Jag skrev ju för några dagar sen om att tiden med våra barn är dyrbar. Sen fick jag se den här bilden och ville dela med mig av den. Tycker den är så fin och sann.
Ibland är barnen lite tröga i magen och då hjälper russin. I alla fall för Lily. Det är väldigt smidigt att ha med sig russin också i bilen som mellanmål. Gott, enkelt mellanmål som är relativt nyttigt. Ja nu tänker säkert många angående fruktsocker osv, helt rätt. Min tanke är inte att bara ge russin utan ha allsidigt.
Ja som många säkert vet så bor vi i en 3:a och Lily har fått dela rum med oss. Vi har haft som ett kontor/barnrum/bibliotek där vi har har skuffat in saker som vi inte riktigt vet vad vi ska göra med. Men nu under våren så bestämde vi oss för att Lily ska få ett eget rum. Så vi har jobbat hårt och rensat, plockat, fixat och donat. Har haft underbar hjälp av våra goda vänner och grannar Henrik och Catharina. De har hjälpt oss väldigt mycket i detta projektet. Det har varit ett stort projekt då vi har haft så extremt mycket saker. Jag fattar inte att man kan ha så mycket saker. Vad mycket man har sparat genom åren i fall och då känner jag i fall vad då? Vad är det man sparar till?
Igår då så började jag tidigt med att greja, redan 6:15. Sen kom Tobias och Lily upp och vi fixade frukost. Sen började jag och Tobias att greja och förbereda för sängflytt, byte av taklampor osv. Vid 9 så kom vår gode vän och granne Henrik för att hjälpa oss. De skruvade isär dubbelsängen så mycket som behövdes och sen flyttade den in till nya sovrummet. Flyttade där efter takfläkten och satte upp Lilys nya lampan. Jag städade i Lilys rum och gjorde i ordning. När jag hade fixat det jag kunde så tog jag med mig Lily på en liten shoppingtur. Vi köpte nya glödlampor, blommor, krukor, ljusslinga och lite annat. När vi kom hem så sov Lily och regnet öste ner. Så hon fick sova en liten stund och jag fixade det jag kunde med hennes rum. Jag hade lite tidspress på mig då jag skulle ut på kvällen med jobbet.
När jag kom hem sent igår kväll så sov hon jättegott i sin säng och gjort det hela natten. I morse när hon vaknade så kom hon in till vårt sovrum och visade att hon behövde gå på toa. Sen myste vi lite i dubbelsängen. Efter frukosten så plockade vi lite mer och fixade. Vi har verkligen rensat, plockat och fixat. Lilys rum är inte helt färdigt än då vi behöver hjälp med vissa saker. Men nu har hon ett eget rum i alla fall och jag kommer uppdatera med bilder sen på helheten. Hon trivs jättebra i sitt rum och tycker om att vara där. Jag har hämtat leksaker som har legat i vårt förråd och hon älskar verkligen sakerna. Och nu sover hon för natten i sitt rum.
Ta vara på varje minut som går med ditt barn, tiden är ovärderlig och den försvinner så snabbt. Du tror att du har all tid i världen men så är inte fallet för det är här och nu som det händer. För varje ögonblick som sker är borta sen på en sekund.
En vacker dag så är tiden förbi och du sitter där och funderar över vad som hände. Vi alla lever på lånad tid och måste ta vara på tiden vi har med varandra och inte ta för givet att allt kommer finnas där för all framtid.
