Idag var jag till kyrkan och där var det konfirmation. Tjejerna i gruppen sjöng Halleluja. Den är så vacker så jag gråter så fort jag hör den. Men den får mig att fundera lite.

Det jag funderar på är alla negativa kommentarer jag har fått.

Jag har ett handikapp som heter DAMP och fick höra en gång av en man att jag inte kan jobba med handikappade för jag var handikappad själv. Men han vet inte hur mitt visar sig utan bara gick på att jag hade gått i särskolan.
Men nu har jag ett jobb som jag trivs bra med sedan ett år tillbaka, även om det inte är inom vården.

Sen var jag på väg att inte få ta körkort pga det. Visst tog det nästan fyra år att ta körkortet , men det berodde mycket på pengar och min inlärningsförmåga. Det allra bästa är att jag klarade uppkörningen på första försöket. Men nu har jag haft mitt körkort i två år och min bil i ett år.

Jag har ett eget hem, egen ekonomi, körkort, bil, jobb och vänner. Jag känner nu att jag lever och är lycklig.  Nu känner jag att jag verkligen har lyckats med något. Att jag har jag har gjort något med mitt liv så här långt. Visst finns det så mycket mer. Men det är på gång.

Men tänk de som inte kan göra allt jag kan. Hur känner de? Vad kan jag göra för att hjälpa till?
Tänk på de som är så sjuka så de inte kan göra något själv. De som lever med ständig skräck för “hur länge får jag leva“.

Jag var på väg här om veckan att förlora min syster och det får mig att fundera. Vi vet inte hur lång tid vi får med henne. Men vad kan jag göra för att hon ska ha det bra, att hon ska trivas med livet? Eftersom hon inte kan göra något alls själv så får vi göra det åt henne. Ibland brukar hon och jag ha tjejsnack och det gillar hon. Även om hon inte kan prata så ser jag på henne vad hon menar.  
Jag tror att det är viktigt att hon får göra sånt som vi andra gör fast på hennes  villkor för hon måste också få känna lycka, att hon finns och hon också är en människa precis som jag.


Det jag kan göra är att bara finnas där för henne och  ge henne mitt stöd. Men vad kan jag göra för andra i samma situation som henne? Jo, jag kan skänka pengar till olika föreningar, forskning, ge blod och även hjälpa till i kyrkan. Det finns så mycket man kan göra.

Peace and love!