första tiden så får man höra olika fraser från omvärlden, en del goda råd, en del onödiga kommentarer, en del självklara saker. Vissa saker enligt mig är så onödiga att säga och kan uppfattas som elaka till och med. För när du är mitt i det så vill du ha stöttning, någon som säger att det är okej att du är trött, någon som ger dig en kram och säger gå och lägg dig en stund.


Saker man kan få höra:


  • Så är det att vara förälder. Bara att vänja sig.

  • Ja men jag då? Jag har inte sovit på...

  • Du valde att skaffa barn

  • Vila när barnet vilar (men så fort man lägger ner sitt huvud på kudden så skriker barnet)

  • Barnet är nog hungrig (trots att barnet har precis ätit klart)

  • Du måste motionera/träna regelbundet för att du måste vara pigg och alert som mamma.

  • Gåstol är farligt



Detta är bara en liten del av vad du kan få höra. Sen när barnet är äldre så kommer det andra påpekande.


  • Barnet ska inte använda napp så mycket.

  • Ni har för mycket skärmtid

  • Gröt är inte mat

  • Allt socker som finns i den, den, den produkten är skadligt. (Låt ungen svälta eller skaffa en egen gård med djur och växter så vet du vad du ger ditt barn.)

  • För mycket kläder/för lite kläder på barnet (gäller alla åldrar på barnet)

  • Fel kläder, fel färg (pojkar kan inte ha rosa eller klänning)

  • Dagvilan behövs inte (vad vet hen om det? Det är inte hen som behöver tampas med en trött unge)


Ja som sagt så finns det en hel del att få påpekade och klagomål över. En del påpekande är välmenande och omtänksamma och hur ska man kunna sortera ut? Jag fick rådet att tänka såhär: det är jag och Tobias som är föräldrar och ser Lily dagligen. Så vi bedömer vad som fungerar bäst för henne. Så mitt råd till er är att inte lyssna allt för mycket på alla som kommer med råd. Utan försök och testa er fram vad som fungerar för just ert barn. Alla barn är olika liksom vi vuxna. Alla har olika förutsättningar också.


Ett sista råd, försöka att underlätta er vardag. Om barnet dricker ersättning/välling så är Baby Brezza en underbar uppfinning. Om ni har en robotdammsugare så gör det inget, man orkar inte stå med en vanlig dammsugare hela tiden. Om ni har färdig köpta köttbullar istället för hemmagjorda för att middagen ska snabbt och enkelt spelar ingen roll. Det viktigaste är att det står mat på bordet.


Bilden är tagen i slutet av september 2018 när jag hade åkt in med ambulans till sjukhuset för gallstensanfallet, Lily var knappt 2 månader då.




En hyllning till min kropp!

Jag vill hylla min kropp som är rätt oproportionerlig. Jag brukar skoja lite om att jag drar barnstorlek i längden och vuxenstorlek på bredden. Men det är sant eftersom jag är så kort och jag är ändå en kvinna som blir 40 nästa år. Jag har ändå burit och fött ett barn. Men jag är så sjukt stolt över min kropp för allt det som den har gjort, kommer och göra och för hur den ser ut.


Jag kanske inte är lång, smal, smärt och snygg. Jag kanske inte är så vältränad och fräsch. Men vem bestämmer att jag duger? Vem säger att jag inte passar in? Ja vi matas i media av olika slag om hur man får den perfekta strandkroppen inför varje sommar, hur vi tränar bort julmaten, hur vi kan börja det nya året med lätt och fräsch mat. Vi ser foton som är retuscherade och bilden är mer fejk än äkta. Jag har läst i mammagrupper på Facebook där mammor är oroliga för att deras 3 åring har fått påpekande från BVC om övervikt trots att barnet i fråga är fullt normal. Det är faktiskt vi vuxna som sätter dessa bedrövliga normer om vikt och utseende.