Det är här och nu som barnen lever, lev med dem här och nu. ❤️
Du är för mysig! ❤️ Först när jag hade hämtat posten så hade hennes nya baddräkt kommit och hon tokälskar den så när vi skulle plocka ihop för kvällen så sa jag till henne att lägga den i tvättmaskinen. Hon går till badrummet, öppnar dörren och lägger in dräkten i maskinen. Går ut och stänger sen toadörren efter sig. 🤩 När vi sen skulle lägga hennes tröja i tvätten så tappade hon tröjan efter en bit, hon vänder sig och rycker på axlarna precis Jaha, vad gör jag nu?! Hon tittar på mig och jag tar upp tröjan men då kan hon inte bära den själv utan jag skulle bära den åt henne sen kunde hon lägga den i maskinen. 🤩 Inte nog med det, när det var dax för att sova så gav hon mig en kram i vardagsrummet och sen går in i sovrummet, släcker lampan och går och lägger sig. 🤩
Du försöker nu att prata med och il betyder bil, pa betyder apa, momo betyder mormor. Du klättra i klätterställningen själv och åker nu kana själv. Du säger Babba, Bobbo, Diddi. När jag frågar vad katten säger så svarar du Mjau och frågar jag vad kossan säger så försöker du säga mu även om det blir bu ännu. Du dansar nu till små grodorna, du gör rörelser till olika låtar, du säger hej. Du är så fantastisk människa och så underbar. Att se din utveckling är så härligt och jag blir så glad av dig.
Idag blir du 4 månader! Tiden går så fort och du är verkligen snabb i din utveckling. Redan när du kom ut så hade du en egen vilja och en stark personlighet. När jag ser dig så ser jag en person som vet vad den vill, som är bestämd, som är envis och mycket busig. Jag ser så mycket av mig själv i dig.
Idag blir du i alla fall 4 månader och du står bra när man ställer dig upp, du försökte igår att sitta själv utan stöd och du är verkligen nyfiken på allt. Det är så sjukt roligt och spännande att följa din utveckling och jag njuter för fullt och varje sekund som går när du busar och leker. När jag har smörjt dig med salva på bröstkorgen så har du småskrattat och jag vet inte riktigt om det är för att du är kittlig där eller om det är för att du tycker det är skönt. Det kan ju vara både och. Men det är så härligt att höra dig.
Det är ett himla tjat om hur man ska klä en bebis. Nu är det vinter och det finns ytterkläder för alla åldrar och vi vuxna tar på oss massor, MASSOR av kläder men barnen ska åka lättklädda i bara en enkel pyjamas. Som min dotter är jättefrusen av sig och är väldigt gnällig om hon inte har det varmt och ombonat. Så jag bäddar ner henne i barnvagnen och hon somnar så gott och man ser hur skönt hon mår.
Vi vuxna klär på oss för att inte förfrysa om händer, fötter och andra delar. Varför ska ett litet barn utsättas för det som vi själva vill slippa? Ni som inte klär på era barn kan väl själva gå ut utan jacka, mössa, skor, vantar mm? Du får inte ta på dig det för du ska klara dig ändå.
Det är sant att barnen inte får vara för varma men inte för KALLA heller. För mig är det självklart att klä på barnen när man ska sätta sig i en kall bil, varför ska jag ha kläder på mig om mitt barn inte har? Nej, lagomt med kläder på och lager på lager i så fall. Men kläder ska vara på!
Jag blir så arg när jag ser att föräldrar inte tar på barnen vantar utan man måste påpeka att fryser inte hen nu? Eller varför ska du ha vantar men inte hen? Jag tänker att man kan ge barnen skador så som ledvärk, lunginflammation. Jag tänker inte ge mitt barn några skador för att man inte orkar klä på barnet.
Nu går skam på torra land! Jag blir så fruktansvärt ledsen och arg när jag sitter och ser nyhetsmorgon på SVT om detta med momshaming. Snart så är man väl en dålig mamma för att man kissar och lämnar barnet den korta stunden. Alla behöver en rast så att säga och en mamma är ingen maskin som kan tuffa på hur mycket som helst. Även mammor blir trötta och slitna.
