Månadens bok
En handbok i hur man räddar sitt barn från utseendehets och kroppsförakt. Med hjälp av egna erfarenheter från uppväxten praktiserar Kajjan Andersson kroppspositivt föräldraskap. Ett tjockt barn blev en ätstörd ungdom som efter många år av ätstörningar, självskadebeteende och kroppshat landade i en kroppsaktivists accepterande kropp. I dag är Kajjan Andersson vuxen. Men vad var det som gick fel där på vägen? Och vilka är de livsviktiga frågor vi måste prata om för att våra barn ska slippa möta samma kroppsförakt som så många av oss gjorde? Kajjan Andersson tar oss med på turerna mellan skolsköterskans undersökningsrum, familjens matbord och barnets ensamma stunder framför spegeln.
Den här boken fångade mig direkt! Ångrar så att jag inte har läst den tidigare! Den ger nyttiga handfasta tips och man får ta del av olika berättelser och i många kan jag känna igen mig i, en del förfäras jag över och jag känner att jag ska lära min dotter att vara kroppspositiv och se till att vare sig BVC, skolhälsovården eller sjukvården i allmänhet inte ska få trycka ner mitt barn! Jag får en enorm kampvilja och en glöd för att skapa en bättre framtid för mitt barn.
Den får mig också att reflektera över hur vi lever här hemma och vi gör redan mycket positivt men har också en del att lära. Det har förekommit en diskussion om socker i maten, att man inte kan äta just den produkten för det är så mycket socker. Jag sa till direkt att så pratar vi inte här! Vi ska inte diskutera socker och sånt vid matbordet utan det får vi prata om senare. Lily får ofta vara med vid matlagningen, vi bakar och hon är delaktig i köket på många sätt. Precis som författaren så vill jag skapa en positiv känsla kring mat. Mat är något man ska njuta av inte straffas för. Jag skulle vilja skriva så mycket om boken och ämnet men då blir det säkert en hel roman. 😂
Det jag vill säga är att den här boken är en gudagåva! Framförallt för familjer som kämpar med det här. För vi blir matade i samhället på olika sätt att vara "tjock" är fult. BVC och tandläkare börjar redan när barnen är 1,5-2,5 års ålder. Tack vare den här boken så har jag nu verktyg för att stå emot pressen.
Kommentarer
Trackback