Jag är stolt över min kropp exakt som den är! Den har gett mig en fantastisk fin flicka och den fungerar varje dag. Jag vill lära min dotter att man duger exakt som man är och det gör jag genom att vara tacksam för min kropp, genom att älska min kropp och prata positiv om min kropp. Och det man kan göra istället för att prata om vikt och utseende är att prata om kroppens funktioner. Så som att Tack kroppen för att du flyttar mig framåt när jag går. Tack för att du kan göra det jag ber dig om så som att sätta sig på golvet och bygga med Duplo. Tack för att du fungerar varje dag även om det är jobbigt.


Tack till min underbara kropp som orkar med trots allt! ❤️





Jag är beroende!

Jag fick köpa en ny mobil i all hast pga att den gamla bara avslutade samtalen mitt i och man stod där och funderade på vad som hände. Det blev en Xperia L4 och jag är nöjd, den är smalare men längre. Lättare att skriva med, lättare att använda osv.


I alla fall så när jag hade fått ordning på Facebook, mail, olika appar osv så kan jag inte logga in på Instagram. Jag kan logga in via gamla telefonen. Vilket gjorde mig stressad och irriterad och det i sin tur fick mig att inse att jag är beroende av sociala medier. Tänk vad lätt det är att bli beroende av något. Det kan vara vad som helst och man måste inse det själv för att få till en förändring. Det som var mest stressande med det hela var att jag kände hela tiden behovet av att kolla Instagram.


Morgonen därpå så gick det att logga in på Instagram via den nya telefonen och det visade sig vara ett större problem hos Instagram. Efter det så har jag inte använt telefonen lika mycket. Jag försöker vara mer närvarande i nuet och umgås med Lily och Tobias. Mitt beroende går dock i vågor och ena stunden så går det jättebra och nästa stund så är jag fast igen. Men bara jag inte låter det ta över hela mitt liv så är det ändå okej. Jag skulle aldrig tillåta det ta över mitt liv helt för det finns så mycket kul att göra. Så mycket roligt att upptäcka med Lily och Tobias. 


Till alla er där ute, rannsaka er själva och låt inte mobil, dator eller annan teknik ta över. ❤️





Bucketlist - Testar att paddla kanot

Idag har jag fått prova på att paddla kanot. Det var riktigt kul och jag vill göra det fler gånger. Även prova på andra såna vattensporter. Jag fick följa med svärmor och hennes pojkvän Inca. Ända sen de visade serien Blue Water High på SVTs barnkanal första gången så har jag haft lust att testa lite sånt. Men jag har inte haft möjlighet innan och sen har man haft så mycket att göra. Och innan Tobias så kände jag inte någon som kunde hjälpa mig. Men nu var det dax och jag har förverkligat ytterligare en dröm som jag har haft.


Jag hade nämnt till Inca för några veckor sen att jag skulle vilja testa det och sagt och gjort så blev det så. Han och svärmor kom och hämtade mig vid 11 tiden och vi åkte iväg. Väl framme så var det att hitta rätt utrustning till mig och ställa in allt som det ska vara. Sen fick jag en snabb genomgång av Inca och sen bar det iväg. Inca visade mig hur man skulle paddla men jag är relativt kort i armarna och det blev väl inte helt korrekt. Men jag tog mig fram på vattnet och utan att välta med kanoten men var på väg några gånger. Det var en sådan frihet att paddla där på vattnet och bara njuta av det vackra vädret och landskapet. Jag förstår verkligen varför det är så populärt att paddla. 


Vi hade paddlat ut en bit och sen när vi skulle ta oss tillbaka så blev det lite tungt på slutet för armarna. Jag lyckades att ta mig in i viken igen och parkera kanoten. Passade på att bada lite men utan Tobias och Lily var det inte så kul. Och det blåste lite kallt. Jag vet att jag vill göra detta flera gånger och i framtiden kanske ta med Lily på det. Efter så bytte vi om och jag åt lite mellanmål. Sen bar det av hemåt.


Här kommer det lite bilder.