Det ska vara så himla jämställt idag och det tjatas om rättigheter hit och dit så öronen ramlar av. Männen hyllas för att de vill vara delaktiga i sina barns liv och de är ju så duktiga som tar ut sin pappaledighet. Han är duktig för att han tar hand om sitt barn men det förväntas av mamman att hon ska göra det helt själv. Om hon delar sin föräldraledighet med sin partner så är hon tydligen en dålig mamma. Pappan är trött och sliten och sticker ut på en aktivitet och då låter det, ja han behöver ju komma bort och få egentid. Det är synd om honom när det är så jobbigt. Men när mamman lämnar för en stund så ska hon stå i skamvrån med dumstruten och bli hatad. Fy skäms mamma, du får inte vara trött och sliten det är bara pappa som får det. Du ska orka med allt 24/7 och vara snygg, sexig, perfekt, hemmet ska vara städat och det ska vara si och så.
Vakna upp! Livet med småbarn är ingen dans på rosor. Man blir trött och sliten oavsett vilket kön man har och man är inte en sämre förälder bara för det. Jag tycker snarare tvärtom. För om man tar hand om sig, ger sig själv och sin partner egentid, ger även sig själv och sin partner partid och ser till att man umgås som familj så blir det ännu bättre. Jag vet att livet med småbarn inte alltid är så lätt, jag har två småsyskon och vet från den tiden att det var svårt för mina föräldrar, vi är ju 4 barn i min familj. Mamma har alltid kämpat för att orka med och räcka till och hon har prioriterat oss barn framför henne själv. Dock är min familjs situation lite annorlunda då min lillasyster Sofie är svårt handikappad. Men båda mina föräldrar har kämpat verkligen i alla år och jag tycker inte att de skulle vara sämre människor om de hade valt lite egen tid.
Nu är jag själv mamma och har en lättskött dotter på snart 3 månader. Vi fick en tuff start med akut kejsarsnitt, gallstensoperation och urinvägsinfektion. När jag var sjukskriven från min mammaledighet och så var Tobias hemma med oss då jag inte fick lyfta efter operationen med gallsten. Men innan operationen så hade Tobias några aktiviteter som han var iväg på och jag har varit iväg på någon men det gör inte mig till sämre mamma för det. Om man ska se saken så, så måste jag ha varit en dålig mamma när jag var till barnmorskan på efterkontroll själv eller som när jag blev inlagd på sjukhuset pga gallstensanfallet. Då var Lily med sin pappa och det är ju så det ska vara. Man är ju faktiskt TVÅ som har skapat barnet och bara för att man är mamma så sitter man inte ihop med barnet.
Men en annan aspekt som många inte tänker på, det är att barnet måste få tid med BÅDA föräldrarna. Då egentid med mamma eller pappa. Hur ska pappan kunna få bra kontakt med barnet om mamman ska göra allt hela tiden? Vi har ju fått detta med att vi ska kunna dela på föräldraledigheten och vi vill ju att papporna ska ta mer plats i föräldraskapet inte ska vi väl bromsa det då? Vi vill att papporna ska vara mer delaktiga och det ska vara jämställt i samhället klaga då inte när vi försöker!
Åh idag är jag så stolt!! 😍 Lily är ju nu över 2 månader och utvecklingen går verkligen framåt. Hon bjuder på så många skratt och härliga stunder. Jag njuter verkligen av att vara mamma och myser verkligen varje sekund som jag kan. Det finns inget bättre än att mysa med sin egen lilla familj.
I alla fall nu på morgonen här så lyfte Lily huvudet och kunde hålla sig uppe med armarnas hjälp en bra stund. Hon upprepade det också och det var mer än 10 minuter. 😍 Hon såg så nöjd ut och titta sig nyfiket omkring. Sen låg hon i gymmet en stund och pappa Tobias var med henne och då låg hon på magen. Ett tu tre så låg hon på rygg men hon välte mer över. Hon gjorde det några gånger till. Tobias ropade på mig och mitt mammahjärta svällde av stolthet. 😍 Ja, okej hon vände inte på sig själv än på riktigt men ändå!!
Inte bara det, hon har börjat greppa saker och tycker om att leka med barnvagnshänget. Hon ligger ofta och känner på det och tycker om när hon får sakerna att röra på sig.
