Överaktiv hjärna

Du som är normalt fungerande individ utan några som helst psykiska problem som DAMP, ADHD, katastroftankar, depression osv tycker att det är så lätt att sluta tänka.


Men för oss med de här problemen så går hjärnan på högvarv konstant och man kan aldrig slappna av helt förän nya tankar hinner komma upp. Det är ett enda virrvarr av tankar, intryck, beslut och massa annat. Som jag med DAMP ska försöka sortera dagens stora beslut och övriga händelser samtidigt som jag tänker på morgondagen, nästa vecka för att i nästa stund tänka på bröllopet. 

Som nu försöker jag sova men tankarna bara yr som vinden. Jag är verkligen trött och har väldigt ont i huvudet men inte kan jag slappna av. Jag tänker på beslutet vi tog idag, hur vi ska lösa hämtning av bil och däck nästa vecka, hur jag ska ta mig till bågskyttetävlingen osv. Önskar att någon kunde ge min hjärna lite semester. 

Vad brukar ni göra för att sluta tänka? 


Min viktresa 2

Usch, idag har jag känner mig tjock. Började dagen med att väga in mig, vågen stod på samma siffror som förra gången, 64,7 kg. Gick sen ut på en promenad på 5 km och det var jobbigt ett tag. Eftersom jag har gått upp så mycket i vikt så var det tungt ibland. 


När jag kom hem så avslutade jag promenaden med lite yoga. Efter det en dusch och frukost. Frukosten bestod av kokt skinka, keso, avokado och örtsalt. Det var inte alls gott enligt mitt tycke. Så det är inget jag provar igen. 

I övrigt idag har jag plockat ner adventsgrejerna, bytt gardiner och pysslat. Nu kommer det lite bilder från dagen.


13 dagspilen

Ja, igår var det dax igen för den årliga bågskyttetävlingen 13 dagspilen som Älvenäs Bågskytteklubb ordnar. Men eftersom jag har bytt klubb så kunde jag vara med och tävla den här gången, de andra åren så har jag fått jobba på tävlingen vilket har varit sjukt kul det med. :)
 
I alla fall så gick vi upp runt 7 tiden då igår morse och fixade med det som skulle fixas. Vid 8 tiden gick vi bort till hallen och det bästa är att vi bor granne med idrotthallen där tävlingen var så det är lätt för oss att ta oss dit. En kort promenad på ca 1,11 km. När vi kommer dit så börjar jag med lite trimning av bågen men jag var så sjukt nervös inför hela dagen så jag skakade som ett asplöv så Tobias fick skruva åt mig. Sen var det toabesök, anmälning och att fixa i ordning på plats. Även prata med alla man inte har träffat på länge. Det blev många kramar och många glada hälsningar från underbara människor.
 
Sen var det dax för uppvärmningen och när det var klar så var det två skjutomgångar som uppvärmning som alltid. Jag var så nervös och glömt så himla mycket om hur man ändrar siktet osv, men det var bara att fråga någon av mina medtävlande som jag har träffat så många gånger förr. Jag sköt väldigt ojämt och spridda skurar, hade en miss i nästan varje serie tyvärr. Började tävlingen med 10 4 miss och sen så höll det sig på alla olika områden. Vissa pilar sköt jag bakom tavlan men 4 serier lyckades jag sätta alla pilar i tapeten och få hyfsade poäng då. :) Vid flera tillfälle så ville jag bara gå av skjutlinjen, packa väskan och gå hem. Men jag visste att vänder jag mig om och tittar på Tobias så skulle jag bara bryta ihop och gråta vilket jag inte ville, jag ville fortsätta och jag ville visa för mig själv att jag kan detta, jag har ju gjort det förr. Men jag får också ta med i tanken att jag inte har tävlat sen maj 2015 och jag har inte skjutit regelbundet sen dess heller och att jag har varit sjuk i veckan. Men det var en befrielse och kunna skjuta och se bättre än innan, jag har ju fått sämre syn som ni vet om och jag har inte skjutit med de nya glasögonen. I övrigt gick tävlingen bra och jag avslutade men en liknande serie som jag startade med 10 6 miss. Så det kändes bra och även om slutsumman landaden på bara 195 poäng som är mitt sämsta någonsin så känns det bra.
 
