I fredags åkte vi till Stockholm för att gå på IMAX och se Star Wars där. Vi fick skjuts ner till tågstationen här i Karlstad men när vi går in får vi se att tåget är försenat. Det blev 80 minuter försenat och ursäkten var; Vi fick möten på rälsen i Norge. Jag bara va?? Vad är det för dålig ursäkt? Det vet väl alla att det är möten, kan man inte planerar tabellerna lite bättre? Det mest ironiska jag hörde sen var att de ropade ut: MINA DAMER OCH HERRAR, DETTA ÄR ETT SNABBTÅG. Jag kände bara för att hånskratta, för det ska inte ta så lång tid med snabbtåg som det gjorde. :/ Jag är verkligen missnöjd med tågresan dit. Så vi var uppstressade rejält eftersom vi hade en tid att passa på biografen. Planen från början var att vi skulle hinna till hotellet med resväskan och så men som läget såg ut så skulle vi inte hinna det nu. Sen var vi tvugna att fylla på SL korten så vi kunde åka lokaltrfiken också. Sen är det att hitta rätt lokallinjetrfafik också så man kommer rätt. Som tur var träffade vi på två andra Star Wars fans som var med på tåget och hade bättre koll. De skulle på samma visning och satt på samma rad som oss. 

 

Vi kom fram i något bra tid i alla fall och resväskan fick hänga med in på biografen. Jag kommer skriva om bioupplevelsen i ett annat inlägg och även om filmen då det kommer bli för mycket i ett och samma. :) Efter filmen så letade vi upp våra nyfunna vänner och kollade in Disney Store som låg planet under biografen och den butiken var helt underbar. Sen var det dax för hotellet och käk så vi fick skiljas åt då de nya vännerna skulle resa hem på kvällen sen. Så jag och Tobias letade upp hotellet och chillade där en liten stund. Sen gick vi tillbaka till Mall Of Scandinavia och åt god mat. Sen gick vi runt och kollade i butikerna och utforskade gallerian, hittade massor av intressanta butiker men inget att köpa. När vi kände oss klara med det så gick vi tillbaka till hotellet och myste där, men vi var så trötta så vi orkade inte ens prata med varandra. Tobias var också omtumlad av hela dagen då det var en psykisk press på morgonen för honom och sen den omtumlande känslan som uppstod när han fick se filmen och allt. Jag kan på ett sätt förstå vad han gick igenom då jag uppelvde något likande i Norrköping förra året. Det går inte att beskriva känslan mer än att det är som ett stort lyckorus helt enkelt. :)