Som kvinna räcker man inte till helt enkelt. Man ska göra så oändligt mycket så man glömmer bort själv. Och nej, det är inte kvinnan själv som ställer kravet på sig själv alla gånger utan får verkligen höra från samhället att hon inte räcker till.

Vi kan ta några exempel;

Kvinnan får besök av vänner där en av dem är en man. Han går och kontrollerar hur städat det är, drar fingret längs med en hyllkant och säger högt och tydligt "Här var det inte städat!" Trots att hon nyss har städat.

Eller;

Man sitter i grupp och diskuterar om skärmtid och barn. Man vågar inte erkänna för de andra att barnet då och då ser på tv/surfplatta för då får man blickar och kommentarer om att man borde vara mer med sitt barn. Trots att hon gör allt möjligt med barnet.

Eller;

Du och barnet har en stund på stan, ni tar en fika och så lägger du upp det på Instagram. Det dröjer inte många minuter förrän det ramlar in kommentarer om att socker är skadligt för barnet! Trots att barnet får bara 1 gång i veckan.

Eller;

Pappan är ute med sitt barn, då kommer kommentarer som Åh, vad duktig han är som är barnvakt åt sitt barn! Dock får inte mamman höra att hon är bra som är med sitt barn.

Hallå??!! SLUTA MOMSHAMA!!!