Idag blev jag hemma från jobbet, var hemma hos familjen och ringde min nya vårdcentral. Fick en tid redan idag klockan ett, vilket var skönt. Åkte sen och handlade åt familjen, fixade med räkningar åt pappa och sen åt lite mat. Åkte hem till Karlstad och gick till vårdcentralen. Sjukgymnasten var superbra och noggrann. När jag var klar där så gick jag till affären och köpte tidningar åt pappa och där efter en promenad till sjukhuset. Var där ett tag och vi tog en promenad inne på sjukhuset och satt i cafeterian en stund. Gick hem och hann och träffa min älskling innan han drog till bowlingträningen. Sitter nu och slappar i soffan och ser på tv. 

Usch, vilka jobbiga dagar. Igår morse ringde mamma och sa att jag var tvungen att komma hem till dem, då pappa är dålig. Han var såpass dålig så han fick åka in med ambulansen till akuten. När vi kom in så blev han undersökt och de pratade på navelbråck. Han kom upp på avdelningen och jag gick iväg för att äta och köpa tidningen till pappa. Sen fick han komma in på röntgen och där såg de att blindtarmen var dålig. Så han blev akutopererad i natt. 

Idag hade jag besiktning på min lägenhet och den gick bra. Så nu är jag Karlstadbo på riktigt. Åkte sen på en massa ärenden för familjen och åt mat hemma hos familjen. Åkte därefter hem till Karlstad och hade möte med vicevärden och min sambo. Hälsade på pappa efter mötet och i natt ska jag sova hemma hos familjen. Inte nog med detta, har själv problem med armen och vet inte vad det beror på. Men jag har lärt mig mycket.

En tanke slog mig här om dagen, jag tror inte riktigt på mig själv. Jag tror inte jag kan fylla på spolarvätska i bilen själv, jag tycker att jag ser alldaglig ut fast än min sambo säger jag är vacker. Jag blir glad när han säger det men om jag kunde se det själv också. Men igår fyllde jag spolarvätska själv och för dig som läser kanske det inte är en stor sak, men för mig är det det. Samma sak med att stå i kassan på jobbet när vi säljer 6000, det stärker min självkänsla enormt. 

Jag måste börja tro på mig själv och våga ta för mig mer. Men hur? Det jag har kommit fram till är att personer runt omkring spelar stor roll. Tror de på en och låter en utvecklas så kanske jag kan börja tro på mig själv mer. Jag ser ju redan nu en stor förändring i samband med restaurangbyte och flytten. Vad är era tankar om detta? Dela gärna med er av era tankar. :) 

Idag så var jag bort till städföretaget och hämtade tillbaka min nyckel. Sen fyllde jag på spolarvätska och åkte till jobbet. Åt lite innan jag skulle börja jobba, sen var det dax att gå in och byta om. Stod först i produktion och fick mycket beröm av chefen då jag var snabb på att få ut maten till kassan. Sen fick jag stå i kassan och under en timme sålde vi 6000 kr när jag var fram i kassan med Emelie. Jag kan inte fatta att jag klarade det, men det gjorde jag. Visst, besvärlig ibland men jag har lärt mig mycket nytt. Sen när kvällspersonalen kom så hamnade jag tillbaka in i köket för att grilla och fritera. Nu är jag hemma med älsklingen för lite fredagsmys. :) 

I dagens samhälle är det stora krav på människan. Varför? Vi ska ha perfekta kroppar som är solbrända året om och vältränade, välstädade och perfekta hem, ett aktivt fritidsliv med träning, fika med vänner, fester, idrott, klättra på kariärstegen, välfyllda kylskåp med hälsoprodukter så vi är med i svängarna, göra bra ifrån oss på jobbet/i skolan, ett arbete på åtta timmar om dagen samtidigt ska vi räcka till för vår partner/familj. 

Men har dygnet inte mer än 24 timmar och tiden och orken räcker inte alltid till utan man får prioritera vad som måste göras först och sen kommer det andra. Vi är inga robotar och jag tänker inte ha dåligt samvete för mina prioriteringar för just nu måste jag lägga fokus på mitt nya hem, min kärlek, jobbet och vila.