Så jag är en mycket stolt mamma!! 😍 På bilden sitter hon i arbetsrummet och ser på när mamma pysslar med datorn och så lyssnar vi på Astrid Lindgrens musik. Hon blir så glad av Emil, Pippi och hon älskar låtarna Var bor du lilla råtta, Krokodil och klappa händerna.
Idag har jag klickat hem så fina klänningar till Lily, de är så underbara allasammans. Jag hittade dem på H&M och de finns på deras hemsida. Vi var till butiken här om dagen men de fanns inte i fysisk butik och personalen var inte säkra på om de skulle få in eller om de bara kommer att finnas på nätet. Så jag bestämde mig för att köpa dem via nätet istället, kostar ju under 100 kr. Finns ju så mycket fint och det är så kul att köpa kläder till sitt barn.
Nåja här kommer det bilder på det jag klickade hem. :)
Vi bara gick och väntade på vår lilla älskling men inget hände, hen verkade trivas där inne. När jag gick in i vecka 41 så gjorde vi ett sista besök hos barnmorskan och hon gjorde en hinnsvepning på mig. Dagen efter så var jag så trött hela dagen och sov mesta dels av dagen piggnade till något när Tobias kom hem från jobbet. Vi myste till det med god mat, bra film och godis. Men under eftermiddagen så blev jag ofta blöt i trosorna, det var som att man hade kissat på sig. Men det luktade inget och jag kände ju att jag inte kissade på mig. Jag hade på mig Libress Nattbinda, de är extra stora och långa. Jag fyllde en sådan binda på 1 timme och det såg inte ut som vatten i färg men konsistensen var ju som vatten. Vi funderade rejält på det men avvaktade, efter filmen så började det värka i magen rejält. Det värkte mer och mer och tätare och tätare. Jag gick in på toan och sista gången så hade jag så himla ont så jag visste inte vart jag skulle ta vägen. Vi har ett stort skåp på toan och jag kunde inte sitta på toan för det gjorde så ont, jag kunde inte heller ställa mig rätt upp för det gjorde ont då med. Jag fick luta mig mot skåpet och då funkade det att stå något. Tobias hade tagit tid på värkarna och de var täta så till slut sa han ”Nu ringer vi.”
Vi ringer till förlossningen och hon som vi får prata med svarar på rutin att avvakta, ta alvedon mm som vi har fått hört många gånger innan. Men när jag orkade prata så berättade jag om att det kom något blött ur mig och hur det såg ut och om det luktade något. Då sa hon direkt, ”Kom in så får vi titta på det”. Vi gör i ordning här hemma och åker iväg, på vägen dit så var ingen av oss särskilt nervös utan vi var fokuserade på att komma dit och fokuserade på vad som ska hända. Vi kommer in och de börjar undersöka men när jag väl ligger där så kommer det en ny våg med något blött ur mig så jag blöter ner typ allt på britsen och får en kraftig värk. De tar min binda och kollar, de tar lite prover och ser att det är bajs i fostervattnet. De bedömer att jag får vara kvar över natten så Tobias går ut till bilen och hämtar alla saker. Vi blir tilldelade ett rum och precis när vi har installerat oss så kommer de och säger att vi ska sova i en förlossningssal istället. Det var då en läkare från Göteborg som var där över natten och hon ville bevaka mig och bebis under natten och det rummet som vi fick fanns ingen sådan utrustning. Så på med CTG-scanner och allt och lite morfin så jag får sova sen blev det natten, den natten sov jag riktigt illa. Först en droppnål i ena handen, sen alla sladdar till CTG och värken ovanpå det. Men eftersom jag hade fått morfin så kunde jag hantera smärtan bättre.
