I lördags så blev Lily förkyld och vi har bara varit hemma och vilat hela helgen. Men igår kväll så hade Tobias lite egentid och jag och Lily myste till det här hemma. Vi bäddade ner oss i soffan, tände ljus och hade lite gott att äta.

Det blev Lilys premiär med Bingolotto. Jag skrev ut från internet och så fick hon spela själv. Hon fick en bricka med ben som bord vilket hon uppskattade mycket. Vi fick sitta i ca 30 minuter och vänta innan programmet började och hon var så förväntansfull. Sen när spelet började så tyckte hon det var så roligt. Tyvärr blev det ingen vinst för mig men vi hade så mysigt och det är något jag vill göra fler gånger. Vi kunde inte spela sista då hon lägger sig för natten mitt i programmet men vad spelar det för roll? Hon var nöjd i alla fall och vi hade så mysigt.

Under kvällen för övrigt så blev jag dålig och när Tobias kom hem så frös jag rejält. Så jag har nog blivit smittad av Lily. Nåväl, en mysig söndagskväll med min älskade Lily. 🥰

Efter en diskussion med en nära person så började jag reflektera över hur vi jämför barnen och vilken dubbelmoral vi vuxna har.

Vi säger till barnen att de är unika, att de ska vara sig själva, att de duger exakt som de är osv. Men sekunder senare så sitter man och jämför sig själv med en annan person, jämför barnen. Eller att omgivningen jämför dig med en annan mamma, jämför barnen mm. Då kommer frågan till mig, hur ska vi kunna lära barnen att INTE jämföra sig själva med andra om vi gör det redan när de är små? Bara för att "Lisa" hade svårt med balansen när hon skulle lära sig cykla så kanske Lily har det lättare. Så jämför INTE mitt barn med andra!

Jag tycker att det är en sådan dubbelmoral i det hela och allt känns så galet fel! Då jag lovar mig själv här och nu att jag ska sluta med detta. Ja, jag kommer nog alltid att jämföra mig själv med andra men jag behöver inte prata om det inför Lily.

Och vet ni vad? Jag duger exakt som jag är! Lily duger exakt som hon är! Och det gör du med! För alla är vi olika och unika! ❤️

Redan september månad, vart tar tiden vägen? Nästa vecka gör jag min sista arbetsvecka ute på Hammarös hemtjänst och det har varit så kul. Jag har lärt mig så mycket och utvecklats så enormt. Jag har också lärt känna så härliga människor skapat nya härliga möten. Det har varit en väldigt varm sommar men jag har haft så roligt. Att tacka ja till detta sommarvikariatet är ett av de bästa beslut jag har tagit. All den erfarenhet som jag har fått är ovärderlig. Att våga tro på sig själv också.

Så vad händer nu? Jo jag är ju timvikarie på sjukhuset i köket och igår fick jag hoppa in extra. Sen så har jag ju sökt andra jobb som jag väntar svar på och den 15 september så ska jag på introduktion för Kost och städenheten på Hammarö kommun. Utöver det så ska jag söka jobb som vanligt. Sen har jag ju A-kassa dagar också. Det är ett heltidsjobb att vara arbetssökande när man tittar på djupet.

Så vad är min plan? Jo, att få ett fast jobb i vården, ja det kan vara svårt men man måste i alla fall försöka. Sen har jag några andra idéer som jag kommer berätta om längre fram för just nu är min prio ett att få ett jobb. Jag ska söka och söka tills jag lyckas, skam den som ger sig! Jag kommer också att engagera mig i Vänsterpartiet och i Karlstad tjejjour för att bidra till ett bättre samhälle.