Syskonen Kaylie och Tim fick en traumatisk barndomsupplevelse då deras föräldrar blev från vettet, förvandlades till mordiska bestar och fick stoppas av pistol. Elva år senare, efter att Kaylie har vuxit upp på fosterhem och när Tim just skrivs ut från psykiatrisk anstalt, återförenas de två.

Allt beror på en antik spegel vars onda krafter besätter sin betraktare, en förklaring som Tims läkare med tiden har fått honom att avfärda. Kaylie, däremot, minns allt. Nu har hon spårat upp spegeln och via minutiös planering ska det förflutna återbesökas och det onda förgöras. Den ultimata terapin, kort sagt. Syskonen återvänder till olycksplatsen …

Baltimorefödde Mike Flanagan, som tidigare knåpat ihop flera rosade lågbudgetrysare, har med ”Oculus” fått en hygglig hit i USA, där kritiken hyllar hur filmen med få specialeffekter får till en del coola kalla kårar.

 

 

Det var längesen jag satt spänd för en film på den här sättet. Den gav en del kalla kårar men man var inte heller superrädd, då jag har svårt att bli riktigt rädd idag. En bra skräckis som jag rekomenderar.