Vikten av att göra ingenting

Jag har ADHD vilket gör att jag är överaktiv och har svårt att varva ner. Men jag har fått lära mig främst efter jag blev mamma att det är viktigt med vila, återhämtning och att göra ingenting. Det pågår en diskussion om mobilen och skärmtid, många anser att man inte alls är närvarande om man sitter med telefonen och en del tänker tvärtom. Jag vill inte sitta för mycket med telefonen för jag har inte skaffat barn för att sitta fast med mobilen. Men så läste jag för några dagar sen på Instagram om att göra ingenting. Den familjen hade altanhäng och myste tillsammans samtidigt som de gjorde olika saker, någon höll på med telefonen, någon vilade och någon pratade.

Efter förra veckan så tappade jag all min energi då vi hade för mycket aktivitet för min del. Vi ville passa på och inget fel med det. Men nu idag så är vi lediga och ja jag har lite att göra då vi ska ha kalas i morgon för Lily igen. Lily vaknade tidigt idag och nu på morgonen så var hon så trött och behövde få göra ingenting. Vi kröp upp i soffan tillsammans och satte igång hennes favoritprogram på Disney junior under tiden som jag skrev detta och Tobias rensade bilder i sin mobil. Så vi sitter tillsammans och myser men ändå gör ingenting trots skärmar och mobiler.

Det är viktigt även för små barn att lära sig att göra ingenting att ha tråkigt och att vuxna ibland måste vila. För får inte barnen lära sig det så blir det svårt för dem när de blir äldre. Det är viktigt med återhämtning för utan den kan vi inte fungera och inlärningen blir sämre. Som Lily exempelvis, hon behöver en vilopaus även mitt på dagen ännu och den behöver inte vara så länge som tidigare men en 30 minuter i alla fall. I början av året så lovade jag mig själv att jag ska lyssna på min kropp, säger den att den behöver vila så gör jag det. Säger Lily att hon behöver vila så får hon göra det och ibland gör vi det tillsammans och ibland var för sig. Men det viktigaste är att man tar sig tid för att göra ingenting. 

Nu ska jag lägga bort mobilen och göra ingenting tillsammans med Lily.


Följa sina drömmar

Under många år så levde jag ensam, hade min familj men inga vänner, ingen partner och jag trodde att jag aldrig skulle ha det jag har idag. Men jag har förverkligat många av mina drömmar.

En stor dröm jag hade var att åka till London och det fick jag göra. Och den resan blev bättre än vad jag kunde föreställa mig. Just för att jag reste med min stora kärlek och att han friade till mig där. Jag fick också uppleva Star Wars mässan och se den stora Harry Potter utställningen. Men nu i år så gjorde jag en sak som jag har pratat om i flera år. En sak som jag har försökt att spara pengar till. Jag gjorde min första tatuering! 😍 Det blev en pilbåge och den symboliserar först och främst mitt stjärntecken. När jag tänkte ut det här för över 10 år sedan så valde jag pilbåge just för mitt stjärntecken, Skytt. Men senare så fick den en dubbelbetydelse då jag började med sporten bågskytte som jag fortfarande tycker om även om jag inte är aktiv i den just nu.

När jag satt där i studion så kändes det WOW! Jag gör det äntligen!! 🤩 Jag var så nervös inför det hela men nu såhär i efterhand så tänker, Vad då, det är väl ingen big deal. För det gjorde inte så förfärligt ont, jag har känt värre smärta än det där! Ja, det var jobbigt stundvis, men ändå hanterbart. Nu ser jag ser mig själv i spegeln så känns det fantastiskt!

Jag är en person som följer mina drömmar och mål. En del tar längre tid än andra men det är värt hela resan dit. Så till alla er, följ era drömmar och mål! 



Slutar med Coca cola för alltid!

Ni som har följt mig länge vet ju att jag slutade med Coca cola under 1 helt år. Men sen kände jag att jag kunde unna mig det någon gång ibland efter att 1 år hade gått. Så jag gjorde som så att jag unnade mig det då och då inom rimliga gränser.

Men på senare tid så har jag känt av att jag inte längre kan dricka Coca cola, kroppen säger ifrån på olika sätt. Jag får liksom ont i magen, jag blir överaktiv samtidigt som jag blir trött. Jag känner mig mer rastlös när jag dricker Coca cola än när jag låter bli och jag får lättare halsbränna och illamående. Som i helgen så drack jag en 50 CL Coca cola på dagen vilket jag kunnat förr. Men nu så kände jag sen på kvällen vad jobbigt det var. Jag antar att jag har druckit så lite Coca cola de senaste åren så min kropp har vant sig av med det som Coca cola innehåller, vilket är positivt i sig.

