Klockan blir 12, klockorna klämtar i klocktornet och jag och pappa börjar gå upp mot kyrkan.

Jag kan inte gå snabbt då jag har höga klackar, jag känner ingen nervositet och pappa och jag samtalar. Det var en anledning till att jag ville att pappa skulle leda fram mig, för att han är den starka klippan som jag alltid har haft vid min sida och nu har jag en ny klippa att luta mig emot när stormen yr omkring. Han fick mig att behålla lugnet under stunden innan vi skulle gå in. 

Vaktmästaren öppnar portarna och musiken, Bröllopsmarschen av Wagner börjar spelas, jag ser alla där inne och då kom nervositeten som en BOMB! Jag bara kände "Nej inte än! Jag är inte redo för att gå in" Men ser min underbara älskling där framme, han är så snygg, stilig, het och helt underbar. När jag såg honom ville jag bara springa fram och få kramas och pussas. Så börjar vi gå in, jag ser alla glada ansikten, ser mina närmaste där och de som verkligen betyder något. Mina nya vänner, mina äldre vänner, min familj, min nya familj och min nya släkt. Alla som var där har en stor betydelse i mitt liv. Så kommer vi fram till Tobis, pappa lämnar över mig och jag och Tobias ska gå upp för den lilla trappan. Men jag är inte van med så höga skor eller den typen av klänning så det blir lite omständigt. Fast det är ju jag så jag bryr mig inte om det utan gör på mitt Annavis. Tror inte någon märkte att jag gjorde det på mitt sätt eftersom alla var så oroliga för att jag skulle snubbla eller så. :) 

 

Nu står vi där framme, jag är så fokuserad, vågar inte titta på Tobias, kollar till vänster där mina tärnor står. Jag känner huvudvärken bomba mig, det är hur varmt som helst och kroppen är totalt borta från sinnet. Men jag bara står där och fokuserar på det vi ska göra. Vår solist börjar sjunga Det vackraste av Cecilia Vennersten. En av mina favoritlåtar. Allt är så vackert och härligt. 

Så är det dax för vigselakten och jag ger min brudbukett till Evah och hon hade sett vad jag hade skakat när jag har höll i den. Men när hon fick den så förstod hon varför. Den var väldigt tung att hålla i. Vi ger varandra våra löften och byter ringar, jag börjar skaka så jag är på väg att tappa ringen men lyckas att hålla i den. När vi väl fick pussas så var det som en befrielse. Jag kände en sådan längtan efter att få pussa på honom ända sen portarna öppnades. :P  Efter välsignelsen så är det vigseltal och sen kom det en liten överraskning från mig till Tobias. Jag hade kommit överrens med prästen, kantorn och solisten att det skulle sjungas en extra låt. Jag valde Du är allt med Sonja Allden. Den är verkligen så vacker och fin.Sen så var det psalm och ännu en solosång och solisten sjöng Kärleksvisan av Sarah Dawn Finer. 

 

Dax för utgång, som musik så valde vi, An der Schönen blauen Donau. Ett mycket vackert klassiskt stycke, har används i filmer och jag kunde relatera till den via min passion för klassisk musik och Tobias genom sin passion för film. Sen fick vi gå in i ett lite rum så att alla gäster fick samlas utanför. Väl inne i rummet blev det massor av pussar eftersom vi hade längtat så efter varandra. När vi kom ut så blev det en himla massa fotograferande, vår inhyrda fotograf var på plats och fotade också. 

 

Fortsättning följer...