När vi kom hem från Bergvik så gosade jag med Lily en stund, matade henne och pysslade om henne. Fick sånt härligt och glatt leende från henne. Mitt mammahjärta smälte av kärlek. 😍 Sen så fixade vi rätt på lite saker, jag packade upp de sakerna jag hade på sjukhuset, Tobias diskade och så duschade vi. Nu sover Lily en stund och jag har ätit lite, vi sitter och ser på tv. 

Men jag ska spinna vidare på detta med att tillåta sig själv att må dåligt och ta hand om sig själv. Man kör på i spinn, allt rusar på och går bara snabbare och snabbare. Man känner hur orken börjar tryta, man märker kroppens signaler men ändå så kör man vidare. Men när orken tar slut, kroppen kollapsar och du ligger där och orkar inte resa på dig, vem tackar dig då? 

Ingen! 

I mitt fall så har jag nu ett barn att ta hand om och för att kunna ta hand om henne så måste jag också ta hand om mig själv. Tillåta mig själv och må dåligt, äta bättre och röra mig mer. Jag ska även tillåta mig själv att må bra. 

Så jag ställer mig frågan, vem tackar mig när min ork är slut?