Nu går skam på torra land! Jag blir så fruktansvärt ledsen och arg när jag sitter och ser nyhetsmorgon på SVT om detta med momshaming. Snart så är man väl en dålig mamma för att man kissar och lämnar barnet den korta stunden. Alla behöver en rast så att säga och en mamma är ingen maskin som kan tuffa på hur mycket som helst. Även mammor blir trötta och slitna. 

 

Det ska vara så himla jämställt idag och det tjatas om rättigheter hit och dit så öronen ramlar av. Männen hyllas för att de vill vara delaktiga i sina barns liv och de är ju så duktiga som tar ut sin pappaledighet. Han är duktig för att han tar hand om sitt barn men det förväntas av mamman att hon ska göra det helt själv. Om hon delar sin föräldraledighet med sin partner så är hon tydligen en dålig mamma. Pappan är trött och sliten och sticker ut på en aktivitet och då låter det, ja han behöver ju komma bort och få egentid. Det är synd om honom när det är så jobbigt. Men när mamman lämnar för en stund så ska hon stå i skamvrån med dumstruten och bli hatad. Fy skäms mamma, du får inte vara trött och sliten det är bara pappa som får det. Du ska orka med allt 24/7 och vara snygg, sexig, perfekt, hemmet ska vara städat och det ska vara si och så.

 

Vakna upp! Livet med småbarn är ingen dans på rosor. Man blir trött och sliten oavsett vilket kön man har och man är inte en sämre förälder bara för det. Jag tycker snarare tvärtom. För om man tar hand om sig, ger sig själv och sin partner egentid, ger även sig själv och sin partner partid och ser till att man umgås som familj så blir det ännu bättre. Jag vet att livet med småbarn inte alltid är så lätt, jag har två småsyskon och vet från den tiden att det var svårt för mina föräldrar, vi är ju 4 barn i min familj. Mamma har alltid kämpat för att orka med och räcka till och hon har prioriterat oss barn framför henne själv. Dock är min familjs situation lite annorlunda då min lillasyster Sofie är svårt handikappad. Men båda mina föräldrar har kämpat verkligen i alla år och jag tycker inte att de skulle vara sämre människor om de hade valt lite egen tid. 

 

Nu är jag själv mamma och har en lättskött dotter på snart 3 månader. Vi fick en tuff start med akut kejsarsnitt, gallstensoperation och urinvägsinfektion. När jag var sjukskriven från min mammaledighet och så var Tobias hemma med oss då jag inte fick lyfta efter operationen med gallsten. Men innan operationen så hade Tobias några aktiviteter som han var iväg på och jag har varit iväg på någon men det gör inte mig till sämre mamma för det. Om man ska se saken så, så måste jag ha varit en dålig mamma när jag var till barnmorskan på efterkontroll själv eller som när jag blev inlagd på sjukhuset pga gallstensanfallet. Då var Lily med sin pappa och det är ju så det ska vara. Man är ju faktiskt TVÅ som har skapat barnet och bara för att man är mamma så sitter man inte ihop med barnet.

 

Men en annan aspekt som många inte tänker på, det är att barnet måste få tid med BÅDA föräldrarna. Då egentid med mamma eller pappa. Hur ska pappan kunna få bra kontakt med barnet om mamman ska göra allt hela tiden? Vi har ju fått detta med att vi ska kunna dela på föräldraledigheten och vi vill ju att papporna ska ta mer plats i föräldraskapet inte ska vi väl bromsa det då? Vi vill att papporna ska vara mer delaktiga och det ska vara jämställt i samhället klaga då inte när vi försöker!