Lördag morgon jag vaknar till vid 5 på morgonen, är vaken en stund och sen får jag gå upp och duscha men får sitta på en stol i duschen då jag har ont och är yr av morfinet. Jag fick åka sådan duschstol till duschen då det var jobbigt för mig att gå. Som tur är så kan min Tobias såna saker och tog hand om mig på bästa sätt. Han är verkligen underbar på alla sätt och vis. Jag var i alla fall öppen ca 3 cm och efter duschen frukost som jag sedan kräktes upp. Vattnet fortsatte rinna ur mig och det kom en barnmorska som satte in dropp på mig som skulle starta värkarna och så. Nog kom värkarna igång alltid så jag började med lustgas och ett gåbord. Men lustgasen gjorde mig bara illamående och trött. Vattnet slutade sippra och jag behövde gå och kissa men orkade verkligen inte gå på toa så de fick rulla in en duschstol så jag fick sitta på rummet och kissa. Dagen rullar på på detta sätt och sedan bestämmer vi oss för att ta epiduralen och det var svårt. Man ska alltså ligga helt stilla och inte röra sig alls. De ska sticka in något längs ryggraden och samtidigt som du har förlossningsvärkarna så ska du ligga helt stilla. Men hur lätt är det? Och jag som har skolios också har ju ingen rak ryggrad så det var svårt för dem. Jag låg där och hade sådan extrem smärta och så ska de sticka i ryggen. Jag minns att jag grät floder, svetten forsade om mig, jag försökte hålla ut för att jag visste ju varför jag gjorde det, jag försökte hålla fokus. Mitt i allt detta så kommer skoliosvärken också. Tobias gjorde verkligen allt för att hjälpa mig, han hängde över mig och kramade om mig så gott det gick och prata lugnande med mig, pussade mig på mitt svettiga hår och fanns det. Han gav mig den styrkan som jag behövde. De fick sticka 4 gånger innan de fick in epiduralen.
Lite vila i alla fall och Tobias passade på att äta och vi tänkte att snart är det på gång, snart kommer vår bebis. Värkarbetet var i fullgång tack vare droppet och jag hade smärtlindring, allt kändes bra så långt men efter ett tag så börjar jag kräkas och mycket. De två sista kräkningarna innehöll blod också Efter några timmar så blir jag undersökt och då upptäcker de att det inte har skett någon större förändring. De märker också att bebisen ligger inte helt rätt, jag bebisen ligger med huvudet neråt men ligger ändå fel för att jag ska kunna krysta ut den. En läkare kommer in och gör samma bedömning och det visar sig att de kan knuffa på bebisen uppåt och in tillbaka liksom. Bebis är alltså inte fixerad alls. Vi får beskedet om att ett akut kejsarsnitt är valet och jag och Tobias behövde ingen större tid att tänka över det, min tanke var bara gör det så vi får träffa vår älskling nu. Där emot fick jag besluta om att vara vaken eller sövd, men skulle jag sövas så fick inte Tobias vara med och vi skulle behöva vänta då. Om jag var vaken så fanns det en ledig tid mellan två operationer och Tobias kunde finnas vid min sida hela tiden. Så sagt och gjort, det blev ett akut kejsarsnitt där jag var lokalbedövad.
Väl nere på operationen så var det tur att epiduralen var insatt för det underlättade jobbet för dem. Jag fick en massa lugnande och allt var det var (minns inte alls vad de gav mig), Tobias satt snett bakom mitt huvud, fotade det han fick fota och sedan så frågar en sköterska ”Känner du något?” Jag svarade bara nej och var bedövad från bröstet och neråt. Sedan så började de att skära upp mig och göra sitt jobb, jag minns att jag kände invärtes att de var där inne och grejade men det var ingen smärta. Det är verkligen svårt att förklara det var verkligen häftigt att känna. Men jag blev verkligen dålig av alla mediciner de hade stoppat i mig så jag började kräkas hej vilt. Jag blev verkligen borta i huvudet och det enda som fanns i mitt huvud hela tiden jag måste kräkas. Men efter en stund så hör jag ett skrik från en bebis och jag minns att jag tänkte ”Äntligen är han eller hon här”. Jag hör någon säga ”Ni har fått en liten dotter”, Tobias kommer med henne och försöker visa mig men jag är så omtöcknad och ser knappast inget heller, jag vrider på huvudet och försöker titta på henne men jag bara säger svagt ”Jag måste kräkas igen”. Jag vet faktiskt inte hur många gånger jag kräktes under ingreppet men det var många gånger i alla fall. Operationsteamet gör sitt, vår tös blir ompysslad och får sen vara hos pappa Tobias som är så lycklig för henne och samtidigt orolig över mig. Han gråter av lycka när han håller henne och jag minns att jag hörde honom och ville bara resa mig där ifrån jag ligger för att få vara med min familj. Min alldeles egna familj.
