Tillåt dig själv att må dåligt

Jag har alltid haft svårt att tänka på mig själv, jag sätter alla andra framför mig själv. Det är en fin egenskap men vad gör det mot mig? När jag låg på akuten här om dagen så hörde jag någon som mådde dåligt och hade ont och då ville jag bara kliva upp och hjälpa till. Men där låg jag ju själv för att jag inte mår bra. 

Frågor dyker upp som vad gör jag mot mig själv? Ska jag inte ta hand om mig själv? Vad gör jag när min ork är slut, när min kropp säger ifrån? 

Nu under dagarna här på sjukhuset så har jag haft tid att reflektera och tänka. Det är första gången i mitt vuxna liv som jag är inlagd på sjukhuset (bortsett från förlossningen). När jag var barn så var jag inlagd men inget jag minns mycket av och då var pappa med. Nu ligger jag här själv, saknar min familj som jag har skapat tillsammans med Tobias. Tankarna snurrar runt och jag har kommit fram till att nu när jag har legat här så har jag tillåtit mig själv att må dåligt. Det är första gången som jag inser mer att jag också kan bli akut sjuk och behöver hjälp, att jag inte behöver stå stark hela tiden. Jag har underbara människor i mitt liv som finns där och stöttar på alla sätt och vis. 

Min underbara man som är hemma med vår älskade dotter. Han är en klippa att luta sig mot och min stora kärlek. 
Mina föräldrar och syskon i Grums (och svågern) finns alltid där när de behövs. De kollat med jämna mellanrum hur det går trots allt de själva dras med. En av mina systrar är svårt handikappad och behöver tillsyn dygnet runt. 
Min svärmor som ställer upp i vått och torrt. Kommer med en massa handfasta tips och råd, kan mycket i allmänhet och aldrig svår att prata med. Svärfar finns alltid om hörnet och prata med, aldrig en tråkig konversation där. Man får sig alltid ett skratt. Svägerskan och hennes familj i Örebro finns ett samtal bort och man kan alltid ringa eller skriva till dem. 

Sen alla goa vänner som finns där och stöttar och skriver. Några bor nära och några längre ifrån. Nu känner jag mig inte ensam längre. Det finns så många i mitt nätverk som hjälper till på olika sätt. Jag är så tacksam för alla de här underbara människorna. 

Jag svär dyrt och heligt att från och med nu ska jag tillåta mig själv att må dåligt och ta hand om mig själv. Det är min plikt och mitt ansvar mot mig själv. För det är jag värd!

Kom ihåg det du också som läser detta, för det är du värd!



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0