Han finns alltid där när jag mår som sämst, han får mig att skratta mitt i bedrövelsen, han förstår när jag har jobbigt med min DAMP. Han finns där när jag är som mest pmsig eller sjuk. 

Han är bra på att kommunicera och lärt mig att bli bättre på det. Han fokuserar sin tid på mig och spel istället för alkohol. Han puschar mig i bloggandet, i youtubandet och min bågskytte. Han puschar mig även i mitt jobb och finns alltid till hands även när vi inte är tillsammans. Jag kan bara skriva ett sms till honom så känns allt mycket bättre med en gång.

Visst har vi våra små duster men de är inte många och vi reder ut dem snabbt. Ingen av oss tycker om att skrika, bråka osv. Vi är lugna individer och sakliga (han är mest lugn och saklig). Jag är mer inåtriktade personen och är mest tyst och drar mig undan. Men han har fått mig att prata om det som är jobbigt och fått mig att inse att även min åsikt är viktig, att även mina känslor spelar roll. 

Så tack älskling för att du kom in i mitt liv! Du förgyller alla mina dagar med din kärlek. <3