Jag rullas in på uppvak och där kräks jag ännu mer och är så omtöcknad av all medicin mm. Jag kräks så mycket så får fulla håret på ena sidan, kräks ner halva sjukhusskjortan och ligger där och kan inte röra mig. Tobias sitter och håller om våra lilla tös och sköter om henne. Till slut är jag så pass vaken och med så vi får åka upp till BB/ avdelning 14. Då är klockan närmare midnatt och våran tös ligger hos mig i sängen när vi åker upp och där ligger hon mer eller mindre hela natten vill jag minnas. En gång under natten så är jag mer vaken och något pigg och med i huvudet så en sköterska kommer in och kollar till oss. Då får jag se mer av våran tös och de lägger henne på mitt bröst och vi får träffas på riktigt. Åh, vilken kärlek som bubblade i mig då! Så vacker, så söt och helt underbar! Hon tittar på mig med sina vackra ögon, hennes hår är så mörkt, tjockt och så mycket, hon är bara så ljuvlig att se på och mitt hjärta bara smälte! Jag minns att jag tänkte ”Åh, vad du är underbar! Du är ingen Eva Amidala utan du är en Lily”. Jag viskade Lily till henne och testade namnet och det kändes bara så rätt. Hon är vår blomma, vår Lily, vårt älskade, underbara barn.
Jag repar mig långsamt men de märkte att jag inte repade mig så bra så de fick ge mig båda blod och järn. Jag hade kateter också som de satte in innan ingreppet och den fylldes inte riktigt som den skulle och visst mycket var ju för att jag drack för lite. Men jag orkade verkligen inte ens dricka. Jag hade så ont i magen konstant, så fort jag åt eller drack så började tarmarna att göra ont. Det berodde ju på att jag hade kräkts så mycket så jag hade tömt mitt tarmsystem helt. Och det var också därför jag tog tid på mig att repa mig. Jag hade ingen energi kvar i kroppen, ingen näring eller något alls kvar. Jag började äta mat och tog det lugnt och sakta och till slut kunde jag fisa i alla fall. Samma dag som jag fick blod och järn så tog de bort katetern och jag gick på toaletten själv för första gången sedan lördagen. Visst med hjälp så att säga eftersom jag var fortfarande groggy och ostadig på benen och en viss smärta i magen. När toabesöket var klart så fick jag duscha och Tobias hjälpte mig åter igen i duschen. Men gud så underbart att få duscha bort allt kräk jag hade kvar i håret, all svett och bara få känna sig ren, fräsch och någorlunda pigg. Jag hade varit så omtöcknad så jag hade inte borstat tänderna heller så även det gjorde vi. Jag hade helt enkelt legat där och typ sovit igenom dagarna och Tobias hade tagit hand om Lily och sett till att jag hade det så bra som det gick. Nästa dag så var jag uppe på benen, om än lite ostadigt men jag kunde stå själv och gå själv och tog mig upp ur sängen med lite hjälp av Tobias. De hade också visat mig hur jag skulle göra för att ta mig upp ur sängen på ett lättare sätt. Vi gick till frukostrummet alla 3 och så satt vi där och åt och det var så underbart att gå med Lily där i korridoren och kunna njuta. Svärmor kom på besök och sedan kom min familj på besök. De hade med så fina presenter och det kändes så skönt att få träffa dem och vara sällskaplig. Jag hade längtat efter min familj, vi står varandra nära och det var så befriande att få träffa dem. Det kommer komma bilder med alla presenter sen som hon har fått.
