Sen kände jag att det var tid för en förändring och flyttade till Torsby för att plugga omvårdnad på särskolan där. Det fanns inte här då utan det var enda orten som hade det. I dag finns det även ute på Hammarös utbildningscenter.
I Torsby växte jag som person och fick lära mig vuxenlivet och allt det man behöver kunna. Men någonstans på vägen tappade jag bort kvinnan i mig själv.
Jag gick upp i vikt, fick hängbröst, bristningar och mådde dåligt psykiskt. Mina matproblem kom tillbaka och allt var besvärligt. Men jag fick hjälp med maten och det löste sig. Men jag mådde fortfarande dåligt psykiskt. Försökte i flera år att komma på vem jag egentligen var. Men julen 2004 så blev jag klar med skolan och fick mina betyg och började må bättre när jag flyttade hem till Grums igen. I januari 2005 så fick jag min lägenhet, började plugga för körkort och började söka jobb.
Det gick något år och sen kom bakslagen igen.

PANG!

Så mådde jag dåligt psykiskt igen.

Arbetsmarknaden menade på: Du kan inte jobba, du har ett handikapp, sånt här kan inte du mm.
Jag kände det som att jag inte var värd något alls.

Inget jobb, inget körkort, ingen bil, ingen kille, inga vänner.
För vem ville umgås med någon som mig? Jag kunde ju inget, jag hade ju inget att erbjuda.

Men så blev jag medlem på BDB och det var när Evah och jag satt vid datorn hemma hos föräldrarna. En person som jag känner lite sen tidigare började skriva med mig på bdb och såg mig för vem jag verkligen är.
Då började jag acceptera mig själv och hittade kvinnan i mig igen.
Samma år lyckades jag att ta körkortet och det var en stor triumf för mig.
Något år senare började jag ute på Burger King här i Grums och jag är kvar där än. Det är en underbar arbetsplats och jag har nu verkligen hittat min plats här i livet och även min sport. Så jag hoppas på att jag får vara kvar ute på Burger King.

Älska mig för den jag är och inte för den som andra tycker att jag borde vara.