Hopplöshet

Har ni känt någon gång att det kvittar vad ni gör så räcker det ändå inte till? Den känslan har kommit och gått för mig nu snart i ett års tid. Jag kämpar mig gul och blå för att räcka till och vara andra till lags hela tiden. Vet ej hur länge jag orkar fortsätta, kanske det är dags att bryta upp och börja på en ny fas här i livet. Man kan inte fortsätta när man mår dåligt utan till slut får man säga till sig själv med att börja på en ny kula så att säga. Jag skrev ju i ett tidigare inlägg om att det här är förändringsns höst och av att dömma på allt jag har tänkt på de sista dagarna så är det verkligen förändring på gång i mitt liv. Nåväl, jag har min underbara familj och mina underbara vänner vid min sida som tur är. All my love to you!

 

 

Vi älskar dig. <3

hur vill du att jag svarar på bland annat din fråga ??! kommentera senaste inlägget så jag får veta kram ! :)

Hej finis!! Kan inte du kika in på min blogg och lämna en fin liten kommentar? :D Skulle bli jätteglad ifall du ville det!! Puss på dig!

tjena !

räknas jag in som en av alla dina vänner ?! (jag försöker stötta dig så
gott jag kan ;-) För jag känner så jag med,Att folk inte tror att man kan nåt.. Jag känner mig så dålig..
Ibland så känner jag mig, som du gör ungefär..
kraamar

vad menar du med att, jag är bland de få som
förstår dig ?!.. Det låter som om jag inte alls förstår, vad du menar och
känner.. ?!

ibland förstår jag dig,men inte alla gånger.Tur och kul att vi
heter Anna bägge två.. Då borde ju jag förstå dig, eller hur ;-)
kram