Det härliga var att Tobias var med, svärfar Nikke kom dit och även en kompis kom dit och hejade. Och kompis blev taggade på att eventuellt börja. Men under kvällen hörde en annan bågskyttekompis av sig som också har haft uppehåll och frågade om vi kunde börja träna tillsammans igen. Jag ska nu prova de tävlingar som är kvar på inomhussäsongen och se hur det känns, känns det bra så kommer jag kunna fortsätta sen. :) 
 
 

Bågskyttetävling

God morgon på er. Vi gick upp när klockan var runt 7, fixade frukost och gjorde oss i ordning för att gå. 


Idag är det en stor dag, min första bågskyttetävling sen maj 2015. Jag är jättenervös och känner mig ändå taggad. Har med mat och dryck som alltid och Tobias är med som stöd och även för att ta bilder med nya kameran. 😊

Mitt mål är nu att hitta tillbaka till sporten så jag kan börja med den igen. Får se vad mycket bilder det blir. Hoppas ni får en fin dag. 😊 Bjuder på en gammal bild.


God kväll

Började dagen med kokt skinka, keso och kokt ägg. 


När jag kommer till jobbet så är det leverans och grejer. Jag lyfte 36 kg tomat, 14 kg Big Kingsås, 42 kg majonäs, 28,8 kg juice och 27,24 kg ost. Plus alla andra stora otympliga lätta kartonger med muggar och lock mm. Sen lyfte jag ca 20 L Coca Cola Zero. Så det blev ett litet träningspass där. 😊 Lunchen blev rester från igår (lite tråkigt men gott) alltså potatisgratäng och kotlett. Drack äppeljuice till och avslutade med en banan.  

När jag kom hem så var jag dålig, gick och la mig på sängen och kände hur jag blev sämre. Tobias fixade middag, makaroner och korv (inte så nyttigt) och jag känner mig helt utslagen. Totalt orkeslös, trött, frusen och ont i huvudet. Nu är Tobias på sin bowlingträning och jag ligger i soffan och kollar på tv. Det är bara att inse att jag är sjuk. 


Min viktresa 1

Detta är nu starten på en ny bloggide och en nystart för mig. 


Idag började jag dagen med att ställa mig på den nya vågen. Den visade 64,7 kg. Frukosten består av ett kokt ägg, avokadosallad (som är rester) och ett glas citronvatten. 

Tog sen en kort promenad till kyrkan och tillbaka. När Tobias kom hem så tog vi en längre promenad, så på hela taget idag har jag gått 6 km. Promenaden med Tobias blev i elljusspåret med en massa backar upp och ned. Tungt ibland med det gick. Skönt att röra på sig, avslutade promenaden med att handla lite mat. 

Efter sista promenaden så gjorde vi mat. Det blev potatisgratäng (rester) och kotlett med lite färsk gurka till. Drack som alltid Ramlösa till. 

Nu blir det vila. 





Nytt år, nya mål och nya möjligheter


Ja, då var 2017 här. Är jätteseg efter att ha somnat sent. Just nu ligger jag i sängen och myser till nyårskonserten i Wien och Tobias sitter i finrummet och spelar. Jag passar på att vila lite. Drömmer om att få åka dit och se det live. Under tiden nu som jag ser på programmet så filosoferar jag och tänker på nya mål 2017.


En del av målen är att gå ner i vikt, inte ta någon mer skit av andra, stå upp för mina tankar, känslor och åsikter. Men det öppnas nya dörrar för mig under 2017 och jag tänker utforska alla möjligheter som går. 

Jag vet att jag har skrivit i flera år om att just det året ska bli förändringens år men varje år har jag alltid förändrat något. Ända sen februari 2014 har min förändring pågått och pågår ännu. Dels för att jag utvecklas nu till någon person som jag alltid tänkt att jag vill vara men inte kunnat lyckas uppnå förän nu. Jag har alltid letat efter vem jag verkligen är och det är nu först som jag har gått ner på djupet och hittat den personen. 

Jag vet att 2017 kommer innebära mycket förändringar, många beslut, och mycket glädje och kärlek. För på sensommaren så kommer jag bli Fru Hansen. 😍 Det är det som jag ser mest fram emot detta år men även alla andra äventyr som väntar. 

Jag ska ju börja blogga om min viktresa, jag ska även göra mer youtube, blogga om bågskytte, filmer och allt annat roligt som kommer hända. Med den nya kameran, mikrofonen och den nya datorn som öppnas en ny värld av möjligheter. Jag känner mig ostoppbar!!! 

