Minns du alla skogsäventyr vi gjorde? Du kollade alltid om stigen var bra nog så jag kunde gå, du var nyfiken på allt och jag kunde fråga dig vilken stig vi skulle välja och du kollade om den var lämplig. Vi mötte på rådjur, fåglar och andra hundar och ägare men du var alltid lydig som var stilla vid min sida om jag sa till dig. De andra ägarna var alltid tvugna att berömma dig för du var så lydig. 

Du var också min hjälpreda i köket, du fanns alltid där och kunde smaka av. :) Sen tänker jag på alla de gånger som du har tröstat, funnits där för Sofie och för hela familjen. Saknaden kommer och bli enorm, vetskapen om att du inte kommer ligga där i grovköket nästa gång jag och Tobias kommer för att hälsa på gör så oerhört ont. 

Du är älskad och du kommer att vara saknad för alltid! <3