Vilken dag det har varit. På jobbet var jag todo kapten igen och det känns grymt bra och riktigt kul att få ansvar. :) Stod lite i kassan också och hade även hand om produktion. Så jag har varit lite över allt idag. När klockan var strax innan fyra så kom min älskling ner till jobbet och så åkte vi tillsammans där ifrån och in till bion. Första filmen var rolig, spännande, lättsam och mysig, även häftig. Andra filmen hade inte samma kvalité men favoritdelen då de hade med hur det kunde se ut 21 oktober 2015. :) I övrigt tycker jag att film nummer 2 var mest upprepningar. Men film nummer 3 var överraskande härlig, även den lättsam med skön humor. Den var också riktigt spännande på sina ställen. 

Men nu blir det natten då jag är trött som fasiken. Gött att vi fick skjuts hem men det hade inte varit dumt med en promenad heller, skulle ha cyklat men Tobias har punka på sin cykel. Tur att jag börjar 11 i morgon. :P

Yeah, biokväll i kväll då. Det blir alla tre filmerna med Back to the future (Tillbaka till framtiden.) Sjukt nice att se dem tillsammans med min darling, jag har inte sett dem på länge. Hoppas på pauser mellan filmerna. :)  Kommer att skriva i ett inlägg senare om hur jag tyckte kvällen var. :)

Det är så mysigt att pyssla i den nya hemmet och få göra i ordning. Fast det är lite jobbigt när man inte riktigt vet vilka grejer som ska vart eftersom det är så mycket grejer. Men det börja bli mer och mer ordning. 

Idag har jag haft myskänsla i kroppen hela dagen. På jobbet har det varit kul, fått stått i kassan och lyckades att slå in kupongrabatt helt själv för första gången. Sen fick jag lära mig lite nytt också. :) 

Kallt ute, solen skiner, träden har så vackra färger, en vacker dag med andra ord. Jag var ute tidigt och bytte däck på bilen och sen var iväg och lämnade nyckel till städföretaget som ska sköta flyttstädningen åt mig. Kontaktade även HSB för hjälp med elstolpen till motorvärmaren. Sen lite jobb på datorn och nu soffan och hem till gården som avkoppling innan jag ska iväg igen. Vi ska till banken och ordna lite och även andra ärenden. 

Oj, vilken förändring som har skett under de här åren. Både kroppsligt, mentalt, jobb och övriga livet. Jag ser verkligen en förändring nu. När jag ser bilder från tidigare år så ser jag en person som försöker hitta sig själv, en person var halvnöjd med livet och en person som inte trivdes med sig själv fullt ut. Idag ser jag en vacker kvinna som mår bra och som hittat sig själv och kommit till rätta med vem hon är, hur hon vill vara även privat och arbete. En kvinna som mår bra helt enkelt och som har funnit sin plats i livet tillsammans med en underbar man. 

Igår kväll sa min fina sambo något vackert, han menade på att han låg och filosoferade lite och kom fram till att äntligen har han hittat hem. Jag kan bara hålla med honom och alla problem runt om har fått oss starkare och jag blir mer och mer kär i honom för varje sekund som går. 

Jag har äntligen hittat mannen i mitt liv, mitt hem som jag vill dela med honom. Han gör mig glad, han får mig att känna mig speciell, han får mig att våga prova på saker som jag har känt en viss rädsla för innan, han får mig att se stjärnor, han får mig att bli varm. Han kan lugna ner mig när jag är ute på vift med humöret. 

Som igår överraskade han mig på Ikea med att snurra runt mig, nästan som en piruett för att bara sen ge mig en underbar puss. Han får mig att känna mig vacker, stolt, snygg, sexig. Han får mig att känna känslor som jag inte ens visste att de fanns, han får mig att skratta och våran humor är på samma plan. Vi klickar verkligen och jag har hittat min andra hälft. 

Det jag vill säga är, Tobias jag älskar dig så oerhört mycket. <3