Som att det inte var nog med vistelse på sjukhuset efter förlossningen. Ni som har läst min förlossningsberättelse vet att jag låg inne lite längre. Nu är jag tillbaka på sjukhuset och saknar mina två älsklingar enormt. 

Det började här om veckan troligen. Matade Lily på natten och fick enorm smärta i magen, kunde knappt stå upp, gick på toan och då släppte det såpass så jag kunde sova vidare sen. Hade småvärk till och från under det dygnet. Fick även en blödning och tänkte mens. Det gick över och i natt som var så fick jag värk igen. Smärtan var värre nu än då, jag gick på toan och sen kunde jag ändå somna om. I morse så vaknade jag av Lily och av smärtan. Gick upp på toa då med och kunde somna om igen och vaknade till någon timme senare. Då var smärtan borta.

Efter frukost så gick jag och Lily ut på promenad och allt kändes bra. En härlig höstpromenad med min dotter. Allt kändes så bra och fantastiskt. Lily mådde så skönt och jag njöt av solen, vädret, min dotter och höstens alla färger. Väl hemma så satte jag mig i soffan efter att ha pysslat med Lily och gjort i ordning allt efter promenaden. När klockan var strax före ett så började smärtan igen och jag hade så ont så jag kunde inte stå, gå, sitta eller ligga. Pysslade om Lily trots smärtan och när hon låg och vilade så steg smärtan och jag ringde först till 1177 och de sa att jag skulle ringa gynmotagningen. Där kom jag inte ens fram. Smärtan blev allt intensivare och jag fick till och med svårt att andas, kräktes också. Så jag ringer först i ren panik till min familj i Grums, tankarna stod helt stilla. Sen ringde jag till Tobias och kved fram, du får komma hem. Han hoppade på sin cykel och när han kom hem så ringde vi 112. 

Ambulansen kom innan han avslutade samtalet och personalen var superbra. De gav mig lite morfin, kollar allt som behövs och pysslar. Sen så får jag åka med till sjukhuset. Kom in när klockan var 16.30 och när klockan var 21.30 så fick jag komma in på ett rum på akuten och får beskedet inflammation i bukspottkörteln. 

Jag blir kvar över natten till att börja med. Vad som kommer att hända är att de ska ta en massa prover, ge mig dropp i mängder (både vätska och näring), ett ultraljud och kolla en massa saker. Så ja så avslutar vi en dag som var bra ändå. Jag kände en sån frid på promenaden och sådan glädje. Nåväl, det kunde ha varit värre. 

Bjuder på bilder från dagen.