Jag vill hylla min kropp som är rätt oproportionerlig. Jag brukar skoja lite om att jag drar barnstorlek i längden och vuxenstorlek på bredden. Men det är sant eftersom jag är så kort och jag är ändå en kvinna som blir 40 nästa år. Jag har ändå burit och fött ett barn. Men jag är så sjukt stolt över min kropp för allt det som den har gjort, kommer och göra och för hur den ser ut.

Jag kanske inte är lång, smal, smärt och snygg. Jag kanske inte är så vältränad och fräsch. Men vem bestämmer att jag duger? Vem säger att jag inte passar in? Ja vi matas i media av olika slag om hur man får den perfekta strandkroppen inför varje sommar, hur vi tränar bort julmaten, hur vi kan börja det nya året med lätt och fräsch mat. Vi ser foton som är retuscherade och bilden är mer fejk än äkta. Jag har läst i mammagrupper på Facebook där mammor är oroliga för att deras 3 åring har fått påpekande från BVC om övervikt trots att barnet i fråga är fullt normal. Det är faktiskt vi vuxna som sätter dessa bedrövliga normer om vikt och utseende.

Jag är stolt över min kropp exakt som den är! Den har gett mig en fantastisk fin flicka och den fungerar varje dag. Jag vill lära min dotter att man duger exakt som man är och det gör jag genom att vara tacksam för min kropp, genom att älska min kropp och prata positiv om min kropp. Och det man kan göra istället för att prata om vikt och utseende är att prata om kroppens funktioner. Så som att Tack kroppen för att du flyttar mig framåt när jag går. Tack för att du kan göra det jag ber dig om så som att sätta sig på golvet och bygga med Duplo. Tack för att du fungerar varje dag även om det är jobbigt.

Tack till min underbara kropp som orkar med trots allt! ❤️