Vad är era mål, era tankar om 2017 och era önskningar? Dela med er och så hjälps vi åt på vägen för att komma dit vi vill. 


Känner mig tjock

Snart är 2017 här och jag har börjat filosoferat lite. Har ju en plan att jag ska gå ner i vikt men inte lyckats så bra än. Det känns snarare som att jag har gått upp istället. 


Nu ska jag ta nya tag och kämpa på, men jag behöver er hjälp. Jag har tänkt att gå ner ca 5 kg till augusti då bröllopet är. Jag vet att jag måste sluta med godis och läsk. Jag har lyckats förut men trillade dit igen tyvärr. 😕 

Tänkte börja med promenader och simning. Jag är inte så mycket för att springa även om jag provade lite i våras. Vad är era tips? Hur gjorde ni psykiskt? Vad är era tankar? Puscha mig och peppa mig med allt ni har. Skriv också vad ni är nöjda med hos er själva. Jag är nöjd med hela min kropp utom magen (ni ser ju på bilden).  Kom gärna med musiktips för träning också. 😊


Jag duger som jag är!

Jag är bra på:
 
  1. Att skriva texter och dikter
  2. Att jag är bra på att göra videos.
  3. Att laga mat
  4. Att virka
  5. Att Lyssna och ge råd
  6. Att rita
  7. Att baka

 
Jag är :
 
  1. Uppfinningsrik
  2. Omtänksam
  3. Målmedveten
  4. Positiv
  5. Förstående
  6. Lojal
  7. Kärleksfull
 
Mitt utseende:
 
  1. Tycker om mitt hår
  2. Mina ögon
  3. Mina ben
  4. Min rumpa
  5. Mina ögonbryn
  6. Mina bröst
  7. Mina läppar
Vad är ni bra på, vad gillar ni hos er själva och vad är era positiva egensakper? Dela gärna med er och kom ihåg att ni alla är lika värdefulla. <3
 
 

STORYTIME - Jag existerar inte


Musiken är min bästa vän

Som förr så är musiken min bästa vän. Just nu är det Red Hot Chili Peppers som räddar mig från allt jobbigt. Så skönt att kunna få rymma in i musikens underbara toner och låtar.

Bara lyssna och njuta, låta tankarna bara fladdra förbi och just nu är det bara jag och musiken som finns. Alla onda tankar, alla jobbig känslor, all värk och förkylningen försvinner. Det som återstår är den lyckokänslan som fanns när jag såg bandet live i Stockholm med min kärlek.

Många gånger har musiken blivit min räddning från jobbiga stunder oavsett vad det än har varit. Allra mest när jag var ensam och utsatt för mobbning både i skolan och i yrkeslivet. Musiken är även min vän när jag är ute och går, när jag åker buss mm. Jag skulle aldrig kunna leva utan musik då den betyder så mycket för mig. Red Hot Chili Peppers musik är också så skön att lyssna på, den är så rockig utan att vara hård och skrikig.

Minns när jag hörde deras låt då 1999 de spelade den på MTV och det var Otherside och jag blev förälskad! Sen var jag fast med andra ord. Nu avgudar jag bandet och det lyckoruset jag kände på deras spelning har jag aldrig känt någonsin innan med musiken.


Att tycka man är bra på något

Hur lär man sig att man tycker att man är bra på något? Jag har aldrig tyckt jag är bra på engelska, tycker fortfarande att jag är dålig på det.

När jag har stått i kassan på jobbet så har en del gäster sagt att jag har en väldigt bra engelska. Även när vi var till London så fick jag höra det. Även några av mina kollegor har sagt det. Jag har alltid förstått engelska men har haft svårt med tal och skrift. Men de senaste åren så har både tal och skrift blivit bättre men jag känner ändå att jag inte kan. Dock märker jag ju skillnaden men jag får ändå inte in i mitt huvud att jag är bra på det. Jag märker ju att jag pratar bra engelska men ändå så får jag känslan av att jag inbillar mig bara, att jag inte alls är bra på det. Jag vet mitt värde, jag vet att jag är värdefull så min självkänsla är bra men mitt självförtroende i engelska är inte så superbra. Där emot är mitt självförtroende när det gäller matlagning och bakning på topp. Det vet jag att jag är bra på (och skryter gärna med.) :P 

Men hur ska jag få mig själv att tro på det? Har ni några tips på hur man ska göra för att få sig själv att förstå att man är bra på något? Vad är era knep för att tro på er själva? Dela gärna med er av era tankar och erfarenheter.

