Det här med att bli mamma och vara mamma har hjälpt mig så mycket på så många sätt. Jag har blivit mer harmonisk, glad, fokuserad och avslappnad. Jag upplever inte samma stress inombords som jag gjorde förr.

Vi kan ta bågskytten som exempel. Förr när jag sköt så var jag över allt på tavlan utom där jag skulle vara. Jag blev så fort frustrerad och irriterad, kunde liksom inte vara avslappnad och lugn. Hade hela tiden en stresstanke som malde och malde. Ville hela tiden vara som de andra, skjuta lika bra, varför lyckades jag inte? Jag kämpade i många år med den där stressen. Men så kom 2017, jag står och ska tävla för första gången på väldigt länge. Tävlingen börjar och mina pilar flyger åt alla håll. På stora tävlingar så har det ljussignaler, ni vet trafiksignaler typ. De står då snett bakom tavlorna och tror ni inte att jag lyckades träffa den stolpen istället för tavlan? Jo! Det var så sjukt jobbigt och pinsamt! Om jag inte hade haft Tobias där då och svärfar så hade jag packat ihop och gått hem. Jag tävlade några gånger till men gav upp helt sen.

Det blev 2018 och Lily kom till världen. Jag hade lagt skyttet åt sidan och ägnade mig åt att vara mamma och försökte få vardagen att fungera. Började med handarbete igen istället för skyttet och det var så skön avkoppling. I alla fall så är ju de träffarna inställda nu pga Corona och då tog jag upp skyttet igen. Redan första träningen när jag hade fått min utrustning rätt med alla inställningar så sköt jag bra. Tränaren tycker att jag ser så avslappnad och lugn nu när jag skjuter. Jag var iväg ikväll och sköt och satte massa i gult. 🤩 Och var nära på att göra en Robin Hood också.

Vad kan det bero på att jag skjuter så bra nu? Jo, jag har bättre tålamod nu då Lily tränar upp det på mig. Jag är mer fokuserad på att ha kul och det får gå som det går. Jag har mer styrka i hela min kropp nu än förr, jag menar livet med en 2 åring är ju som värsta träningspasset.😂 Vi bor på andra våningen och man får många gånger bära henne upp och ner för trapporna. Jag jobbar dessutom i butik nu och lyfter en hel del varor, en del tunga. Men att få vara mamma är nog det som har hjälpt mig mest. Jag kan nu vara mer i nuet och inte tänka så mycket. För när man står där på skjutlinjen så måste du tänka vad du gör här och nu och inte övertänka.

Så att bli mamma skapade ett lugn i mig och gav mig mer harmoni i mitt liv.

Är kärleken från ett barn. Den kärleken är evig och innerlig.

När man hör barnet försöka säga God natt mamma älskar dig med värmer hela ens kropp och själ.

När du får sätta dig med ditt barn i famnen som har längtat så efter dig. Svepa en filt över er och ni sitter och myser i stilla ro.

När barnet kastar sig över den hemlagade maten och säger MMMM… för varje tugga.

När du är ledsen och ditt barn kommer och ger dig en kram och en puss.

När du ser barnets glädje när vi upptäcker världen tillsammans.

Och det allra bästa är när man sitter och kollar på tv och det smyger in en liten hand i din egen och ni sitter där tillsammans och bara är.

Det är kärlek!

Ja nu har det gått lite över 2 år sen Lily kom. Och under första tiden så får man höra olika fraser från omvärlden, en del goda råd, en del onödiga kommentarer, en del självklara saker. Vissa saker enligt mig är så onödiga att säga och kan uppfattas som elaka till och med. För när du är mitt i det så vill du ha stöttning, någon som säger att det är okej att du är trött, någon som ger dig en kram och säger gå och lägg dig en stund.

Saker man kan få höra:

• Så är det att vara förälder. Bara att vänja sig.

• Ja men jag då? Jag har inte sovit på...

• Du valde att skaffa barn

• Vila när barnet vilar (men så fort man lägger ner sitt huvud på kudden så skriker barnet)

• Barnet är nog hungrig (trots att barnet har precis ätit klart)

• Du måste motionera/träna regelbundet för att du måste vara pigg och alert som mamma.

• Gåstol är farligt

Detta är bara en liten del av vad du kan få höra. Sen när barnet är äldre så kommer det andra påpekande.

• Barnet ska inte använda napp så mycket.

• Ni har för mycket skärmtid

• Gröt är inte mat

• Allt socker som finns i den, den, den produkten är skadligt. (Låt ungen svälta eller skaffa en egen gård med djur och växter så vet du vad du ger ditt barn.)

