Varför ens försöka?
Varför ens försöka prata om ingen lyssnar? De vill att jag ska berätta vad jag känner, vad jag tycker är jobbigt, vad jag tycker är kul, vad som känns fel osv. Men om personen inte lyssnar? Varför ska man då fortsätta prata? Vad är det för mening?
Man kan ju lika gärna bosätta sig i skogen och bli eremit. Om en person tycker att jag borde prata mer än vad jag gör om jobbiga saker ska väl ändå intressera sig när jag väl öppnar mig? Jag har jättesvårt att öppna mig och berätta vad jag tycker känns fel för jag känner mig då som en elak gnällkärring. När jag väl lyckas komma över den tröskeln och kan berätta så blir jag ignorerad.
Hur ska jag komma över tröskeln om ingen lyssnar? Jag anser att det är lika bra att hålla käft eftersom ändå ingen hör på vad jag säger. Så who fucking cares? Om det fortsätter såhär så kommer jag inte orka utan då slutar jag och prata och börjar skriva istället. För det är ingen idé och slösa tid eller röst på att försöka prata med någon som inte lyssnar.
Jag förstår vad du menar och känner samma sak ibland. Det är så otroligt tråkigt att inte få någon respons och alltid bli ignorerad. Men vi har alltid varandra i alla fall <3
kramar anna ^^ :) inte för att jag fattar riktigt vad det handlar om men du är värd en kram och få le en stund (Y)
Men anna, alltid är det nån som lyssnar man måste bara hitta rätt person å säga dom här sakerna till :) är det dom på jobbet du menar så skit i dom, det finns andra viktigare människor som man kan prata me
:)