Så som många andra gånger så ramlar jag mellan stolarna pga att jag har DAMP. Jag har sådan liten del av den så jag klarar mig själv fullständigt. Jag kan sköta ett eget hem, jag kan sköta min hygien, jag kan laga mat, betala räkningar, jag har körkort och bil och ansvarar för mitt liv fullt ut. Jag är alltså en normalt fungerande människa på de områden.

 

Men ändå många gånger så ramlar jag mellan stolarna då många dömer för snabbt och tror direkt att jag inte kan göra jobbet. Jag vet inte hur många gånger som jag har fått hört "Tyvärr kan vi inte anställa dig pga din diagnos" men samtidigt har jag fått påtryckningar från andra som försäkringskassan när jag blev utförsäkrad att jag borde söka jobb. Jag bara "Vad tror du jag försöker med?". Arbetsmarkanden sa "Du är för sjuk" och försäkringskassan sa att jag var för "frisk". Så hur löser man det då? Jag hamnade hos socialen då och tragglade med olika arbetspraktiker under flera år som inte ledde någonstans. Jag jobbade 40 timmar i vecka för vilka pengar då? Det jag tjänar i timmen idag fick jag per dag då, vilket innebar att jag fick söka socialbidrag trots att jag jobbade. Väldigt motigt att slita som ett djur för småmynt så att säga. Jag tillhör inte LSS då jag har för lätt diagnos/funktionshinder (LSS är Lag om stöd och service till vissa funktionshindrarde) och visst är jag glad för det men det är också bevärligt när jag inte tillhör den gruppen men jag är ändå för "sjuk" för arbetsmarknaden. 

 

 

Jag går nu på lönebidrag på en resturang och trivs jättebra och jag har alltså lönebidrag av en orsak. Jag kan inte jobba samma tider som de andra. Exempel jag kan inte gå stängningar som innebär att jobba fram till midnatt, jag kan inte jobba nätter osv. Jag kan gå dagtid fram till 17.00 eller mellanpass från 10.00 till 20.00 på kvällen men inte mer. Jag kan jobba helger utan problem men inte varje helg utan någon gång måste man få en helg där man får vara från jobbet också. Till att gå flera kvällar i veckan fram till 22 tiden tar kål på mig och jag kommer ligga i sängen i flera daga efteråt med värkande kropp och trött som tusan. Jag har provat detta och kommit fram till att jag inte klarar det. 

 

Jag är van att hamna mellan stolarna då samhället kräver väldigt mycket. Jag har en diagnos men tyvärr så passar jag inte in i någon av mallarna som finns då jag inte är "frisk" men jag är inte heller "sjuk" så hur ska man då göra? Någonstans måste det ju finnas en lösning och nu har jag funnit den. Jag fick mitt jobb via en arbetspraktik trots allt men det har varit en tuff resa för att komma dit där jag är idag. Jag har fått tagit emot glåpord och utstått mobbning, jag har fått hört att jag inte kan göra ditten och datten men nu har jag uppnått mitt mål. Jag har fått lära mig kassan, jag har fått lära mig drivtrhue och jag håller på att utbilda mig till produktionsledare. Så jag känner mig stolt som orkat med alla turer fram och tillbaka under alla dessa år. Men jag hade inte heller klarat det utan min underbara familj och min fina sambo. <3