Mobbad del 1

Ja, jag har också blivit mobbad, tyvärr så finns det mobbning. Jag tänkte berätta lite om hur det var för mig men jag har förträngt mycket och lagt minnena på ett ställe som är svårt att komma ihåg. Det är ju inget man vill minnas.

 

Jag började förskolan som 5 åring och det hela började ju där. Jag minns att de retade mig för olika saker, att ingen ville vara min vän, ingen ville leka med mig och jag var ofta utanför gruppen. Jag var ju inte som de andra då jag är sent utvecklad och de andra tyckte då jag var konstig eftersom jag lärde mig allt så sakta. Det de redan kunde, lärde jag mig senare och de ville ju inte umgås med någon som mig. Men sen när jag började i 6 års gruppen fick jag två vänner. En av dem var en kille som fick stor betydelse för mig. :) Vad jag har hört i efterhand så gick han inte till förskolan om jag var hemma och var sjuk, i annat fall så satt han i ett hörn resten av dagen och tjurade. Och samma sak gjorde jag om han var hemma. :) Den andra vännen jag fick var en tjej och även hon fick stor betydelse för mig. Hon och jag hängde ihop i många år och vi blev bundisar. Vi hittade på mycket bus tillsammans och och var ett stort stöd för mig. :)

 

Sen blev det dags att börja 1:a klass. De tyckte att jag skulle gå på Jättestenskolan här i Grums för de hade bättre resurser för att hjälpa mig. Eftersom jag hade så svårt att lära mig saker så fick jag en egen assistent. Men mobbningen fortsatte och de tvingade mig att äta gräs, äta grus, sprakade ner mig för trappen i trapphuset, tvingade mig att sitta utan overallen i kylan kvar i lekparken när kvällen kom och mycket mer än så. De här hemska sakerna höll på fram till 6:e klass då kommunen kom på att de ska spara pengar. de tog bort våran klass och vi som bodde närmare till andra skolan skulle börja vårt 6:e år där. Men det de inte tänkte på att året där på skulle vi ändå över till Jättesten för att börja sjuan. Men denna flytten var bra för mig och jag fick bättre distans till den gamla mobbningen. 

 

Fortsättning följer...

 

tjenare där !
jag läste just om mobbning..Jag kände igen mig där lite..Jag kände mig helt
utanför i skolan.Ifrån 1:an - 8:an. Alla dessa år kände jag, att ingen ville vara med mig på rasterna.Jag vågade inte gå fram,och fråga om man fick vara med.Då skulle nog,bara de säga Nej.! (men om jag såg nåt kul,som kompisarna gjorde..Då kunde jag fråga försiktigt,om jag kunde vart med..Då fick jag det..Men annars så stod jag bara där på rasten,och hade tråkigt..
********######***********************


(på idrotten så blev jag sist vald.Om
vi skulle spela basket,eller fotboll, eller nåt annat..Eller om man skulle vara två och två i nåt.Så blev jag i en 2grupp..Det jag tyckte bäst om,var bollspel..De andra var tråkigt..

*jag fick oxå mycket hjälp i skolan..För att jag inte hängde med de andra i skolan..Så jag fick en special lärare..Men hon var helt jobbig och dum..Men jag lärde mig ändå saker och ting

(jaa detta skriv jag,men det verkade krångla
lite,när jag skriv..)
*ska försöka att skriva mer sen senare,men inte just nu*
(men nu vet du iaf , hur jag hade det i skolan .

alltså det långa kommentaren skriv
jag alltså..(så inte du börjar undra
vem det är.. :-)
kram på dig min vän Åberg :-)

Jag lider verkligen med dig, men tur att du inte mår så dåligt av det idag. Jag älskar dig världens bästa syster. <3<3

usch.. blir så jävla arg o ledsen när jag läser sånt här!! hoppas att du mår bra idag och vet att du är bättre än dem!