Ja, då börjar våren närma sig. Kärlek finns i luften, känslorna åker upp och ner, kors å tvärs i kroppen. Man känner något man inte har känt på länge. Men man vågar inte greppa det rikitgt. För tänk om allt blir fel? Tänk om man ändå står där sen med obesvarde känslor? Det gör så ont. Vågar man ta steget? Jag vill ta det men vågar inte fullt ut. Jag vet ju vad jag vill. Varför ska det vara så svårt?