Ensam?

Har ni känt någon gång att ni är ensam fast än ni sitter i ett rum fullt med människor eller trots att ni är med nära och kära? Den känslan fick jag på jobbet idag. Jag kände mig ensam och vilsen trots att jag var bland en massa människor och en del känner jag ju rätt väl vid det här laget. Men trots det så kände jag mig ensam och övergiven. En massa frågor kom upp i mitt huvud, vem är jag?  Borde jag vara på ett annat sätt? Borde jag vara som många andra och tänka på alkohol och vara ytlig? Borde jag vara mer "fri"? Men om jag gör nu dessa saker så är det ju ändå inte jag. Förstår ni hur jag tänker? För det är inte mina värderinga och håller jag inte fast vid mina värderingar så druknar jag. För jag är jag oavsett om jag försöker ändra på mina värderingar. Jag har ju försökt med detta förr och kommer ändå till samma slutsats, jag mår sämre psykiskt i takt med att jag försöker vara någon jag inte är.
 
Men hur gör man då?
 
Jag vill ju utvecklas, skaffa man, barn och ja allt som hör familjen till. Kommer jag någonsin få träffa den rätta? Kommer jag någon gång få barn? Men jag har nu i många år stått still på samma fläck och försöker hitta mig själv till 100% men det går inte så bra. Jag vet längre inte vad jag vill i något mer än bågskytten då. Men jag vet inte längre vem jag är och hur jag vill att mitt liv ska se ut. Jag har tappat bort mig själv igen och det är pest!
 
Har ni något bra tips? Dela gärna med er av era tips och tankar. 
 
 

When Some Body Broke Ur Heart

 

Kommentarer
Postat av: Matte

aaaaawwww kramar om anna :) du är inte ensam om att stampa på den fläcken det är svårt som faan

Svar: Tackar :) Nej, jag vet.
Anna

2012-09-10 @ 22:12:27
Postat av: Evah - En av Karlstads största bloggar

Jag tycker du ska vänta tills du får veta om du får vara kvar ett tag till och känna efter då vad du vill. Du får riktigt gå in i dig själv och känna om du är redo att göra något annat. Kanske behöver du bara förnya dig lite i hemmet. Vi finns alltid här för dig. Kram. <3

2012-09-11 @ 11:23:56
URL: http://Evaaaahs.se
Postat av: Kristoffer

Att "hitta" sig själv är nog ett livslångt sökande som inte underlättas av att man ska försöka passa in i en mall som skapats av samhället. Känner du dig obekväm med den "mallen" så strunta i den och var den du känner dig bekväm med att vara. Det finns varken fel eller rätt kan jag tycka. Det är (återigen)min enkla åsikt att man inte skall stressa fram vare sig förhållande eller barn eller någonting alls för den delen. Jag säger inte att jag har rätt men jag hoppas att jag kanske uppfattas som hyfsat vettig iaf./K

Svar: Ja, det är ett långt sökande. En del hittar det snabbt medans andra får söka längre.
Anna

2014-01-14 @ 01:20:30

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0