Alla kommer dit och när jag kollar in lärarna så får jag se ett bekant ansiktet. En av lärarna hade jag på gymnasiet, 1997. Sen var det många sökande som var från Grums. Det kändes bra att sitta där, men allt eftersom de ropade upp så blev det mer och mer oroväckande. Mitt namn ropades aldrig upp. 

Tillslut så fick jag och några till som inte blev uppropade följa med rektorn och det visade sig att de inte har planerat något för oss. Så vi är lika ovetande om allt som innan vi gick dit. Enda vi fick veta är att vi blir kontaktade i morgon av en lärare. 

Jag begriper inte vad jag skulle till skolan och göra, men de har väl en tanke med det hela. Det som var bra var att jag kände att detta kommer bli bra, att jag har gjort rätt val. Jag ser framemot allt slit. ☺️