Var det så smart att gå där? Var det värt att lägga ner all den tid och energi för mig på 7,5 år på gymnasiet?
I utbildningssyfte för yrke, NEJ men för min personlighet och allt jag har lärt mig så JA. Jag läste nyligen en artikel i DN som jag länkar längds ned på sidan.
Nu först har de förstått att betygen man får från särskolan inte är värt ett ruttet lingon ens, jag läste i vissa ämnen för ett vanligt betyg men det gjorde ingen skillnad. Inte mer än att jag vet och kan känna mig stolt över mina prestationer ändå. Men när man sitter i skiten och söker jobb efter jobb men ändå får höra vad värdelös man är för att man har gått den skolan man gått så hjälper inte den vetskapen alls. Det blir mer jobbig och veta att jag har kunskapen men ingen vill se det utan att de ser det jag inte kan man kan lära mig. Jag har blivit så utnyttjad och trampad på i mina dagar tack vare detta system men ändå står jag här idag men en fin sambo som jag älskar, jag har nu ett jobba jag trivs med även om det är inte det jag ville jobba med från början, jag har körkort och bil.
Jag har allt det alla andra normalstörda också har, jag har det som jag drömde om. Jag känner mig stolt över den resan jag har gjort tillsammans med min familj där vi har fått kämpa för att personer som min syster och jag själv och många andra ska ha det bra. Jag har stått pall för all den skit som kastas i ansiktet på mig pga mitt handikapp och den skolan jag gick. Mycket är tack vare min fina familj men även nu min fina sambo att jag har orkat tagit all skit.
Det jag vill säga är att alla är lika mycket värda oavsett vilka funktionshinder, etnisk läggning, ursprung osv man har. Så sluta sätt människor i olika fack och inse att många av oss som har gått gymnasiesärskolan faktiskt kan leva ett fullt normalt liv om vi får chansen till det. Det är inte lätt om du inte får chansen att göra något, för det är inte alla som har en sådan ork till att slåss mot alllt och alla. Jag minns att det var någon lärare i skolan för länge sen som inte trodde jag skulle kunna jobba, någon tyckte jag skulle in på daglig verksamhet i Grums för att han ansåg att jag var ett hopplöstfall som inte fick jobb och han arbetade på arbetsförmedlingen. Han kostade mig dessutom två jobb bara för att han ansåg att jag var värdlös och inte orkade själv att göra sitt jobb. Första jobbet så ville han ha mig på en utredning på fd AMI (arbetsmarknasdinstitutet) som inte hjälpte mig ett dugg. Andra jobbet så ringde han den arbetsgivaren och sa rätt ut; Anna kan inte jobba med handikappade då hon har DAMP. Så när jag var på intevjuen så sa arbetsgivaren det till mig och det var ett rejält slag i magen. När jag skulle söka körkortstillstånd så fick jag först avslag eftersom jag har DAMP, de ville ha läkarintyg. Det ironiska är att jag hade haft det några år innan men eftersom skolan gick före så blev det inte så mycket övningskörning då. Jag fick i alla fall ett läkarintyg och nu nu har jag haft körkort i 9 år och äger mig andra bil.
Så ändra på systemet och se till individen istället för att dra alla över en kant, alla är vi olika. Bara för att en med DAMP inte kan ta körkort, jobba eller vad det än kan vara så betyder det inte att det är så för mig.
Länk till artikeln jag hittade på DN http://mobil.dn.se/debatt/gymnasiesarskolan-leder-allt-for-sallan-till-arbete/