Men detta fick mig att tänka efter och jag bestämde mig nu för att försöka sluta med Coca cola för all framtid. Finns ju annat att dricka så som vatten, bubbelvatten, annan läsk osv. Och sen helt ärligt är det inte fullt så gott med Coca cola som jag tyckte förr. Hoppas att jag kommer klara det bra den här gången också eftersom jag nu gör det för gott. 

Tror ni att jag kommer och lyckas eller kommer jag falla tillbaka? 



Mina krav som kvinna!

Jag föddes som kvinna och jag är stolt över att vara kvinna. Men bara för att jag är kvinna så är jag inte mindre värd. Även jag har tankar, känslor, behov och önskemål. Jag tänker inte längre finna mig i att någon tar mig för givet längre. 

Här kommer min lista med krav:
1: Respektera mig.
2: Ge mig återhämtning när jag behöver det
3: Lyssna på mig
4: Se mig 
5: Gör något för mig när jag gör något för dig
6: Hjälp mig när jag behöver hjälp
7: Ge mig andrum
8: Acceptera mig
9: Älska mig för den jag är och inte för den jag borde vara
10: Ge mig credd när jag behöver det



Minisemester i Nora

Haft en fantastisk helg i Nora hos svägerskan Therese och hennes familj. Kusinerna har lekt och härjat från det vi kom fram till det vi skulle åka hem.
 
I fredags så packade vi det sista och gav oss iväg till Nora. Det tar faktiskt inte så lång tid att åka dit. I alla fall så köpte jag lite pyssel åt Lily för att ha i bilen och hon blev så glad. Det var en Pixie bok med Bamse och sen en tidning med Greta Gris. Hon läste dem tills hon somnade i princip. Sen vaknade hon till och var gnällig och irriterad. Det var varmt och jobbigt också för oss alla. Tråkigt nog så körde vi fel, rätt mycket fel faktiskt. När vi var framme så fick hon se kusinen och blev glad, de började direkt att umgås. De härjade runt och plaskade i en liten pool på balkongen. På kvällen så gick jag och Therese ut en stund och gick. Vi kollade in Ellas Skafferi, Noras ost och delikatess butik, Helens hörna. Tre riktigt mysiga lokala små butiker och på Ellas skafferi så köpte vi bullar som vi fikade nere vid vattnet sen tillsammans med de andra. Lily tyckte det var supergott med bulle. Sen var det dax för att göra kvällen för barnen och Lily hade svårt att komma till ro så Tobias fick gå ut och gå med henne. Senare på kvällen så vaknade Lily till och var orolig. Jag och Tobias gick och la oss och hon fick sova i vår säng då. Det var mysigt men varmt, trångt och jobbigt ändå.
 
På lördagen så vaknar jag med huvudvärk och mår dåligt. Men blir bättre efter frukosten. Jag Tobias och Lily gick ut en stund på en promenad och de andra fick vakna till och ta sin frukost. Eftersom vi vaknar vid olika tider så blev det lättast så med barnen. Sen gjorde vi oss redo för att åka och bada men när vi skulle gå till bilarna så ville inte barnen skiljas åt. Vi var vid en sådan vacker badplats och den var kanon på alla sätt och vis. Lily stormtrivdes och vi hade det jätteskönt och mysigt. Sen åkte vi tillbaka till Therese, Robin och Axel. Där vilade vi, barnen satt och roade sig med sitt, Tobias och Robin spelade Magic The Gathering Commander och Therese gick och vilade och jag gjorde detsamma. Så skönt att bara få lägga sig och vila en stund. Sen gick vi till en superhärlig restaurang och åt god mat, jag åt pasta med ädelostsås och kantareller. En promenad efter det och lite glass som avslutning. När vi var tillbaka hos Therese så fixade vi lite saker och sen var det dax för att påbörja kvällen för barnen. Dock hade Lily svårt att somna så jag fick gå med på en promenad. Till slut så sov hon gott och senare på kvällen efter att jag hade lagt mig så kom Tobias in för att lägga sig och så blev Lily orolig och ville sova i vår säng. Sov bättre den här natten i alla fall.
 