• För mycket kläder/för lite kläder på barnet (gäller alla åldrar på barnet)

• Fel kläder, fel färg (pojkar kan inte ha rosa eller klänning)

• Dagvilan behövs inte (vad vet hen om det? Det är inte hen som behöver tampas med en trött unge)

Ja som sagt så finns det en hel del att få påpekade och klagomål över. En del påpekande är välmenande och omtänksamma och hur ska man kunna sortera ut? Jag fick rådet att tänka såhär: det är jag och Tobias som är föräldrar och ser Lily dagligen. Så vi bedömer vad som fungerar bäst för henne. Så mitt råd till er är att inte lyssna allt för mycket på alla som kommer med råd. Utan försök och testa er fram vad som fungerar för just ert barn. Alla barn är olika liksom vi vuxna. Alla har olika förutsättningar också.

Ett sista råd, försöka att underlätta er vardag. Om barnet dricker ersättning/välling så är Baby Brezza en underbar uppfinning. Om ni har en robotdammsugare så gör det inget, man orkar inte stå med en vanlig dammsugare hela tiden. Om ni har färdig köpta köttbullar istället för hemmagjorda för att middagen ska snabbt och enkelt spelar ingen roll. Det viktigaste är att det står mat på bordet.

Bilden är tagen i slutet av september 2018 när jag hade åkt in med ambulans till sjukhuset för gallstensanfallet, Lily var knappt 2 månader då.

Nu har jag varit mamma i 2 år och 2 månader och jag älskar verkligen att vara mamma. Men ja det är tufft ibland och man är trött rätt som det är. Då är det skönt att få komma bort ibland eller bara få lägga sig en kväll och läsa när hon har somnat. Oftast som mamma får man sällan egentid och vissa vill inte ha det utan ser på ett annat sätt på det hela vilket är okej.

I alla fall så lyckas jag ibland att få till egentiden och ibland har jag med mig Lily när jag träffar vänner. Som här om dagen fick jag egentid då jag åkte till frisören och fixade håret. Jag är hos frisören alldeles för sällan men det har bla med ekonomi att göra. Men i fredags så var jag ute med en vän på fika och det var så härligt att bara få vara Anna en stund. En annan gång så träffade jag gamla vänner och hade då Lily med mig, jag träffade min syster och hennes underbara son här om veckan och då var Lily med. Men något som jag tänker på så är det att männen får mer egentid än kvinnan. 

Däremot så kan det behövas planering ibland för när man har små barn framför allt så är det inte bara att säga Nej du får klara dig själv till pappa kommer hem. Sen är det också planering för om barnet har aktiviteter, man ska vara med där, veckohandling, matlagning, tvätt, städning. I dagens samhälle så ska man presterar sönder sig helt. För vänner vill ses (vilket är jättekul), man ska hinna med att ha ett välstädat hem, laga nyttig mat utan socker och andra tillsatser, man ska vara vältränad och se snygg ut varje sekund, man ska hinna med att vara mamma och fru. Man ska också orka prestera på topp på jobbet också.

Hur ska man få ihop den ekvationen? Min erfarenhet är att man inte får det. De vänner som inte förstår att man måste planera är inga vänner. Så jag väljer att planera min tid med de arbetstider som min familj har, efter vad vi har för måsten och efter vårt schema. Däremot så behöver fler kvinnor få lite tid för sig själv om det bara är för att gå på toaletten i lugn och ro eller få duscha ifred. Och när man träffar andra mammor så blir det prat om barnen, blöjor och annat. Inget konstigt med det tycker jag. Men jag kan även prata om annat så som mat, film, musik mm.

Så bara för att man har barn så är man inte låst men man får planera lite mer då man har ansvar för fler än sig själv.

Ja, ännu en dag som har varit fullt ös medvetslös! Jag gick upp 5:30 men fick smyga för Lily hade kommit in till oss tidigare under natten. När jag gick till jobbet så hade Tobias vaknat men Lily sov fortfarande. 

På jobbet rullade det på i en bra takt. När jag slutade för dagen så kom Tobias och Lily dit. När vi gick på julavdelningen så satt Lily och sa WOW ända tills vi hade gått förbi helt. 😂 Hon verkar älska jul precis som jag och det ska bli så kul att få julpynta i hennes rum. 🤩 När vi var inne på Willys och stod vid mjölken så pekade Lily på en förpackning och sa Mju. Och svarade att Ja det är mjölk. Då pekade hon på yoghurt och sa Guj guj, återigen svarade jag ja det är yoghurt. Så det har kommit nya ord. 😄 Så Mju betyder mjölk och Guj guj betyder Yoghurt. ☺️ När vi hade lämnat varorna hos svärfar (handlar år honom) så åkte vi hem. Men Tobias skulle åka till jobbet och jag och Lily åkte till Bergvik för att köpa nya skor till henne.