 

 

Mobbning

Mobbning finns över allt i alla former, i alla åldrar och på internet och i verkliga livet. Det är ca 60 000 barn och unga som är utsatta. Vilket motsvarar 1-2 barn i varje klass. Vilket är för hög siffra anser jag. 

Visste ni om att det är:

  • 7,5 procent av eleverna i årskurs 3-9 har utsatts för mobbning det senaste året.
  • En femtedel av eleverna i årskurs 3-9 har blivit kränkta av en annan elev det senaste året.
  • Av de elever i årskurs 3-6 som har utsatts för kränkningar, uppger 19 procent att det har handlat om vilket land man kommer ifrån.
  • Av de elever i årskurs 6-9 som har utsatts för kränkningar, uppger 11 procent att det har handlat om deras etniska tillhörighet.
  • Både mobbning och kränkningar är vanligare på mellanstadiet än på högstadiet.
Detta är bara i skolan som dessa siffror visar, sen har vi all den mobbning som finns på intenet, på arbetsplatser och i idrotten. 
 
Såhär ser siffrorna ut för internet: 
 
  • En tredjedel av de unga har utsatts för nätkränkningar det senaste året.
  • Tre av tio unga upplever att det förekommer kränkningar med rasistiska anspelningar på nätet.
  • 55 procent av de unga pratar med en vuxen hemma om de har blivit utsatta för mobbning eller kränkningar på nätet.
  • Kik är den vanligaste platsen för kränkningar i sociala medier.
  • 8 procent av tjejerna och 5 procent av killarna har utsatts för mobbning via mobil, dator eller surfplatta under det senaste året.
Jag har skrivit om näthat tidigare och kommit fram till att det är så lätt att gömma sig bakom en skärm och vara elak mot någon annan. Men inget kommer att ändras om ingen gör något åt det. Om vi inte lyfter fram frågan i ljuset så kan vi inte förändra något heller. Lägg till i undervisningen i skolan om etik på internet och lär barnen tidigt vad som är rätt och fel. Om vi vuxna kan hjälpas åt så kan det minska i alla fall.
 
 
 Det är de vuxnas ansvar att få ett slut på detta. Tillsammans kan vi förändra, tillsammanskan vi påverka. Om vi kämpar tillsammans så kan vi få friskare barn som tar över framtiden. Att många idag lider av just psykisk ohälsa beror just på att mobbningen är så bred. Den följer över allt i alla åldrar och finns i princip över allt. I skolan, på nätet, på arbetsplatsen, sociala sammahang, sms/mms. När jag var liten så var jag utsatt för sprakar, slag, glåpord, de stod och tittade in och pskykade, de ringde på hemtelefonen ocg trakaserade. Nog för att det var jobbigt men på något sätt så klarade jag mig. Värst var det i högstadiet där jag fick mitt skåp insparkat, de ringde hem och bråkade om saker som inte ens fanns och förstörde mycket av min vardag. Jag har även varit utsatt nu i vuxen ålder för olika former av mobbning. Enligt vissa så duger jag inte ens till för att städa, enligt vissa så duger jag inte till att finnas ens. Men jag är en kämpe som aldrig kommer att ge mig!
 
Jag vill förhindra att detta händer andra och därför så måste vi tillsammans kämpa! Vilka är med mig? Dela era tankar och erfarenheter. Vad har ni varit med om? Vad är era tankar?
Som jag skrev i inlägget om näthat, negativa och nedsättande kommentarer godkänns INTE!! 
 
