Idag så har jag varit ute och fikat med några vänner. :) Först fixade vi lite ärenden och sen tog vi en tur ut till Liljenäs. Där fikade vi och mådde skönt. Jag åt Ciabatta med brieost och soltorkade tomater. Gott ;) Jag hade aldrig varit där men så kom Jenny på den idé och alla var med på den. Nu så ska jag bara slappa och sen fixa lite inför jobbet i morgon. :) Det kanske blir mer solande och så men får se hur jag gör.
Jag tror att detta kommer bli den bästa sommaren på många år. :)

Idag så har jag varit ute och kört runt lite. Var till Borgvik och tittade lite. :) Det var skönt att bara få köra iväg utan några mål och planer. Åkte sen hem till mamma och pappa en stund. Sen ringde syrran och ville att jag skulle komma in till Karlstad med lite saker till henne. På vägen hem så svängde jag förbi Edsvalla och var in på skoaffären där. Köpte sådana snygga skor till ett bra pris. :)
Jag har ju varit ledig idag och har haft en underbar dag.

Nu ska jag se på tv och slappa en stund.

Ha det gött!

Idag var jag till kyrkan och där var det konfirmation. Tjejerna i gruppen sjöng Halleluja. Den är så vacker så jag gråter så fort jag hör den. Men den får mig att fundera lite.

Det jag funderar på är alla negativa kommentarer jag har fått.

Jag har ett handikapp som heter DAMP och fick höra en gång av en man att jag inte kan jobba med handikappade för jag var handikappad själv. Men han vet inte hur mitt visar sig utan bara gick på att jag hade gått i särskolan.
Men nu har jag ett jobb som jag trivs bra med sedan ett år tillbaka, även om det inte är inom vården.

Sen var jag på väg att inte få ta körkort pga det. Visst tog det nästan fyra år att ta körkortet , men det berodde mycket på pengar och min inlärningsförmåga. Det allra bästa är att jag klarade uppkörningen på första försöket. Men nu har jag haft mitt körkort i två år och min bil i ett år.

Jag har ett eget hem, egen ekonomi, körkort, bil, jobb och vänner. Jag känner nu att jag lever och är lycklig.  Nu känner jag att jag verkligen har lyckats med något. Att jag har jag har gjort något med mitt liv så här långt. Visst finns det så mycket mer. Men det är på gång.

Men tänk de som inte kan göra allt jag kan. Hur känner de? Vad kan jag göra för att hjälpa till?
Tänk på de som är så sjuka så de inte kan göra något själv. De som lever med ständig skräck för “hur länge får jag leva“.

Jag var på väg här om veckan att förlora min syster och det får mig att fundera. Vi vet inte hur lång tid vi får med henne. Men vad kan jag göra för att hon ska ha det bra, att hon ska trivas med livet? Eftersom hon inte kan göra något alls själv så får vi göra det åt henne. Ibland brukar hon och jag ha tjejsnack och det gillar hon. Även om hon inte kan prata så ser jag på henne vad hon menar.  
Jag tror att det är viktigt att hon får göra sånt som vi andra gör fast på hennes  villkor för hon måste också få känna lycka, att hon finns och hon också är en människa precis som jag.


Det jag kan göra är att bara finnas där för henne och  ge henne mitt stöd. Men vad kan jag göra för andra i samma situation som henne? Jo, jag kan skänka pengar till olika föreningar, forskning, ge blod och även hjälpa till i kyrkan. Det finns så mycket man kan göra.

Peace and love!

När folk har frågat mig: Vad vill du jobba med? Jag har svarat: Inom vården. Men svaret jag får tillbaka är: Nej, jag tror inte att du passar för det jobbet. Välj data istället.

Men varför frågar de mig när de redan har bestämt vad jag ska jobba med? Men som min pappa uttryckte sig om saken: Välj vad du vill men jag bestämmer. Så tycker min pappa att samhället funker idag.

Alla säger att man har så många valmöjligheter. Ja, det har man men vi bestämmer ändå inte hur det ska bli. Gör vi det någon gång i våra liv? Jag menar som minderårig bestämmer föräldrarna, i skolan är det lärarna, på jobbet är det chefen och innan man får jobb så är det försäkringskassan, arbetsförmedlingen, politiker m.m.

Så när ska man få bestämma över sitt liv och skapa livet som man själv vill ha det?

Men tänk de som är multihandikappade. De kan inte ens bestämma när de vill på toaletten, när de ska äta m.m

Så jag är nog nöjd men frustrerad!

När du är sådär 15 år, ska du välja vad du vill bli och vad du ska läsa på gymnasiet. Så säger alla att man har så många möjligheter, att man kan göra vad som helst, att det bara är JAG som kan bestämma över mitt liv. Man får frågan, vad vill DU göra med ditt liv? Man får höra att det bara är JAG som kan bestämma över mig och mitt liv.

Men det är inte alls så. För när man har gått färdigt skolan så börjar alla problem. Är det verkligen jag som bestämmer över mitt liv? Nej, det är alla andra. De som bestämmer är : Försäkringskassan, Arbetsmarknaden, Politiker m.m. Hade JAG fått bestämma så hade jag nu haft ett jobb inom det område jag utbildat mig i.

Men NEJ, alla andra ska bestämma och där med är det inte längre mitt liv utan det är någon annans.

Men vems?

Vi är bara några brickor i ett spel!

Vilken helg det har varit! Just nu så vet jag inte vad jag vill göra. Det finns så mycket som jag måste göra men orkar inte. Det enda jag vill är att få vila och bara få vara ett tag. Men hela tiden händer något jobbigt. Det är tur att man har familjen som stöd och att vi kan finnas där för varandra. Ska se sen om man kan krypa upp i soffan under täcket och kolla på tv och slappa lite. Man behöver sånt i bland när alla problem kommer samtidigt.

Som jag känner nu så orkar jag inte bry mig om någoting alls mer än familjen och bara få mysa med dem.
Jag har världens underbaraste familj som finns!