Väl framme på Bergvik så åt vi mat på MAX först. Lily var så taggad och åt med god aptit. Hon myste verkligen att få vara ute med mig. Sen gick vi och köpte nya vinterskor och strumpor och lite annat. Efter det så gick vi på toaletten. I familjerummet så finns det en stor toaletten och där inne så finns det en liten toa och en normalstor toa med ett litet handfat och ett normalstort handfat. Jag börjar knäppa upp mina byxor för att sätta mig och kissa men Lily protesterar vilt! Visar för mig klart och tydligt att hon har bråttom på toa. Så jag fick knäppa mina byxor och hjälpa henne först. Hon är så duktig på att säga till verkligen. I alla fall så hjälpte jag henne och när hon satt där på toaletten så kände hon lite osäker först. Men sen hittade hon balansen och kunde sitta helt själv. 😄

Sen fick hon leka lite i lekhörnan och jag vilade en stund. Gick sen till bilen och åkte hem. Väl hemma så kollade vi på film i dubbelsängen och vilade. Sen var det dags för att börja med kvällsbestyren. Nu sover hon gott och jag myser till tv:n innan Tobias kommer hem. En dag med massa kärlek och glädje. Jag älskar verkligen denna goa unge! Hon bjuder verkligen på skratt och hon ger så mycket kärlek. 

Bjuder på lite bilder.

Hej på er!

Igår började jag med ett gammalt intresse igen. Jag var iväg och sköt pilbåge. 😄 Till att börja med så har jag inte slutat med handarbete men med Corona så är träffen inställd tills vidare och jag behöver en aktivitet där jag är själv. Där jag inte är hemma. Det var så himla kul att komma till hallen igen men lite nervöst. Jag hade glömt hur man skulle sätta ihop bågen men fick god hjälp. När det var dax att börja skjuta så de första pilarna kändes kan jag säga. Gjorde lite ont i mina muskler och sen satt pilarna högt upp i butten. Så jag fick justera siktet tills jag kom rätt.

Tränaren sa att jag hade en bra och fokuserad skjutstil och jag hittade flowet rätt snabbt. Han tyckte också att jag var avslappnad och lugn, jag kan säga att jag stressade förr när jag sköt. Så jag tror att Lily har lärt mig tålamod och fokus. Jag har liksom blivit lugnare sen hon kom på många plan, jag känner mig inte alls lika uppvarvad längre. Jag känner mig mer harmonisk.

Dock inte bara det! Här om dagen när jag var på väg från frisören så för jag ett meddelande från en partikamrat och i meddelandet står det att jag är nominerad som ersättare i kultur och fritidsnämnden här i Karlstad. 🤩 Jag känner bara wow! Jag! Så jäkla häftigt!!! Känns så himla bra att kunna påverka och utveckla framtiden på olika sätt. Jag menar, man sitter allt för ofta framför nyheterna och klagar på hur det är i Sverige men man gör inget att förbättra. Engagera dig i politiken även om det är på kommunal nivå, du behöver inte kunna så mycket egentligen för att göra din röst hörd. Engagera dig i facket för att få till en förändring på arbetsplatsen, och inte ens där behöver du kunna så mycket. Man lär sig allt eftersom. Men vill du få till en förändring så gör något åt saken. 😊

Nu är det en ny dag och nya möjligheter. Usch det var kallt nu på morgonen när jag gick till jobbet. Winter is coming!

Jag vill hylla min kropp som är rätt oproportionerlig. Jag brukar skoja lite om att jag drar barnstorlek i längden och vuxenstorlek på bredden. Men det är sant eftersom jag är så kort och jag är ändå en kvinna som blir 40 nästa år. Jag har ändå burit och fött ett barn. Men jag är så sjukt stolt över min kropp för allt det som den har gjort, kommer och göra och för hur den ser ut.

Jag kanske inte är lång, smal, smärt och snygg. Jag kanske inte är så vältränad och fräsch. Men vem bestämmer att jag duger? Vem säger att jag inte passar in? Ja vi matas i media av olika slag om hur man får den perfekta strandkroppen inför varje sommar, hur vi tränar bort julmaten, hur vi kan börja det nya året med lätt och fräsch mat. Vi ser foton som är retuscherade och bilden är mer fejk än äkta. Jag har läst i mammagrupper på Facebook där mammor är oroliga för att deras 3 åring har fått påpekande från BVC om övervikt trots att barnet i fråga är fullt normal. Det är faktiskt vi vuxna som sätter dessa bedrövliga normer om vikt och utseende.

Jag är stolt över min kropp exakt som den är! Den har gett mig en fantastisk fin flicka och den fungerar varje dag. Jag vill lära min dotter att man duger exakt som man är och det gör jag genom att vara tacksam för min kropp, genom att älska min kropp och prata positiv om min kropp. Och det man kan göra istället för att prata om vikt och utseende är att prata om kroppens funktioner. Så som att Tack kroppen för att du flyttar mig framåt när jag går. Tack för att du kan göra det jag ber dig om så som att sätta sig på golvet och bygga med Duplo. Tack för att du fungerar varje dag även om det är jobbigt.

Tack till min underbara kropp som orkar med trots allt! ❤️