All information har jag hittat på friends hemsida http://friends.se/
 
 
 
 
 
 
 

UTMANING - 3 SAKER

Jag såg hos Evahle att hon hade en utmaning där man ska skriva 3 saker för att lär känna sig själv bättre. Då jag har funderat mycket kring vem jag är osv så tänkte jag anta denna utmaningen. :)
 
Tre saker jag är bra på
* Bågskytte
* Laga mat
* Skriva
 
Tre saker jag gillar med mitt utseende
* Håret
* Brösten
* Rumpan
 
Tre egenskaper jag gillar hos mig själv
* Att jag är nogrann
* Att jag är lojal
* Att är kärleksfull
 
Tre saker jag behöver jobba på
* Att tro på mig själv
* Att ha tålamod med mig själv
* Att våga ta mer plats
 
Tre saker jag är lycklig över
* Att jag bor med Tobias
* Att jag har utvecklats i jobbet
* Att jag har utvecklats i mitt skrivande
 
 
 
 

Diagnos men ändå inte

Så som många andra gånger så ramlar jag mellan stolarna pga att jag har DAMP. Jag har sådan liten del av den så jag klarar mig själv fullständigt. Jag kan sköta ett eget hem, jag kan sköta min hygien, jag kan laga mat, betala räkningar, jag har körkort och bil och ansvarar för mitt liv fullt ut. Jag är alltså en normalt fungerande människa på de områden.
 
Men ändå många gånger så ramlar jag mellan stolarna då många dömer för snabbt och tror direkt att jag inte kan göra jobbet. Jag vet inte hur många gånger som jag har fått hört "Tyvärr kan vi inte anställa dig pga din diagnos" men samtidigt har jag fått påtryckningar från andra som försäkringskassan när jag blev utförsäkrad att jag borde söka jobb. Jag bara "Vad tror du jag försöker med?". Arbetsmarkanden sa "Du är för sjuk" och försäkringskassan sa att jag var för "frisk". Så hur löser man det då? Jag hamnade hos socialen då och tragglade med olika arbetspraktiker under flera år som inte ledde någonstans. Jag jobbade 40 timmar i vecka för vilka pengar då? Det jag tjänar i timmen idag fick jag per dag då, vilket innebar att jag fick söka socialbidrag trots att jag jobbade. Väldigt motigt att slita som ett djur för småmynt så att säga. Jag tillhör inte LSS då jag har för lätt diagnos/funktionshinder (LSS är Lag om stöd och service till vissa funktionshindrarde) och visst är jag glad för det men det är också bevärligt när jag inte tillhör den gruppen men jag är ändå för "sjuk" för arbetsmarknaden. 
 
 
 
Jag går nu på lönebidrag på en resturang och trivs jättebra och jag har alltså lönebidrag av en orsak. Jag kan inte jobba samma tider som de andra. Exempel jag kan inte gå stängningar som innebär att jobba fram till midnatt, jag kan inte jobba nätter osv. Jag kan gå dagtid fram till 17.00 eller mellanpass från 10.00 till 20.00 på kvällen men inte mer. Jag kan jobba helger utan problem men inte varje helg utan någon gång måste man få en helg där man får vara från jobbet också. Till att gå flera kvällar i veckan fram till 22 tiden tar kål på mig och jag kommer ligga i sängen i flera daga efteråt med värkande kropp och trött som tusan. Jag har provat detta och kommit fram till att jag inte klarar det. 
 
Jag är van att hamna mellan stolarna då samhället kräver väldigt mycket. Jag har en diagnos men tyvärr så passar jag inte in i någon av mallarna som finns då jag inte är "frisk" men jag är inte heller "sjuk" så hur ska man då göra? Någonstans måste det ju finnas en lösning och nu har jag funnit den. Jag fick mitt jobb via en arbetspraktik trots allt men det har varit en tuff resa för att komma dit där jag är idag. Jag har fått tagit emot glåpord och utstått mobbning, jag har fått hört att jag inte kan göra ditten och datten men nu har jag uppnått mitt mål. Jag har fått lära mig kassan, jag har fått lära mig drivtrhue och jag håller på att utbilda mig till produktionsledare. Så jag känner mig stolt som orkat med alla turer fram och tillbaka under alla dessa år. Men jag hade inte heller klarat det utan min underbara familj och min fina sambo. <3
 
 

Hihi... Nu blev jag glad

För första gången så hamnade jag på första sidan hos blogg.se. 😄 Känns så otroligt roligt och härligt att man får synas lite och få lite respons. Det är ju ändå ett viktigt ämne ändå.

Mycket är tack vare min fina syster Evah som inspirerar mig med djupa samtal av alla dess slag. Hon får mig att tänka ett steg djupare och verkligen hitta orden. Vi umgås inte så mycket nu för tiden men skriver mer om olika saker på sms eller messenger.

Känns så sjukt nice bara!!! 😄


Varför duger inte jag?