Söndagen började med att vi packade ihop våra saker och göra i ordning. Kom iväg rätt tidigt. Denna gången så körde vi direkt till Örebro istället för att ta över Karlskoga, den vägen vi kom. Vi körde ju fel på vägen dit. Lily somnade i alla fall strax innan vi kom ut ur Nora. Sov hela vägen till Väse där vi åt mat. Så skönt att åka på de stora vägarna istället för de små. Väl hemma i Karlstad igen så packade vi ur bilen, packade upp allt och fixade i ordning så allt skulle vara på sin plats. Sen tog vi en vila då åskan och regnet kom. Tog därefter en promenad ner till Pekås och köpte lite komplement till frukosten nästa dag. Sen så tog vi det lugnt resten av kvällen och Lily somnade rätt snabbt.
 
Ja det har varit en härlig helg och så mysigt att få resa lite med sin familj. Lily är lätt att ha med sig på resa (än så länge). Och jag har lärt mig så mycket denna helgen som var. Bla att Lily inte längre vill ha nappflaskan när vi är ute så nu är jag på jakt efter en bra flaska. Att jag inte behöver vara projektledare hela tiden för Tobias får också dra sitt strå till stacken och får ta ansvar. Att jag faktiskt kan lägga mig och vila även om han sitter och spelar Magic med Robin. Jag har också sett utvecklingen hos Lily, hon är så omtänksam och underbar. Inte alls rädd för att prova nya saker. Det var så härligt att se kusinerna leka tillsammans och njuta av varandras sällskap. Lily älskade verkligen sin resväska och den lilla ryggsäcken ska nu följa med ut då och då. 😍 Hoppas på fler resor snart med min familj. Vi har massor av idéer men Lily är lite för liten än.
Här kommer det lite bilder från helgen.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Ingen ska behöva välja mellan vård eller ekonomisk stabilitet

Det är många orsaker till att jag är Vänsterpartist. Men de ord som jag först och främst tänker på så är det solidaritet och välfärd. Jag anser att alla har rätt till samma vård oavsett ekonomi, att alla har rätt till samma levnadsvillkor och standard, att alla har rätt att finnas till. För mig har alla människor samma värde oavsett normalstörd, utvecklingsstörd, hudfärg, etnicitet, religion, ekonomi, förutsättningar. För mig är det viktigt med ett välfärdssamhälle där ett solidariskt tänkande är ett måste. Vi har i allt för många år blivit nedrustade i vården och nu ser vi effekterna av det. Vi har rustat ner försvaret och vi såg effekterna av det sommaren 2018. Just för att inget får kosta i vårt samhälle och därför blir det såhär.

Vi kan ta USA som exempel, där var det en man som hade varit på affärsresa till Kina och när han kom tillbaka hem till USA så tog han på eget initiativ kontakt med sjukvården och det visade sig att han inte hade Corona, han gjorde alltså vad en god medborgare ska göra. Vad fick han betala ur egen ficka? Jo, 1.400 dollar, vilket motsvarar 13.500 kronor. Vem har råd med att betala 13.500? Inte jag i alla fall! I USA så finns det 28 miljoner människor som saknar sjukförsäkring och de kan alltså inte få den hjälp som behövs. Vill vi ha det så här? Nej! Reflektera över detta, han fick betala 13.000 kr men här i Värmland så betalar vi 200 kr för ett sjukvårdsbesök. 

Vi måste bli bättre på att vara medmänniska och mindre egoist. Ett ordspråk som passar in är just, Behandla andra så som du själv vill bli behandlad. Om vi inte steppar upp till nästa nivå nu och gör Sverige till det solidariska välfärdssamhället som det en gång var så är vi verkligen ute på hal is. På 1980-talet så byggde Sverige upp en krissjukvård i världsklass men detta monterades ner under 1992, 1996 och 2000. Det var socialdemokratisk regering och borglig regering som monterade ner Sverige i småbitar.

