Jag har alltid haft svårt att säga nej och alltid försökt på alla sätt och vis att passa in, vara alla till lags och få bekräftelse på olika sätt. Men till vilket pris? Jo, att jag ändå står där i hörnet, bort vald och nedtrampad som en annan dörrmatta. Min självkänsla är söndersmulad totalt och jag undrar vad jag gjorde för fel. Jag gjorde ju som alla bad om.

Bara där har vi 1 fel, jag gjorde saker som jag kanske inte ville men gjorde dem ändå. Jag kanske ville ligga och läsa en bra bok istället för att hänga med den där vännen som ändå valde alkoholen före mig, jag kanske ville se den filmen som jag länge ville se men valde en annan för att han ville det. Jag lyssnade inte alls på vad jag själv ville utan gjorde saker som andra tycker att man ska göra. För sa jag nej så var jag tvungen att komma med världens utläggning till varför jag inte ville. Men jag ville så gärna vara som andra, jag ville så gärna passa in. Jag fick också alltid dåligt samvete om jag sa nej.

Något som jag har lärt mig sen jag blev mamma, jag behöver inte längre förklara mitt nej och få dåligt samvete för det. Det räcker med nej, jag kan inte nu. För alla vet att när man har barn så är man ofta upptagen, man har mycket att göra och att barnet ändå behöver sina föräldrar. Jag upplever att som mamma så har jag ändå fått bättre självkänsla i det sammanhanget i alla fall. Sen går det alltid att förbättra sin självkänsla och lära sig nya saker om sig själv. Jag sätter värde på andra saker idag och lärt mig att vara mer i nuet tillsammans med Lily.