Idag har vi sådan stor tillgång till varandras liv via sociala medier så som Facebook, bloggar, Instagram osv. Man lägger upp text och bilder och hoppas att någon av ens så kallade vänner ska gilla och kommentera, att de ska glädjas om något blir extra uppmärksammat. Men icke, de gillar, delar och kommenterar allt annat istället. Många som säger att de är ens bästa vän osv. Jag kan tycka att en bästa vän ska glädjas i medgång och dela sorg i motgång. 
 
Jag har nu haft turen i samband med flytten och fått nya vänner som accepterar mig för den jag är och som gillar, delar och kommenterar. En del "vänner" har även uttryckt sig i stil med att "Nu kan vi umgås när du har flyttat till Karlstad" och min tanke är då, "Vad då? Så jag var inte bra nog när jag bodde på en annan ort?" Problemet är alltså inte jag egentligen utan de personer som uttrycker sig såhär. De vill alltså inte lägga ner sin tid och energi på mig och då undrar jag varför ska jag lägga min på dem? 
 
Nu har jag fått nya vänner som kommer hem till mig och min sambo ibland, vi ses ute på stan och så träffas vi hos dem ibland. En del tar jag promenader med, några är spelvänner då jag har hittat ett nytt intresse (fast jag spelar inte så mycket än) och några ser vi film med. Men jag hörde en sådan dum kommentar en dag här när jag pratade med min syster Evah, hon hade fått höra "Varför behöver du höra att de är glada för din skull?" Vad är det för en galen fråga? Alla behöver vi bekräftelse på något vis och utan den så tynar vi bort, en del har mindre behov av det men alla behöver den bekräftelsen. Man måste inte ha många vänner och jag har hellre några få intim och nära vänner än 20 ytliga och falska vänner. Och med intima så menar jag att de ska finnas vid min sida i både med och motgång, inte bara när det passar dem och när de behöver något av mig. Jag vill även ha något tillbaka. 
 
I en relation så måste du GE och TA. Du kan inte bara TA, TA och TA. Utan du måste även GE av dig själv, det funkar inte annars.
 
 

Jag är inte så dum ändå

Då har jag sytt färdigt duken, håller på med virkningen och filosoferar. Jag har aldrig sett mig själv som duktig på att sy, jag har alltid sett mig själv som dålig på det men jag har inte heller gett mig själv chansen att visa att jag kan.

Nu när jag tittar på det jag har tillverkat så ser jag, jag är inte så dålig ändå. Jag kan bara jag tillåter mig själv, bara jag får ta tiden på mig att testa, att utvecklas och bara få prova på. Nu finns det många personer i mitt liv som stöttar mig i just detta och den kretsen har ökat senaste åren. Nu finns det många som kan hjälpa mig med både virkning och sömnad.

Och tack vare att jag blev testpilot för Husqvarnas nya maskin så har jag utvecklats ännu mer och känner jag är inte så dålig trots allt. Jag känner mig så sjukt stolt över allt jag har tillverkat genom åren.


Storytime Förlovningen

 

Vad då, jag är ju bara jag.

Många gånger så ser jag mig själv som en medelmåtta. Jag ser mig inte superduktig på någonting men jag ser inte mig själv superdålig heller.

Jag vet att jag har mina fel och brister som jag jobbar med och det är mänskligt. Jag vet att jag är bra på saker men också att jag är sämre på andra. När någon säger till mig att jag är speciell eller något så tänker jag; vad då, vad är det för speciellt med mig? Jag är ju bara jag.

Men det är ju det som är själva grejen. Det finns ju bara en som mig, vilket gör mig unik. Det finns bara en som dig vilket gör dig unik. Om andra kunde se på detta sätt istället för att kränka folk och istället för att eftersträva att vara någon annan så skulle det vara lättare för alla.

Var dig själv istället för att vara någon som inte är du. Det är inget fel med att förbättra vissa saker, exempel lära sig nya saker osv. Men att eftersträva och vara som andra är ingen idé. Det tar sådan onödig energi och kraft från dig som du kan lägga på att vara den du är.

Jag försökte själv att vara någon jag inte är bara för att passa in. Men det tog sådan energi från mig så jag började må dåligt. Jag ska inte behöva vara någon annan för att passa in, jag ska kunna vara mig själv och det ska räcka.

Använd kraften till att vara dig själv.


RSS 2.0