Ni som följer mig på Instagram eller Facebook vet ju redan en del. Men den sista tiden har varit kantad av värk och elände för min del. Började med att Lily fick en läkartid för utredning av sin mage och den var samma dag som min tandläkartid. Så först var vi till vårdcentralen med Lily och det var spännande. Sen så blev det tandläkaren för mig då jag drog ut en tand som har bråkat med mig. Jag har alltså inte kunnat äta som vanligt och det har varit jobbigt. Mitt i allt detta så börjar jag ett nytt jobb, som är superspännande och kul.

Det går några dagar och jag och Lily gör ett nytt besök på vårdcentralen för blodprover på oss båda. Det var inte helt lätt att övertyga henne men till slut så gick det bra. Jobbade lite extra och sen i fredags så fick jag en akuttid till tandläkaren på morgonen. Jobbade delad tur den här dagen och på min paus mellan passen så var jag till sjukhuset på ett möte. Glad i hågen cyklar jag tillbaka till jobbet och PANG! så ligger jag med ansiktet rätt ner i asfalten!

Blodet sprutade och jag var lite yr men såpass med så jag kunde prata och föra ett samtal. Jag svor som en borstbindare. En kvinna och en man stannade till för att hjälpa mig. Vi lyckades stoppa blödningen i munnen, jag lyckades komma upp på benen, och när jag kände mig bra nog så gick jag vidare mot jobbet.

Men usch vad ont jag hade! Yr och omtumlad också. Jag ringer de samtal jag behöver och pratar sen med chefen och hon tyckte jag skulle åka hem. När jag kom in till chefen då släppte allt och jag skakade och grät! Jag ringde svärmor som kom och hämtade mig och min cykel. Fick en ny akuttid till tandläkaren men tänderna såg bra ut såhär långt. Mitt i allt det här så ringer Lilys läkare och säger att Lilys provsvar visar att hon är laktosintolerant.

Lördagen vilade jag hela dagen, hade så ont i hela kroppen, blåmärken över allt. Tog värktabletter och vilade hela dagen vilket var otroligt skönt. På söndagen så fick jag göra ett akutbesök på Gripen då jag hade riktigt ont i axelpartiet. Men läkaren tyckte att allt såg bra ut. Tog en tur till badhuset och simmade, det gjorde susen för min ömma kropp. Så när jag vaknade igår så är nästan all värk borta förutom blåmärken.

Nu hoppas jag att jag klarar mig och jag är så tacksam över att jag hade min cykelhjälm!