Sedan kom hemresedagen och det var mycket som skulle ordnas med, både på sjukhuset och hemma. Svärmor/farmor handlade lite åt oss då vi skulle komma hem så sent och det fattades saker till frukosten nästa dag. Väl hemma så fixade vi i ordning det som behövdes för att kunna ge Lily mat på natten och sedan så hade jag medicin som skulle tas och så åt vi lite själva. Ja, detta var min berättelse. Fråga om ni vill veta något mer så får vi se om jag kan svara på det, jag minns inte alla detaljer så bra då jag var omtöcknad efter ingreppet.
God morgon på er. Jag är vaken tidigt, dels för att Lily väckte oss och sa att hon var hungrig. Efter lite matning vid ena bröstet så blev hon tillmatad då mitt ena bröst inte kan ge något till henne än. Det tar så lång tid innan det rinner till i det och Lily har så dåligt tålamod. 😍 Men sen är jag vaken också för att agera har vaknat av mig själv vid 5-5.30 de senaste veckorna.
I skrivande stund så är vi kvar på BB och jag har uppfattat som att vi får åka hem idag. Lily ligger i sin säng intill min och är på väg att somna om. Tobias ligger i andra sängen och sover än. Natten har varit bra, ovant att vakna till då och då och pyssla med någon bara sådär.
Just nu när jag sitter och tittar på Lily så känner jag, Va är jag mamma? Lilla jag är mamma!! 😍 Jag är själv 9 veckor för tidigt född och vägde inte alls mycket. Jag får en sådan vacker dotter som väger över 4000 g. Det är så himla mysigt att sitta och titta på henne.
Nu ska jag försöka vila lite till innan dagen drar igång. 🙂
Hej på er. Som ni har läst så har vi nu fått vår vackra flicka till världen. Vi åkte in på fredags kväll och sen gick det i ett verkligen.
Orkar verkligen inte skriva allt här och nu men i alla fall så har jag återhämtat mig såpass att jag går på toa och så. Personalen är så gudomligt snälla och goa. De hjälper oss med allt och förstår när det är jobbigt.
Våran flicka heter Lily och har så mycket och mörkt hår. Hon är så vacker, söt och helt underbar. Hennes ögon är som små stjärnor på himlen. 😍
Hej på er. Ja, igår så vaknade jag när Tobias klocka ringde vid 6. Satt och höll honom sällskap vid frukost. Sen när han åkte till jobbet så la jag mig i sängen och kollade på SVT Gomorron. Somnade rätt snabbt och sov väl i alla fall 1 timme. Vaknade till sen och var kissnödig och hungrig. Fixade min frukost och sen somnade jag om igen.
Tobias ringde sin vanliga samtal till mig och vi pratade en stund. Jag somnade sen om och så höll det på till Tobias nästa gång ringde när han hade slutat jobbet. Mitt i samtalet så går ju strömmen och jag hade dåligt med batteri i telefon. Tobias kommer hem och vi ligger och vilar tillsammans, har lite värk så han får massera. När strömmen kommer tillbaka så går jag på toa och kollar bindan som är dyngblöt.
Jag ropar på Tobias och vi bestämmer oss för att avvakta och äta. Vi myste till det med grillkorv som vi körde i grillpanna. Kollade på Harry Potter och drack Sprite. Så under 3 timmar så fick jag byta binda 1 gång i timmen. Vi hade lösgodis som efterrätt. Efter filmen så började känna värk, det var svårt att avgöra med Tobias som kan läsa av mig bra förstod att det inte vara några vanliga sammandragningar eller förvärkar. Han började att klocka och jag gick på toa flera gånger. Och för varje gång så var bindan full. Jag använder då Libres nattbinda som är riktigt tjock och stor.