Just nu är det bara Vänsterpartiet som driver en vård för alla och reglerar vården tillbaka till staten, landstingen och stoppa utförsäljningen. Det borde ligga i alla partiers intressen att bedriva vård för alla för alla kan bli sjuk, rik som fattig.

Nu står vi med ena foten i graven och funderar på hur blev det såhär?

Källor: https://www.dn.se/nyheter/varlden/hoga-vardskostnader-hindrar-amerikaner-fran-att-soka-hjalp/
 https://www.gp.se/ledare/hur-sverige-slarvade-bort-sin-beredskap-1.26107481




Jag ska övervinna min fobi

Jag har en enorm fobi för myror, den är så extremt stor så jag klarar inte ens av att se tecknade myror på tv:n. Jag har undvikit skogen på sommaren just för myror men även för spindlar, ormar, fästingar och alla andra småkryp som finns. Men i höstas så började jag fundera över hur jag kan lära Lily om skogen om jag inte vågar vistas i den. Så jag bestämde mig för att övervinna min fobi och gick ut i skogen.

Jag tog många skogspromenader under hösten och njöt av det stilla lugnt som finns där. Och nu under våren ska jag gå ut ännu mer i skogen för att övervinna min fobi. Som i helgen som var så var vi ute i skogen och där fanns det stackmyror, en av de sorterna som jag avskyr mest. Lily gick runt och jag såg dessa myror här och där, kände lite hur paniken kom krypande i kroppen. Men så tänkte jag, Nej det ska inte få hindra mig från att utforska skogen tillsammans med Lily. Så jag kämpade på trots paniken som infann sig. Jag vill inte heller överföra min rädsla till Lily men jag vill att hon lär sig vilka myror som man ska akta sig för. Än så länge går det sådär för mig med min fobi, kan inte ens googla myror för jag får panik. Men jag kämpar på och tänker klara av det.

Jag har faktiskt stått i skogsgläntor och skjutit pilbåge med myror omkring mig, även då lite panik men jag klarade av det. Jag tror att bara jag har något att fokusera på så kommer jag klara det. Jag kanske inte blir fri från fobin men såpass orädd i alla fall så jag kan vara med Lily och plocka svamp, bär och annat roligt i höst. Jag vill lära Lily om att skogen är så mycket mer än min fobi, att skogen är vacker och härlig.  Vad är era tankar kring detta? Hur kan man övervinna sin fobi?




Guess who's back!!!

Hej. Jag har bestämt mig för att börja blogga igen. Men denna gången ska jag inte ställa några krav på mig själv utan blogga när det känns rätt.

Först kommer det en life update för mycket har hänt sedan sist.

1: Jag har bytt jobb
2: Lily har lärt sig gå
3: Lily har börjat på förskolan
4: Lily är mer och mer självständig och har kommit in i kan själv.

Ja det är bara en del av allt som har hänt. Jag har bland annat börjat cykla och simma. Vi har ju förskolan på Råtorp vilket är ca 4 km hemifrån och Tobias cyklar varje dag till jobbet. Så jag tar cykelvagnen och hämtar Lily när jag har slutat mitt arbete. Här om veckan cyklade totalt 25,7 km. När det gäller det nya arbetet så fick jag ett nytt jobb på Rusta. Mycket bra arbetsmiljö, tider och kollegor. Efter 10 år och 7 månader på Burger King så kände jag att jag var klar med den typen av arbete. Lily har ju börjat gå och klättra, hon är väldigt självständig av sig och det är bara att låta henne försöka. Hon blir så fruktansvärt arg om man inte låter henne försöka. Men hon är också väldigt nog med att plocka rätt, som att städa på kvällen eller att bära ut disken från vardagsrummet.

Hur jag tänker kring bloggandet, jag tänker som så att jag uppdaterar om min vardag, om det är någon speciell aktivitet som jag vill dela med mig av, om det är ett specifikt ämne så som feminism, politik mm.

Där emot så tänker jag att vi startar med en frågestund, den avslutas den 13/2. Så ställ en massa frågor om allt och lite till. 🙂







RSS 2.0