Sen tyckte Tobias att jag hade såpass ont så han ringde till förlossningen. Vi fick komma in och vattnet fortsatte att komma smärtan lika så. De bedömer att vi får vara kvar så vi blir tilldelade ett rum och för att kunna sova lite både jag och Tobias så fick jag morfin. Så idag nu på dagen kommer vår lilla älskade bebis ut. 😍
Ber om ursäkt om det är massa stavfel eller roliga ord. Men jag har fått morfin så jag är lite borta. 😝
Börjar med att Tobias fyller år och att beräknat förlossnings datum är. Så har jag molande värk som är ihållande. Det kommer blod och slem i trosan. Den molande värken håller i sig och vi får åka in till förlossningen och bli undersökt. Får mer medicin och de rekommendar vila.
Veckan löper på med värk, värk och värk. Men inte det som vi alla går och väntar på. Jag mår så otroligt dåligt, ligger i sängen på dagarna när Tobias jobbar och har bara ont.
Men så en natt börjar det hända något mer men inte tillräckligt ändå. Jag har mer riktiga värkar med 1 timmes mellanrum som fortsätter ända in på dagen. Vid ett tillfälle på dagen så får jag 2 rejäla värkar på 10 minuter. Men när vi ringer till förlossningen så var det ändå inte tillräckligt.
Men det har inte bara varit jobbigt. Vi var ute på lite aktiviteter också. Vi var till Mariebergsskogen och fikade, sedan har ju vår bröllopsdag varit. Men tråkigt nog så mådde jag inte alls bra den dagen så det blev inte riktigt vad jag hade tänkt. Vi åt på Street Friends och sen hem och kollade på romantisk film. Vi gjorde det bästa som gick.
Hej på er. Då kommer det ett extra inlägg här. Som ni säkert läste igår så gick vi ut vecka 39 och idag in i vecka 40. Ni läste säkert också att det är förstadiet mm.
Efter att jag hade publicerat inlägget igår så hade jag riktigt ont och grejer så jag ringde till förlossningen. Fick prata med en bra barnmorska som gav mig många goda råd. Idag strax efter jag vaknade så kom det en brunaktig slemmig klump i trosorna. Några timmar senare så kom det blod. Det visade sig vara slemproppen som släppte och blodet är alltså teckenblödning.
Men genom att jag inte har några riktiga värkar än så är jag i det som kallas för latensfasen. Så nu ligger jag i sängen här hemma och väntar på att allt ska starta på riktigt. Ringde till förlossningen såklart och jag fick prata med samma barnmorska som igår.
Och idag har vi nått det beräknade datumet. Så nu är det bara att vänta in det sista. 😍 Jag har några tidsinställda inlägg som kommer upp i dagarna. Men om jag inte bloggar något utöver det så är jag såklart upptagen.
Natten då vi går in i vecka 39 har jag svårt att sova. Tobias sover så gott och jag sitter i vardagsrummet och ser på tv. Jag lyckas somna en stund på soffan och strax före 3 på natten så är det något som väcker mig. Jag är kissnödig och går på toa, sätter mig i soffan igen och får så annorlunda värk, en typ av värk jag inte har haft innan. Går på toa igen, efter en stund på toa så ser jag att det är lite rosastrimmigt i toastolen och sen även på pappret. Tar på mig en binda och avvaktar resten av natten. Vi ringde till förlossningen under dagen och fick till svar att vi skulle bara avvakta.
Sen kom helgen och vi chillade mest, kollade på film och serier. Jag sov dåligt under nätterna så en stund på dagen så gick jag och la mig i sovrummet och Tobias satt och spelade mm. Sen har ju Tobias skött det mesta av hushållet här då jag inte har orkat på samma sätt. På söndagen så fick jag verkligen ont och vi ringde förlossningen igen och fick då komma in på undersökning. Det visade sig att jag är öppen 1-2 cm och allt ser bra ut med både bebis och mig.
Någon dag senare så ser jag att mina fötter har svullnat nu. De har inte har inte varit särskilt svullna innan, inte så att det syns i alla fall. Men nu kan jag se det. Sen har jag haft många tydliga tecken på att vi närmar oss förlossning men än så länge är det bara förstadiet. Fått ringa till förlossningen flera gånger och de är så snälla och hjälpsamma.
Avslutar veckan med att inte kunna sova ordentligt i den tryckande värmen.
